Vårjakten och dess framtid
I dag firar Förenade Arabemiraten fyrtiofem år som egen nation. Det blev man år 1971 med stöd av de enorma olje- och gastillgångar som doldes under jorden. I dag hör landet och dess nästan sex miljoner invånare till de friskaste och mest välutbildade i arabvärlden. Och där befinner sig sonen Mille sedan en vecka tillbaka och avser bli kvar tills vidare eller i vart fall till våren. Grattis på alla sätt från oss till er.
Här hemma rullar debatten kring det nya regeringsprogrammet vidare i Ålands lagting. I dag ska jag ge några synpunkter på några frågor som jag finner utmanande. Giget börjar efter 13.00 och ni är alla välkomna att lyssna.
Det är mycket som handlar om inbesparingar och balans och det är såklart bra men det är inte allt. Det är också viktigt att förtjäna dessa skattepengar och hålla exportintäkterna så höga som någonsin möjligt. Här spelar näringsavdelningen en avgörande roll.
Jag läser texterna kring detta i regeringsprogrammet och är ganska nöjd. Ändå gnager tvivlet och det beror på människor och ideologi. Den tillträdande näringsministerns (Socialdemokraternas partiledare Camilla Gunell) erfarenhet av privat företagande är inte direkt väldig och socialdemokrati och entreprenörskap är inte lätt att uttrycka i samma mening. Fast lika lite som man måste vara travhäst för att begripa sig på V65 måste man kanske inte ha varit affärsidkare för att bli näringsminister. Tiden får utvisa hur det blir med den saken.
Och när vi ändå är inne på detta område måste jag beröra vårjakten som engagerar mycket och många. Vi har i alla tider levt på överskottet av naturen och vårskyttet, liksom övrig jakt, passar in i det hållbarhetsarbete som många vill genomföra inför år 2051.
I regeringsprogrammet är beskedet glasklart. I verkligheten är det långt ifrån lika tydligt, tillträdande jaktministern har inte precis dolt sin njugga inställning till den vårjakt som i så hög grad byggt det Åland vi lever på och som fortfarande är en högt uppskattad jaktform. Här krävs mycket mer än klyschor (som det finns gott om i regeringsprogrammet) om vi ska kunna bibehålla vårt undantag.
Det är mycket som handlar om inbesparingar och balans och det är såklart bra men det är inte allt. Det är också viktigt att förtjäna dessa skattepengar och hålla exportintäkterna så höga som någonsin möjligt. Här spelar näringsavdelningen en avgörande roll.
Jag läser texterna kring detta i regeringsprogrammet och är ganska nöjd. Ändå gnager tvivlet och det beror på människor och ideologi. Den tillträdande näringsministerns (Socialdemokraternas partiledare Camilla Gunell) erfarenhet av privat företagande är inte direkt väldig och socialdemokrati och entreprenörskap är inte lätt att uttrycka i samma mening. Fast lika lite som man måste vara travhäst för att begripa sig på V65 måste man kanske inte ha varit affärsidkare för att bli näringsminister. Tiden får utvisa hur det blir med den saken.
Och när vi ändå är inne på detta område måste jag beröra vårjakten som engagerar mycket och många. Vi har i alla tider levt på överskottet av naturen och vårskyttet, liksom övrig jakt, passar in i det hållbarhetsarbete som många vill genomföra inför år 2051.
I regeringsprogrammet är beskedet glasklart. I verkligheten är det långt ifrån lika tydligt, tillträdande jaktministern har inte precis dolt sin njugga inställning till den vårjakt som i så hög grad byggt det Åland vi lever på och som fortfarande är en högt uppskattad jaktform. Här krävs mycket mer än klyschor (som det finns gott om i regeringsprogrammet) om vi ska kunna bibehålla vårt undantag.
Så här kan det se ut i Dubai och Förenade Arabemiraten nuförtiden. Där befinner sig sonen Mille nu och ett tag framöver. |
Kommentarer
Skicka en kommentar