Bra gjort Robert, du var där!

Det finns på riktigt nånting djupt eländigt och trasigt i hur massmedier ofta ser på idrottsliga prestationer. Jag tänker till exempel på när IFK nådde Champions League och nu när en skribent vid nam Jonas von Wendt tar hedern av Robert Helenius i Hbl (artikeln är tyvärr låst).

Skrivarnas gemensamma nämnare är det halvtomma glaset och sportsliga cvn som jag befarar är tomma.

Jag kan inte förstå varför det i alla lägen är viktigare att leta rätt hellre än fel. von Wendt dristar sig  till att hävda att boxning är ”det enda han är riktigt bra på”, alltså Robert Helenius. Det är för det första extremt kränkande mot en människa och för det andra hundraprocentigt fel. Alla människor kan mycket mer, kanske även tangentbordsidrottare/ -krigare.

Ja, Robert Helenius förlorade matchen vilket händer, men han gjorde nåt extremt få finländare lyckats med. Han var där.

Heder och respekt till kompanjonerna Robert Helenius och hans tränare Johan Lindström. Ni försökte och ni försöker göra skillnad, ni antog utmaningen och ni lyckades därmed driva er själva till en ny nivå.

Det borde uppskattas mer och lyftas fram som en förebild hur skribenter, piloter, receptionister och alla vi andra borde göra: alltid sträva mot högre mål.

Om Robert Helenius har jag förresten skrivit ett antal gånger genom åren. 

Helenius föll mot Whyte som alltså var en bättre boxare denna gång. Robert gjorde ändå något unikt – han var där.