Ja, Helenius är mästare!

Det unika med tungviktsboxning är det faktum att här finns inga bortförklaringar, sällan några domarskandaler och få möjligheter att fuska. Boxning på högsta nivå är rent, brutalt och kompromisslöst och därför oemotståndligt. Det är definierande in i minsta beståndsdel.

I går var inget undantag då lumparlänningen och tungviktaren Robert Helenius erövrade Europatiteln efter att i tolv ronder ha utmanövrerat tysken Franz Rill och till sist kunde lämna Hartwall Arena med sitt mästarbälte. Det var en kväll att minnas och den började perfekt med The Grudge Match på Canal Plus, en Rockystory om två på riktigt gamla boxare som möts i en sista match. Sylvester Stallone och Robert De Niro och Kim Basinger gjorde ingen besviken.

Fast någon chans mot huvudmatchen hade inte Stallone & De Niro. Denna kväll tillhörde Robert Helenius, The Nordic Nightmare. Upplägget var perfekt med ett tiotal matcher innan huvudfighten. Atmosfären gick att beröra då först den brittiska, sedan den tyska och slutligen den finländska nationalsången avverkades före matchstart. Här ska också nämnas att utan Helenius sponsor Paf hade detta aldrig kunnat ske, mästarbälten är inte gratis.

Min egen tippning var en snabb knockout till Helenius och det tog faktiskt inte länge innan Franz Rill tvingades till räkning, i den första ronden. Helenius slag är tunga och når långt och hade träffen bara varit mer exakt hade matchen varit över innan den börjat. Rill visade sig dock knappt vara skakad. Efter räkningen var det som om inget hänt och matchen tog fart och slutade först efter tolv ronder då alla tre domare hade Helenius som klar segrare vilket inte gick att invända mot. Ändå var det ingen självklar match, hade Helenius för ett ögonblick trott det hade Rill gått hem med segern. Det var två mycket målmedvetna och tåliga boxare som möttes denna kväll.

Redan i den andra ronden kontrade Franz Rill in några tunga slag och det stod plötsligt klart, detta är match på riktigt. Här förtjänas det förresten nämnas. Kommentatorerna på IS TV var mycket generösa med berömmet gentemot Robert som gång på gång beskrevs som den väldiga ålänningen och jättemannen. Det undgick inte någon var Robert tillbringar sin vardag.

I den tredje ronden fick jag känslan att Helenius var skärrad och lite stressad. Rill fortsatte mata in slagen och några av dem träffade Helenius, utan att ställa till någon större skada. Helenius gjorde mindre än vanligt.

De första tre ronderna gick ändå till Helenius som i en snygg gest uppmuntrade Rill inför den fjärde ronden. Båda visste att de hade med en god motståndare att göra.
I den fjärde ronden var Helenius som mest illa ute och tog mycket stryk och en räkning som avbröts av gonggongen. Här tvivlade jag på att ålänningen skulle fixa detta. Helenius såg mer tilltygad ut och mindre självsäker medan den tyske dieseln Rill gick på som om inget hänt – fjärran från tidigare motståndare som bultats möra av Helenius. I pausen fick jag också känslan av att tränaren Johan Lindström började bli nervös då han med omisskännlig åländsk dialekt instruerade Helenius.

Ronderna kom och gick och Helenius lyckades i sin taktik att inte släppa in Rill och hans slag och när den tolfte ronden var över kramade de två varandra och Helenius jublade, övertygad om segern som också blev klar. Alla domare gav honom flest poäng och mästarbältet blev åländskt. Att Robert Helenius själv var lycklig behöver såklart inte sägas. Det har varit några tuffa år men nu är vägen mot till och med en tyngre titelmatch öppen och inte minst mot den bakgrunden var det lyckat att vi i Mariehamn i veckan lyckades få bort förbudet mot att arrangera proffsboxning i stadens lokaler. Fast OM det skulle kunna arrangeras en titelmatch på Åland är min egen favorit Bomarsund. Tänk magin och möjligheten i att bygga en ring på borggården och med stöd i historien bygga upp förväntningarna inför framtiden! 

Robert Helenius med sitt välförtjänta mästarbälte som snart ska hänga på väggen i hemmet i Lumparland.
Trots att Franz Rill gjorde en strålande match var det inget snack vem som vunnit efter de tolv ronderna. 
Här såg det illa ut för Rill sedan Heenius träffat med ett av sina extremt tunga och långa slag. 
Det var show på riktigt i Helsingfors i går kväll.

Kommentarer

Populära inlägg