Om lax, män och telefoner

Om ni tycker det går omkring många män med lyckliga leenden på sina läppar har ni sett rätt. De är troligen laxtrollare som lyckats bra. De som inte lyckats lika bra ser mer missmodiga ut men är inte så många, det lär ha varit bra fiske i år.

Jag är själv ingen trollare men mellansonen Mille är. Just nu drar han omkring på Åland hav och landar lax för brinnkära livet. Fast själv tycker jag fortfarande det var roligast när han häromåret tvingades fånga samma lax två gånger. Detta är en favorit i repris!

För något år sedan var jag också med ut och blev fascinerad av kampen mellan männen, laxarna och telefonerna. Så här blev den texten som publicerades i Scandinavian World:

När laxen kommer står trollarna redo Häng med ut på en tur där hopplösheten bor granne med triumfen. Till följd av ett EU-beslut för något år sedan är det numera förbjudet för fiskare att använda drivgarn i laxfisket. Det fick en omedelbar konsekvens i att det faktiskt finns riktigt gott om grova laxar nuförtiden. De är på väg nerifrån södra Östersjön upp mot lekplatserna i Dalälven och andra forsar. Det är på vägen från det ena till den andra platsen som trollarna står redo.
Trollingfiske går lite yvigt uttryckt ut på att fånga fisk med hjälp av beten som man släpar runt i havet. Med tanke på att havet är stort är det ofta ganska många timmar som går åt innan det nappar. 

Detta utvecklar rätt spännande personligheter hos trollingfiskarna. 

Tänk dig följande scenario. Du har kört omkring på ett stilla hav de senaste sex timmarna. Närapå somnat, sövd av ljudet från den monotona maskinen som för dig framåt i en fart av 2,7 knop. Ibland känns tröstlösheten komma krypande, ibland har du tyckt att nu, nu ryckte det visst till lite i spöet. Men inget hände. 

Så plötsligt. De två aktre spöna böjer sig mot vattenytan lika två servila tjänare inför en plötsligt annalkande kung. Så där direkt och utan tanke, ungefär lika självklart som en snickare slår i en spik.Du inser snabbt vad som hänt. Det är hugg på de två mittiga djupriggarna, en rätt exklusiv extrautrustning bland allt annat som trollingfiskare satsar pengar på i hopp om att Den Stora Fisken ska hugga.Du sitter där bland alla spön, ibland 10, ibland 15, ibland 13, och har hugg på två djupriggare.Förnuftet säger att du med det snaraste borde veva upp alla linor förutom de två på vilka fiskarna sitter. Det borde dessutom ske i rimligt snabb ordning. När det gäller trolling är det som inom det mesta annat. Den som rör sig snabbast vinner.Okej, du sitter där och har dubbelhugg, du borde veva upp linorna på de övriga spöna.Men du känner att det inte är läge för det just nu. Det finns viktigare saker att göra.Va?! Tänker du som läser. Vad kan rimligen vara viktigare i ett sådant läge än att försöka bärga fisken. Det undrade jag också innan jag var med, på en annan båt. 

Med två laxar fast i de blänkande dragen djupt ner i Ålands hav och de övriga linorna i stor fara att bli intrasslade tar vår fiskare upp mobiltelefonen. Han ringer kompisen som finns på en annan båt – bara för att berätta… 

I det lilla är det kanske detta som definierar jakten på jättelaxen. Längtan efter inte bara storlaxen utan lika mycket efter känslan att en gång för alla verkligen och oomkullrunkeligt överträffa kompisen.Men det är mer än så. Trolling efter lax är verkligen bottenlöst tråkigt när inget händer. Det är timme efter timme med absolut noll action. Någon har räknat ut att det går uppemot 50 timmar trolling för en lax. Givet du verkligen har 13 spön ute. Med färre än så tar det ännu längre. 

Patrik ”Putte” Helander vet det där bättre än de flesta. När han började trolla gick det säkert fem gånger tio timmar innan han fick första hugget. Sedan var han fast.Och när han sedan något år senare landade personrekordet 19 kilo är det inget snack längre.”Det är värt varenda minut”, säger han.
Ljudet av den skrikande rullen när laxen drar iväg liknar ingenting annat. Känslan av att se hur laxen i ändan av linan ursinnigt hoppar upp så högt ur havet att laxstjärten lämnar vattenytan kan inte liknas vid någon annan upplevelse. Laxtrolling är en exakt vetenskap. Åtminstone ganska exakt. Till exempel lägger man ut 13 spön och harvar av havet. Med 120 meter mellan de yttersta dragen och diversifiering i höjdled ska det i princip vara omöjligt att missa laxarna. Det är bara en liten detalj, laxar jagar inte maten, de kräver bokstavligen att betet placeras framför deras öppna mun, då biter de till. Så tror i vart fall vissa fiskare. 

Det finns nämligen ganska gott om hypoteser när det gäller laxtrolling. Man har inte så mycket annat att göra ombord än att diskutera mer eller mindre fantastiska teorier medan man väntar på hugget. Det och att granska ekolodet är ungefär allt man kan göra. 

Till exempel är en vanligt förekommande tes att det hugger bara varannan dag. Eller var tredje. Dessutom är det inte draget som fisken hugger på som behöver vara det mest intressanta. Minst lika mycket talas om draget som ligger bredvid draget som fisken hugger på.Och då har vi inte ens nämnt filosofierna kring vädret, farten, färgen, djupet, leken, linor och några tusen andra saker som måste gå rätt.

Ha en fin tisdag!

William ”Mille" Pettersson efter en bra dag på sjön! Den han håller i ska jag laga midsommarmat av.