Tre år sedan Norges katastrof

I dag är det tre år sedan Anders Behring Breivik förlorade fästet och beslöt sig för att mörda folk istället för att ta hand om sig själv. Resultatet blev förödande och Norge som nation drabbades av sitt svåraste slag sedan andra världskriget. Hela världen deltog i sorgen efter attentatet som kom från ingenstans men som får följder ända in i evigheten. Jag satt på den tiden och följde minut för minut av dramat som började med konstiga bomber i Oslo och slutade med en massaker av proportioner världen varken förr eller senare sett dess likhet. Ja, säkert i i inbördeskrig och andra eländen men inte av en enda galnings verk.

Tidigare har jag skrivit fylligare om detta med vikten av inkludering snarare än utanförskap.

Därför. Hylla i dag Norge. Skänk era tanker till alla efterlevande och se till att leva så folk känner sig delaktiga, allt annat är fel. Jag tänker här i första hand på surgubbarna på internet som inte begriper, som avskyr det mesta och som tycker det var bättre förr. Big mistake. Framtiden kommer vare sig man vill det eller inte.

Inte förrän i år har jag tänkt på att Utøya faktiskt är format som ett hjärta.

Terrorattentaten i Norge 2011 var ett tvådelat terrorattentat, dels riktat mot Regjeringskvartalet i centrala Oslo och dels mot det norska Arbeiderpartiets ungdomsförbund Arbeidernes Ungdomsfylkings årliga sommarläger, med 560 deltagare,^[11] på ön Utøya. På eftermiddagen den 22 juli 2011 detonerade en bilbomb på Grubbegata i Oslo och cirka två timmar senare började skottlossning mot ungdomar och vuxna på Utøya. Norrmannen Anders Behring Breivik som greps i samband med skottlossningen på Utøya har erkänt att han var ansvarig för både explosionen i Oslo och massakern på ön.^[12] Den norska polisen har bekräftat åtta döda i explosionen och 69 dödsoffer relaterade till dödsskjutningarna på ön.^[13]