Mariehamn – där vildmarken slutar
Landade i ett konferensrum på Havsvidden i Geta i går. För andra dagen i följd faktiskt. Bortsett från att själva anläggningen är världsklass bjöd båda dagarna på spännande möten. Men nu ska det handla om i går då Mariehamn var i fokus. Ålands enda stora lilla stad och nav i hela landskapet.
Vi som var där var förtroendevalda stadspolitiker och ledande tjänstemän. Syftet var nån slags inspirationsdag och lära-känna-varandra-tillställning. Det är lovvärt. För det stundar svåra beslut senare i höst. I likhet med landskapet Åland gör även Mariehamn av med mer pengar än som kommer in. Det är ungefär som om du går till butiken med en tjugoeurossedel i fickan. Då kan du inte köpa mat för tjugofem euro. Det är precis vad landskapet Åland och Mariehamns stad har ägnat sig åt de senaste åren.
Av det skälet ser stadsledningen över alla de utrymmen som staden har till sitt förfogande och utreder möjligheterna att flytta verksamheter. Beskedet från politikerna har varit: spara! Där borde det stanna. De politiska instanserna ska sedan inte ägna sig åt hur detta sparbeting ska genomföras. Det ska de sammanlagt 850 personer som är anställda av Mariehamns stad sköta. Vid gårdagens föreläsning kom en uppfriskande fläkt ända uppifrån Umeå. Han heter Jan Björinge och kom till Umeå som stadsdirektör när kommunen gick 200 miljoner kronor back varje år. Avdelningarna struntade i sina budgetar och skuldberget växte. Då åkte hårdhandskarna på och saneringen inleddes. Men resultatet av detta blev raka motsatsen till vad man kunde tro.
Den kommunala servicen blev inte sämre, den blev bättre. Kommunens invånare blev inte mer missnöjda utan tvärtom mer vänligt inställda till sin stad. Och stadens anställda slutligen fick, enligt dem själva, bättre arbetsplatser. Ur krisen steg ett pånyttfött Umeå upp som i höstas utsågs till den extremt prestigefyllda titeln Europas Kulturhuvudstad 2014. I finalen mot den andra svenska staden Lund vann Umeå med röstsiffrorna 14-0!
Mycket i det som Jan Björinge pratade om landade i den nödvändiga nyfikenhet. I samma ögonblick som människan slutar undra över vad som döljer sig bakom nästa hörn eller varför saker sker här i världen, är livet i stort sett över. Det absolut sista som får lämna människokroppen är just nyfikenheten. Och tack vare den och en storsatsning på kultur är Umeå just nu Norrlands och kanske Sveriges hetaste stad.
Till samma nivå ska även Mariehamn nå. Men då måste man släppa en hel del av den ängslighet och prestigekamp som döljer sig bakom protesterna mot eventuella förflyttningar av förvaltningar. Stadens anställda är till för att ge brukarna, alltså stadsborna, den bästa tänkbara servicen. Inte tvärtom.
Umeås väg från dal till topp gick genom hårda men kreativa inbesparingar. Alla åtgärder som vidtogs genomgick efteråt en enkät bland brukarna, Umeborna, för att man ständigt skulle kunna följa upp resultatet ur ett brukarperspektiv. Svaren gav en solklar slutsats. Det finns inget som helst samband mellan hög kostnad och hög kvalitet. Snarare tvärtom.
På slutet av dagen blev det några grupparbeten där politiker och tjänstemän satt sig ner och pratade igenom dagens och morgondagen. Bland våra uppgifter var att förklara den budget som ska läggas för år 2013. I min grupp hade jag Roger Jansson och Birgitta H Eriksson och Kjell Nilsson. Vi stred naturligtvis så kuddarna i soffgruppen flög och kropsskada låg runt hörnet.
Men liksom ur alla andra kriser steg småningom upp dels en som vi uppfattar som mycket pregnant definition av den stundande budgeten:
Vi som var där var förtroendevalda stadspolitiker och ledande tjänstemän. Syftet var nån slags inspirationsdag och lära-känna-varandra-tillställning. Det är lovvärt. För det stundar svåra beslut senare i höst. I likhet med landskapet Åland gör även Mariehamn av med mer pengar än som kommer in. Det är ungefär som om du går till butiken med en tjugoeurossedel i fickan. Då kan du inte köpa mat för tjugofem euro. Det är precis vad landskapet Åland och Mariehamns stad har ägnat sig åt de senaste åren.
Av det skälet ser stadsledningen över alla de utrymmen som staden har till sitt förfogande och utreder möjligheterna att flytta verksamheter. Beskedet från politikerna har varit: spara! Där borde det stanna. De politiska instanserna ska sedan inte ägna sig åt hur detta sparbeting ska genomföras. Det ska de sammanlagt 850 personer som är anställda av Mariehamns stad sköta. Vid gårdagens föreläsning kom en uppfriskande fläkt ända uppifrån Umeå. Han heter Jan Björinge och kom till Umeå som stadsdirektör när kommunen gick 200 miljoner kronor back varje år. Avdelningarna struntade i sina budgetar och skuldberget växte. Då åkte hårdhandskarna på och saneringen inleddes. Men resultatet av detta blev raka motsatsen till vad man kunde tro.
Den kommunala servicen blev inte sämre, den blev bättre. Kommunens invånare blev inte mer missnöjda utan tvärtom mer vänligt inställda till sin stad. Och stadens anställda slutligen fick, enligt dem själva, bättre arbetsplatser. Ur krisen steg ett pånyttfött Umeå upp som i höstas utsågs till den extremt prestigefyllda titeln Europas Kulturhuvudstad 2014. I finalen mot den andra svenska staden Lund vann Umeå med röstsiffrorna 14-0!
Mycket i det som Jan Björinge pratade om landade i den nödvändiga nyfikenhet. I samma ögonblick som människan slutar undra över vad som döljer sig bakom nästa hörn eller varför saker sker här i världen, är livet i stort sett över. Det absolut sista som får lämna människokroppen är just nyfikenheten. Och tack vare den och en storsatsning på kultur är Umeå just nu Norrlands och kanske Sveriges hetaste stad.
Till samma nivå ska även Mariehamn nå. Men då måste man släppa en hel del av den ängslighet och prestigekamp som döljer sig bakom protesterna mot eventuella förflyttningar av förvaltningar. Stadens anställda är till för att ge brukarna, alltså stadsborna, den bästa tänkbara servicen. Inte tvärtom.
Umeås väg från dal till topp gick genom hårda men kreativa inbesparingar. Alla åtgärder som vidtogs genomgick efteråt en enkät bland brukarna, Umeborna, för att man ständigt skulle kunna följa upp resultatet ur ett brukarperspektiv. Svaren gav en solklar slutsats. Det finns inget som helst samband mellan hög kostnad och hög kvalitet. Snarare tvärtom.
På slutet av dagen blev det några grupparbeten där politiker och tjänstemän satt sig ner och pratade igenom dagens och morgondagen. Bland våra uppgifter var att förklara den budget som ska läggas för år 2013. I min grupp hade jag Roger Jansson och Birgitta H Eriksson och Kjell Nilsson. Vi stred naturligtvis så kuddarna i soffgruppen flög och kropsskada låg runt hörnet.
Men liksom ur alla andra kriser steg småningom upp dels en som vi uppfattar som mycket pregnant definition av den stundande budgeten:
”Med ett nyfiket ledarskap, mod, kreativitet och omsorg om det allmänna ska vi effektivt och prestigelöst arbeta för att staden Mariehamn och dess invånare uthålligt ska leva i en ekonomi i balans.”Och dels en slogan för Mariehamns stad som sådan. För det vet ju alla. En stad utan slogan är som en odopad proffscyklist. Mycket ovanlig.
Vår slogan:
Mariehamn – där vildmarken slutar!
 |
| Mariehamns stad är pärlan i det åländska samhället men behöver som alla pärlor putsas regelbundet för att behålla lystern. Inför den stundande budgeten för 2013 är det viktigt att plocka fram alla trasor. |
Kommentarer
Skicka en kommentar