Idag hade jag och Harry Jansson glädjen att få uppvakta vår tidigare kollega och vän Ray Söderholm inför hans 90-årsdag som infaller i övermorgon. Ray hör till dem som gjort det mesta här i världen och i samband med det har han bott i stora delar av världen, mest på Åland men också i Kanada och i USA, Florida. I bagaget har han tidningsutgivning, politik, hotellverksamhet och tusen andra saker som alla skapat ett rymligt intellekt och ett uttrycksfullt sätt att beskriva vår värld.
Att gratulera Ray är något mer än att uppmärksamma en jämn födelsedag. Det är att tacka en människa som visat att erfarenhet, nyfikenhet och kärleken till språket inte har någon bäst-före-dag. För oss är Ray i första hand kollegan, den lågmält skarpe språkekvilibristen som tog orden på största allvar, utan att någonsin bli högtravande.
På Ålandstidningen lärde vi oss, mycket tack vare Ray, att journalistik handlar om att skriva klarast mer än skrika högst. Att våga skriva om allt, utan att såra. Att vara rak, aldrig slarvig. Språket skulle och ska vara snyggt och journalistiken rak. Det var inte bara en åsikt, det var en hållning. Och den bars av en tydlig respekt för det åländska samhället och dess självstyrelse, i en tid då detta också var en uttalad och självklar del av tidningens identitet, ”För ett självstyrt örike”.
För egen del är jag särskilt tacksam för det stöd Ray gav när jag hittade tillbaka till reporterrollen efter en utflykt till shippingen. Han såg inte bara vad som stod i ett CV, han såg människan bakom. Dörrar öppnades, och hölls öppna, på ett sätt som gjorde återkomsten både trygg och självklar. Det var stort. Och väldigt mycket Ray.
Att Ray tog sig in i Ålands lagting, med sig samma språkliga noggrannhet, eftertänksamhet och respekt för demokratin kändes helt följdriktigt. I självstyrelsepolitiska frågor, ofta komplexa, ibland laddade, bidrog han till att hålla samtalet sakligt, korrekt och värdigt. Han visste att orden inte bara beskriver verkligheten, de formar den. Och i självstyrelsens tjänst vägde de orden tungt. Bland hans starkaste minnen finns därför rätt självklart utflykten han gjorde till Genève och Nationernas Förbunds historiska vagga, Vita Huset, med en replika av den så kallade självstyrelsetavlan. Även det blev ett minne att vårda där han idag njuter sitt otium på Hammargården i Kattby.
Idag överräckte vi några blommor och ett varmt tack. För journalistiken. För lagtingsarbetet. För engagemanget för språket, demokratin och Ålands självstyrelse. För samtalen, skratten, eftertanken, och den där stilla, fyndiga Ray-humorn som alltid gjorde världen lite bättre formulerad.
Stort grattis på 90-årsdagen, Ray. Och varmt, innerligt tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar