Spännande möten i vardagen


Lördagen var en spännande dag. Det bar från valmöte på Vårdö till Maxinge köpcentrums politikerchock och mycket mer. Möten med väljare och ålänningar får jag aldrig nog av. Men det medför också oväntade utmaningar.

Som till exempel utanför Koppargrytan i Maxinge Centrum. En man med en kamera runt halsen kom fram för att hälsa. ”Hej, jag heter Daniel Lampinen”, sade han. Honom har jag skrivit om tidigare men aldrig träffat.

Denne Lampinen hade nu, i Maxinge, ett ärende. Han frågade om jag kunde tänka mig att ställa upp på en bild tillsammans med Stephan Toivonen ”som för övrigt sitter där inne”, sade Lampinen och riktade ett pekfinger mot en man i beige trenchcoat som nätt och jämnt hann dölja att han satt och iakttog oss från bordet i cafeterian.
”Varför det?”, frågade jag.

”Jamen”, svarade Lampinen, ”för att det är en rolig bild. Han har ju polisanmält dig och så och det skulle bli en kul bild.”

”För vem?”, undrade jag och gjorde klart att jag inte kände för att ställa upp på bilder för att det eventuellt och oklart varför är kul för folk med dunkla avsikter.

En kort resumé. Det hela började med att denne Stephan Toivonen i ett brev till hela Åland tingade på att definiera ”vår” ”åländska” kultur och peka ut flyktingar från ett antal länder som hög risk för framtiden. Alltså att dessa människor, i händelse att Åland skulle hjälpa dem, skulle bringa vårt samhälle i mörker och medeltid och elände. 
Detta gjorde Toivonen från soffans djup i Estoril, Portugal – ett annars populärt ställe för folk som vill undvika skatter. Han lyfte dessutom fram idealet blonda och blåögda som något slags föredöme vilket fick mitt glas att rinna över och jag tog debatten. Flyktingpolitik är en sak och rasism en annan. Dessa båda borde aldrig mötas. Det är dessutom extra ironiskt att femtio procent av de kandidater som Stephan Toivonen ställer upp i lagtingsvalet är behäftade med brottsdomar som handlar om brutal misshandel och grovt rattfylleri.

Vem är hög risk?, är det lätt att undra.

Jag hoppas att ålänningarna ser skillnaden mellan rasism och flyktinghjälp. Det första är fel, det andra är rätt – under planerade former. Åland kan ta emot tjugofem och fler flyktingar men vi har aldrig råd att definiera människor utifrån var de råkar vara födda. Fråga Paf, Crosskey, Viking Line, Carus, Alandiabolagen, Inficon med flera om de ser skillnad på nationalitet när de söker arbetstagare. Skulle inte tro det.

Dessutom äger vi ”ålänningar” aldrig rätten att definiera vad som är åländsk kultur eftersom den har förändrats sedan dag ett och alltid kommer att vara stadd i omdaning. Se därför till att gå och rösta på de kandidater som förmår se modigt istället för skräckslaget på framtiden. Portugisen Toivonen och rikssvenske Lampinen och allt vad de heter anser sig ha rätten att välja vilka som ska vara med och forma morgondagens åländska samhälle. Jag tycker annorlunda. Min mening är att de som väljer att bo här och arbeta här och skapa familjer här är de som äger rätten till morgondagens Åland.

Jag och Veronica Thörnroos och Mikael Lindholm på kampanjträff på Vårdö. 
Jepp, vi bygger broar.  För ögonblicket Vårdöbron som det har rått visst tjafs om.
En bild från speed-datingen på Maxinge i lördags. Det var gott om lagtingskandidater bland publiken som kom för att lyssna till debatten... 
...där finansministern och vicelantrådet Roger Nordlund kom med de i särklass starkaste argumenten för hur vi ska fortsätta stärka hela Åland. #världensbästavardag #roligtpåjobbet

Kommentarer

Populära inlägg