Årets eisbein sänktes på en lokal kvarterskrog i Berlin, nära Potsdamer Platz. Den smakade precis lika ljuvligt som varje år med potatis, surkål och en puré gjord på palsternacka (tror jag). Tillbehören är inte heller så viktiga, så länge grisbenet är kokat på gränsen till sönderfall och fettet i upplösningstillstånd.
Med detta eisbein i kärt minne övergår jag nu till det vanliga julbordsfrosseriet och hoppas jag har förstånd att bara äta så mycket som behövs för att klara livhanken.
Ha en fin första december och missa inte årets julkalender med Erik Haag och hans kompisar. Den är klart sevärd!
![]() |
Hmmm... Det är med eisbein som med mig själv. Den gör sig inte riktigt i bild men är god och glad inuti. :-) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar