100 kilometer med årors kraft

Det krävdes 19.000 årtag för att #rowing50 skulle ta sig från Göteborg till Varberg i en roddbåt. Med hjälp av dessa årtag nådde vi nästan exakt etthundra kilometer eller femtiofyra sjömil på tre dagar. Mer än så är tufft att mäkta med. Åtminstone för oss. 

Häromdagen inleddes årets roddutmaning Göteborg-Köpenhamn med vissa utmaningar. Här är dessutom hela historien om hur vi kom från Stockholm till Göteborg.

Att ro är att utmana sig själv. Det är tungt bortom det rimliga och till sin natur ganska enformigt. Man ska göra samma rörelse igen och igen och på nytt för att sedan börja om. Det är lätt att dra paralleller till själva livet. Vardagen rullar på i stort sett likadant och det gäller att veva på framåt – hela tiden. Ibland tar det 19.000 årtag innan man är framme, bara för att inse att det är dags att fortsätta. Resan är målet.

Havsrodd är också en ständig kamp mot vädret. Man är aldrig så utlämnad som på ett öppet hav i en liten båt. Havsrodd är mycket och annorlunda. Det är den ensamma kanotisten som dök upp från ingenstans, det är hjälp i nöden och en ständig insikt att världen är liten. När rullsitsarna på Julianna kraschade mötte vi av en händelse herr Corsman som hjälpte oss vidare. Hans bror Denniz är regionchef för Alandia Försäkring i västra Sverige!

Tack vare gentlemännen Peter Nielsen och Mats Leo i Helsingborg och lite logistiskt lirkande kunde vi fortsätta på ny köl. Vi hälsade på svenska Sjöräddningens huvudkontor och mycket mer. Till sist när nöden var som störst och båten skulle upp kom två unga Varbergskillar som på beställning och hjälpte till. Roddare har tur med folk på samma sätt som skickliga fotbollsmålvakter har tur med stolparna. I den lilla staden Åsa var vi i stort sett förlorade när vi angjorde sent på fredagskvällen utan transport och logi och mat. Kassaregistermannen dök då upp och visade oss tillrätta. På långrodd inser man meningen med att ingen människa är en ö, det finns ett sammanhang för alla.

Bland de bestående minnena finns också alla sälar som nyfiket simmade runt båten och med häpna blickar undrade vad som i all världen var på gång. Vi såg ett äkta rymdobservatorium, ett gigantiskt Herculesplan som svepte över oss, kärnkraftverket Ringhals och mer. Vi tvingades några gånger tvärbromsa för grynnor och vi förde en ständig debatt om vad som är höger och vänster när man färdas bakochfram samtidigt. Dessutom blåste det mer motvind än jag trodde var möjligt här i världen.

Nu har vi nått Varberg på vår färd till Köpenhamn och fortsätter när väder och tid så medger.

Fotnot: Det går 32-35 årtag per kabellängd (185,2 meter) eller 320-350 årtag per sjömil beroende på fart. Farten i sin tur beror på besättningens humör, hunger, hemlängtan och några tusen andra saker.

Till sjöss är det bara selfies som gäller. Eller wefies som det kanske heter. Totalt tillbringade vi nästan trettio timmar i denna lilla båt under tre dagars rodd.

Parkeringsplats i gryningen.

Som roddare för man ett liv på vatten och bröd och några enstaka ägg, gärna från Falkenberg.

I Kungsbacka lever kreativiteten. Rabatten består av kaktusar och budskapet ”Tagga ner”.

Roddare Pettersson bedriver kartstudier på random holme. Efter några timmar bakom årorna är till och med granitklippor mjuka.

Kapten Sommarlund har grej på bäringarna.

Peter Nielsen och Mats Leo i Helsingborg lånade oss en ny båt när den annars pålitliga Julianna drabbades av rullsitshaveri. Sådana vänner är direkt avgörande om äventyr ska lyckas.

Det som ser litet ut på kartan blir gigantiskt när det gäller att ro.

Förtöjning i Åsa efter en dagsetapp om fyrtiofem kilometer. Då gungar hela världen under ens fötter.

Strandhugg i skärgården.

Skojigare än så här blir sällan utsikten från min plats i båten.

Utsikt från pizzeria i Lerkil.

F:ma Sommarlund & Pettersson efter maratonetapp. Då är det okej med en wefie.

Euro Diffusion heter båttypen som vi fick låna från Helsingborgs roddklubb.

Bråtavikens båtsällskap i Åsa.

För att ta sig till civilisationen krävs ett visst mått av färd genom djupa skogar. Sådana platser hamnar roddare på.

Den här bilden ser odramatisk ut men är ett ögonblick ur en spännande verklighet. Tolv på natten, mitt ute i ingenstans, ingen transport, ingen övernattning. Ingenting. Men några telefonsamtal senare var allt ordnat.

Att fotografera sälhuvuden i vattnet är inte så enkelt. Men det finns där, bakom kapten Sommarlunds skalle!

Kärnkraftverket Ringhals fick sällskap av två levande kraftverk i roddbåten Frej! :-)

High Speed Water Vehicle eller Frej som han heter i det dagliga.

Nej, kombinationen kontorshänder och långrodd är inte optimal.

Infarten till Lerkils småbåtshamn,