Det fanns en tid då text uppstod långsamt. Varje bokstav krävde sin insats, sitt tryck, sitt kännspaka ljud. Skrivmaskinen var både verktyg och motstånd, man tänkte efter före, eftersom varje misstag syntes och varje ändring kostade tid. Ändå var den, i sin tid, höjden av modernitet. Om detta kan jag skriva, ty jag var där, även då, som det heter.
Idag ryms hela den världen i ett nostalgiskt hörn på ett museum, ibland på ett skrivbord som en påminnelse om hur snabbt utvecklingen faktiskt går. I mitt fall på en hylla i ett lager. Och kanske är just den insikten den viktigaste lärdomen efter Högskolan på Ålands stora temadag om IT-kompetens och anställningsbarhet: framtiden knackar inte artigt på. Den kliver rakt in och möblerar om.
Jag hade förmånen att tillsammans med IT-minister Ingrid Zetterman delta i förmiddagens inledande föreläsningar. Det blev ett tydligt exempel på att högskolan inte bara utbildar utan aktivt förbereder sina studerande för en verklighet som är global, föränderlig och redan här.
Förändringskoordinatorn Uffe Wikström satte tonen direkt. AI-kompetens är inte något som hör framtiden till, det är nutid. I allt fler sammanhang är den redan en grundförutsättning för anställning. Det är inte längre en specialkunskap, det är en del av allmänbildningen i arbetslivet.
Vi hörde snart färdiga IT-ingenjören Alexandra Bergman, en av initiativtagarna till temadagen och själv på tröskeln till arbetslivet som färdig IT-ingenjör till våren. Hennes engagemang visar något viktigt: framtiden formas inte bara av strategier och policydokument, utan av unga människor som ser behoven, tar initiativ och vill vara med och påverka riktningen.
Det större perspektivet kom tydligt fram när europaparlamentarikern Aura Salla resonerade kring Europas sårbarhet i förhållande till ett allt mer oförutsägbart USA. Nästan all den digitala infrastruktur vi dagligen förlitar oss på ägs av amerikanska bolag. Europas relativa svaghet är inte ett resultat av brist på kompetens, utan av splittring. 27 medlemsländer har alltför ofta valt egna lösningar framför gemensamma satsningar. Europa måste steppa upp, rejält, för att inte hamna i ett strategiskt underläge den dag spelplanen förändras, något som kan ske snabbt att döma av utvecklingen i världen.
Ett helt annat men lika avgörande perspektiv gav Charlelie Jourdan, som med fängslande berättelser visade hur central storytelling är. Teknisk kompetens räcker inte om den inte går att förklara. Tvärtom kan djup kunskap ibland bli ett hinder, man vet så mycket att man glömmer bort hur det är att inte veta. Här finns en nyckel: man måste inte förstå allt. Ibland räcker det att greppa den stora bilden.
Innan jag behövde gå vidare till dagens plenum hann jag också lyssna till Cristina Andersson, som med stor verklighetsförankring beskriver hur robotar redan nu förändrar våra liv, inte minst inom vården. Rätt använda kan de göra livet rikare och mer självständigt för äldre. Samtidigt riskerar Europa även här att halka efter, många av de ledande robottillverkarna har redan köpts upp av asiatiska och indiska industrijättar. Världen skriker alltså efter inhemsk (europeisk) IT-kunskap.
Utvecklingen har gått snabbt. Den första roboten kom till Finland redan 1979, till Fiskars fabrik, där den svetsade, strikt mekaniskt. Dagens robotar är något helt annat. De kan skapa trygghet, innehåll och livskvalitet. Andersson påminde också om att allt nytt möter motstånd. När stetoskopet introducerades upplevdes ”örat mot hjärtat” som mer mänskligt. Inom sjukvården undvek man länge handtvätt eftersom det ansågs ta tid från viktigare uppgifter. Historien lär oss något väsentligt: skepsis är ofta ett tecken på förändring, inte på att förändringen är fel.
Efter en morgon fylld av kunskap är en sak tydlig: framtiden väntar inte på oss. Därför är jag djupt tacksam för Högskolan på Åland och dess roll i att hjälpa oss att förstå, förbereda oss och våga ta steget framåt.
Sådana här tillfällen är verkliga guldgruvor, för studerande, för näringslivet och inte minst för oss ledamöter i Ålands lagting. Vi har både ansvaret att förstå förändringens kraft och möjligheten att se till att Åland och ålänningarna står redo när nästa ”skrivmaskin” redan har ersatts av något helt annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar