Första perioden till ända

Så var det över även i formellt avseende. Ålands lagting avslutades i högtidlig ordning i går och jag och de andra valda ledamöterna är fri och obundna medborgare fram till måndag då nästa lagtingsår startar och maskineriet drar igång igen. I vanlig ordning var det kyrkgång, talmanstal, landshövdingshälsning och tårtkalas.

Talman Britt Lundberg fokuserade på den skenande flyktingsituationen i världen och underströk vikten av att även Åland är med och hjälper till på alla sätt vi kan. ”Men viktigast av allt är att hitta politiska lösningar på till exempel kriget i Syrien”, sade talmannen.

Landshövding Peter Lindbäck tackade det avgående lagtinget för att man ”främjat och utvecklat det åländska samhället” och berömde boksluten för åren 2013 och 2014 som bringades i balans för första gången på länge men pekade också på den kämpiga budget som ligger för år 2015 och de ännu större utmaningar som väntar efter det. Detta har jag själv lyft fram med jämna mellanrum.

”Lagtinget har på ett ansvarsfullt sätt hanterat landskapets ekonomi”, slog landshövdingen fast vilket är snällt sagt med tanke på den verklighet vi på Åland och i Finland befinner oss i. Finland dras alltjämt med alldeles för stor skuldsättning och det smittar även av sig på vår åländska verklighet.

I samband med avslutningen genomfördes även den traditionella gudstjänsten under ledning av prästen Maria Piltz. Hon hade med gott spelöga satt ihop en mässa som på många sätt riktade sig till de ledamöter som inte lyckades bli återvalda och citerade rikligt ur tolvstegsprogrammets sinnesrobön:
”Gud, ge mig sinnesro att accepteradet jag inte kan förändra.Mod, att förändra det jag kan.Och förstånd att inse skillnaden.”
Sedan följde textläsning och musik där Benita Muukkonen briljerade med sin behandling av nyckelharpan, detta instrument som mer än många andra liknar själva livet. Den är ständigt levande, oberäknelig, svårhanterad och alldeles underbar när allt stämmer. Det gjorde den denna dag.

Vi avslutade med psalmen ”Blott en dag” som skrev för precis etthundrafemtio år sedan av Lina Sandell och jag påmindes igen om hur stärkande en bra gudstjänst de facto är – om man bara tillåter sig inse det. I ett ibland ganska cyniskt samhälle kommer de djupare tankarna väl till pass.


Vandringen genom Esplanaden och alla avlövade lindar känns alltid lika högtidlig.


Kyrkan i Mariehamn har jag besökt flitigare än vanligt denna höst. 
Talman Britt Lundberg och landshövding Peter Lindbäck stod i centrum denna sista dag för Ålands lagting 2011-2015. Just den här vinkeln mot talarstolen lär jag knappast ha på måndag då spelplanen stuvas om. Ska bli skoj med nya utmaningar!

Kommentarer

Populära inlägg