lördag 20 juni 2015

Till midsommarens ära

Som vanligt samlades massor av midsommarfirare på Notudden i Mariehamn i går. Vi firade regnet, sommaren och att vår stång fyller fyrtio år just i år! Innan vi sjöng och fikade hälsade jag välkommen med några ord som knöt an till vår historia, det obegripliga i att dansa runt en lövad stång och framtiden. Tack alla ni som trotsade vädret och kom till Notudden!

Hälsningsorden löd ungefär så här:
Kära vänner,
Så har vi tillsammans nått fram till en ny midsommarafton igen. Denna dag som kanske bättre än alla andra definierar oss. Den största delen av våra dagar lever vi antingen före eller efter midsommar. Under våren är det något vi ser fram mot som ett mål på vägen mot framtiden. Under hösten minns vi tillbaka och hämtar kraft ur minnet från dansen kring stången. Midsommarafton är en av dessa fasta punkter som krävs för att skapa ordning i en annars och ofta ganska rörig tillvaro. Att ta vara på traditionerna är viktigt av väldigt många olika skäl men framför allt är det vår minsta gemensamma nämnare och något som vi tillsammans njuter av.

Ni är alla hjärtligt välkomna till midsommarstången på Notudden – denna oas i vår lilla stad. Här pratar vi tillsammans, dansar tillsammans och skrattar tillsammans. Notudden är en plats där vi har högt till tak och brett mellan väggarna. Här får alla plats.
Vi som ser till att detta händer är lilla men flitiga Kasberget-Apalängens byalag med hemort i kvarteren här intill. Vi gör detta för att vi tycker det är skoj att träffa folk. När jag pratat färdigt ska vi resa stången som än så länge ligger. Sedan sjunger vi tillsammans Ålänningens sång innan vi under ledning av Greta Sundström tar oss an dansen och ännu mer sång. Detta gör vi för att vi vill och för att vi kan. Midsommarafton är dagen då allvaret och jobbet får vänta. I dag är det fest på samma sätt som man festade i går och ända tillbaka till vikingatiden. Då var det förresten inte alltid så roligt. Vi här uppe i det karga nord satte oss i båtarna, drog på hjälmarna och for från kust till kust och slog ihjäl dem som inte delade vår uppfattning att allt vi såg var vårt. Nej, vår historia har inte alltid varit rosenröd och skimrande.

Det visade sig emellertid, tack och lov, vara övergående. De nordiska råskinnen gick från brutala banditer till demokratiska föredömen. Exakt hur vet jag inte men det är väl så det är här i världen. Ur det onda kommer det goda. Hur som helst kom någon uttråkad bärsärk för några hundra år sedan på snilleblixten att ”Jag vet! Vi tar en lång fin stång och målar upp den lite och dansar sedan runt den medan vi sjunger!” Sagt blev gjort och denna i grunden genuint obegripliga sedvänja blev inte bara en tradition. Det blev en högtidsdag vi ser fram mot mer än allt annat. Att dansa runt ett lövat stycke träd allt medan vi låtsas vara små grodor. Det är inte det enklaste att förklara för de som aldrig sett det med egna ögon. Det stod klart i fjol när väninnorna Makiko Sasaki och Aki Mine kom ändå från Yokohama hit till Notudden för att fira midsommar. Så ser vår värld ut i dag. Gränser är något som är till för att sprängas. I dag lever vi globalt och festar lokalt.

På Åland finns i dag nästan 30.000 invånare. Var tredje av dem är född någon annanstans än på Åland men har längs med livets väg bestämt sig för att flytta hit. Det är en fantastisk utveckling. Med inflyttning följer möjligheter, ny kunskap, andra vanor och mer liv! Vi är närmare etthundra olika nationaliteter som alla är med och bygger vårt landskap till ett samhälle där alla får plats och där alla tillåts växa och utvecklas.
I morgon är det Midsommardagen och då är tid för vila efter dagens festligheter. Det är också mer än så. I morgon firar hela världen den internationella flyktingdagen. Medan vi står här och lyssnar till dessa ord och så småningom ska skratta oss igenom eftermiddagen och kvällen befinner sig miljontals människor på flykt från sina hem. Det är mammor och pappor och barn och taxichaufförer och direktörer och bagare och – människor – som av olika skäl tvingas fly för sina liv. Kanske är de jagade på samma sätt som vi vikingar förr i världen tvingade folk på flykt för att undvika att dö.
Jag hoppas vi alla som lyckats lägga barbariet bakom oss och ägna kraft åt demokrati och fredliga lösningar har modet att hjälpa de människor som i dag söker nya platser att leva och växa på. Åland är resultatet av inflyttning. Vi lever gott tack vare den kunskap nya ålänningar burit med sig till vårt landskap. Vi finns i den bästa av världar och vi har resurser att hjälpa till.

I dag är det midsommarafton och vi ska festa och skratta. I morgon ska vi vila för att sedan fortsätta bygget av vårt samhälle där vi inte bara har rätten att säga vad vi vill och friheten att göra som vi tycker. Vi kan dessutom, när andan faller på, dansa runt en färgglad stång och låtsas vara små grodor.

Från oss alla till er alla: en riktigt skön midsommar!
Sedan år 1975 har denna stång rests mot aftonröda och regngråa och himmelsblåa skyar. 

Greta Sundström fick sig tak för huvudet denna lite halvkassa sommardag. 
Ellen Mattsson i Finströms folkdräkt!
Upp, upp och iväg! 
Många paraplyn blev det denna eftermiddag.
Och till sist vankades det dans runt stången.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...