Åländskt och proffsigt
Av olika skäl och tack vare fantastiska grannar på Åsvägen, alltså de som gör så midsommarstången reses och majbrasorna brinner, landade jag på Stallhagen i Finström i går kväll. När jag sent omsider insåg vart färden (med fiskrensbussen) styrde gick mina förväntningar i taket. Ändå blev det ännu bättre. Det här med att fira födelsedagar får man liksom aldrig riktigt nog av.
Oxkinderna som serverades var skira som mjukaste smör och smakrika till lyckorusets yttersta gränsmarker. Potatisstompen hade fått vuxna att gråta och fläderbärsmoussen var crescendot i konserten. Maten var rätt och slätt världsklass.
Ändå var kvällens höjdpunkt överraskningskonserten av Dur-Rackarna från Sund med med perifera omnejder (tex Mariehamn). Denna samling av entusiaster har jag hyllat förut och nu sker det igen. Det är en fröjd och ynnest att se sådana som man kallar för ”vanligt folk” ställa sig på en scen och leverera det ena örhänget efter det andra; något eget, något stulet, något blått och något annat – eller hur det heter *.
På scen ställde sig folk jag känner och jobbar med i vardagen och plötsligt förvandlades de till fullfjädrade underhållare och musikalartister. Bättre än så undrar jag om något kan bli. Tack för showen och ser fram mot nästa gång våra vägar möts. Om att njuta av detta var jag inte ensam. Hela puben höll med!
Stallhagen har annars en tradition av att leverera storartade upplevelser. Det är bara några månader sedan Lejonkungen fick hela Åland i Hakuna Matata-stämning.
Oxkinderna som serverades var skira som mjukaste smör och smakrika till lyckorusets yttersta gränsmarker. Potatisstompen hade fått vuxna att gråta och fläderbärsmoussen var crescendot i konserten. Maten var rätt och slätt världsklass.
Ändå var kvällens höjdpunkt överraskningskonserten av Dur-Rackarna från Sund med med perifera omnejder (tex Mariehamn). Denna samling av entusiaster har jag hyllat förut och nu sker det igen. Det är en fröjd och ynnest att se sådana som man kallar för ”vanligt folk” ställa sig på en scen och leverera det ena örhänget efter det andra; något eget, något stulet, något blått och något annat – eller hur det heter *.
På scen ställde sig folk jag känner och jobbar med i vardagen och plötsligt förvandlades de till fullfjädrade underhållare och musikalartister. Bättre än så undrar jag om något kan bli. Tack för showen och ser fram mot nästa gång våra vägar möts. Om att njuta av detta var jag inte ensam. Hela puben höll med!
Stallhagen har annars en tradition av att leverera storartade upplevelser. Det är bara några månader sedan Lejonkungen fick hela Åland i Hakuna Matata-stämning.
* = Something old, something new, something borrowed, something blue, and a silver sixpence in her shoe. (Brittisk tradition att sätta i brudens sko inför bröllopet.)
Dur-Rackarna kom, såg, sjöng och segrade. Tack för en otroligt väl genomförd konsert! |
Roger H Eriksson, till höger, jobbar till vardags på Mariehamns Telefon men sitter också med i styrelsen för Mariehamns Elnät Ab. Han sopade golvet med alla med sitt minigitarrsolo. |
Roligt att vi kunde förgylla Er kväll/Dur-rackarna
SvaraRadera