Vi har nått fram till den nittonde december och det är dags att, på nytt, hylla den hittills sista månfärden. I dag fast år 1972 landade Apollo 17 och markerade slutet på månprogrammet. Sedan dess har ingen människa satt sin fot på vår närmaste granne i rymden. Om detta skrev jag hyggligt utförligt i samband med fyrtioårsjubiléet för något år sedan. Klicka här för texten som även innehåller en äkta månballad! Där finns också bilden ”Den blå pärlan” som togs av besättningen.
Ha en fin lördag så här dagarna före jul.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ålands demilitarisering – risk eller tillgång?
Måndagen den 26 januari hade jag förmånen att inleda ett seminarium arrangerat av Samfundet Sverige-Finland på Finlands ambassad i Stovkholm...
-
Medan folk strider om språk, styrelseposter, makt, pengar och en massa annat som förstås är viktigt men kanske inte avgörande pågår ett stän...
-
Den gamle skojaren Carl Gustaf Emil Mannerheim påminde mig en bloggläsare om i går. Det var bra, för då kan jag äntligen berätta historien o...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar