tisdag 21 oktober 2014

Vildsvinen i Lemland

Sannolikt två vildsvin fanns mitt inne i Lemlandsjägarnas älgjaktsområde i söndags. Ett sågs tydligt och kunde ha fällts om inte kulfånget saknats. (Bilden är lånad från internet och grisarna har inget med Lemland att göra,)
Det började som en helt vanlig älgjakt i Granboda, Lemland. Det slutade med att en stor del av Lemlands jägarkår stod på vildsvinspass för första gången i den moderna åländska jakthistorien. Allt utspelade sig i söndags och så här gick det till och jag är nu stärkt i min uppfattning att alla klutar måste till för att avliva de vildsvin som redan etablerat sig på Åland.

Ett femtontal älgjägare samlades som vanligt i Granboda, man kontrollerade de nödvändiga pappren, och gick ut på pass till första såten. Då hände det. Den första gråhunden började skälla konstigt, ägaren insåg direkt att allt inte var som vanligt men tänkte på kombinationen en vilsen mårdhund och en ivrig älghund. Något helt annat var sanningen.

”Mårdhunden” visade sig vara ett vildsvin som efter mötet med hunden sprang iväg, förbi en överraskad jägare i ett jakttorn och vidare till skogs. Ungefär samtidigt såg andra jägare ett annat vildsvin på ett hygge en bit därifrån. Mot den bakgrunden drog Lemlandsjägarna slutsatsen att man kommit i närkontakt med åtminstone två vildsvin. Jaktledaren Michael Numelin bröt den påbörjade älgjakten för rådslag och omställning. Man kontaktade gråhund nummer två som var mer van vid vildsvin än ettan och placerade ut mannarna på nytt. Även angränsande jaktlag i Haddnäs kontaktades och ett tag var ett tjugotal beväpnade lemlänningar på tårna i skogen.

Gråhund nummer två fördes först till platsen där det första vildsvinet setts men lyckades aldrig få upp spår. På hygget där vildsvin nummer två siktats blev det däremot napp och gråhunden drog iväg. Efter en stunds jakt uppstod det tumult inne i skogen. Hunden skällde och grisen tjöt och gick även segrande ur striden. Med ett sju centimeter långt sår i ena bakbenet återvände hunden från skogen för veterinärbesök, omplåstring och tre veckors vila.

Någonstans i samband med allt detta bestämde sig vildsvinet för att schappa och gick ut precis bredvid en av passkyttarna som på femton meters håll hade vildsvinet stående stilla framför sig. Dessvärre var skottvinkeln sådan att ett kulfång saknades och följande skytt stod i den tänkta riktningen. Klokt nog höll skytten inne med skottet och vildsvinet fortsatte i riktning mot Vessingsboda och Flaka. ”Det kändes som vi alltid låg bakom det”, sade Michael Numelin efteråt. Jakten var ett styvt jobb med drev genom oländig terräng eller där det var ”trångt och jävligt”, som en jägare skulle sagt.

Det var inte allt på vildsvinsfronten denna söndag. Det kom även rapporter om observationer av ett vildsvin i Jomala, Ytterby, och för någon vecka sedan fastnade (ytterligare) ett på åtelkamera i Hammarland. I Eckerö siktades i början av året vildsvinskultingar.

Mot den bakgrunden har blivit dags att på allvar ställa sig frågan. Klarar Åland av en stark vildsvinsstam? Det blir nämligen inte bara några få om stammen på riktigt får fäste. Vi pratar tusentals djur vars jakt på föda driver dem att böka upp åkrar, trädgårdar, odlingar, golfbanor med mera. På ställen i Sverige, där ytorna är hundrafalt Ålands, har mängden vildsvin på allvar blivit ett problem. Förutom de nämnda är trafikskadorna verkliga och svåra så fort ett vildsvin är inblandat. Det är skillnad mellan ett tjugo kilos rådjur och ett tvåhundrakilos vildsvin i samband med en kollision.

Jag tror alltså Åland mår bättre utan vildsvin och tycker skyddsjakten borde intensifieras och göras på allvar. Ålands och mitt eget förhållande till vildsvinen har jag lyft tidigare.

1. Första bilden på ett vildsvin på Åland.
2. Hunden som blev anfallen.

3 kommentarer:

  1. Men trots att vildsvinen är ett så kolossalt problem i Sverige så nappar INGEN markägare / jordbrukare när grupper med jägare erbjuder sig att skjuta av stammen i "problemområden".
    De jägare i Sverige jag har pratat med säger att man, om man vill. Med lätthet håller stammen låg genom jakt. Men vill man ha en hög täthet och väljer att skjuta för lite så får man ju ta konsekvenserna.
    Sen tror jag att Åland per hektar är mer jägartätt än många andra platser i världen, så att dom någonsin blir för många håller jag som väldigt osannolikt. Tänk om alla jägare ägnade sig åt jakt på små rovdjur och dylika insatser för våra sjöfåglars skull med samma iver som man vill ha ihjäl vildsvin eller för den delen kronhjortar så fort dom syns till.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om vi vill så borde vi alltså med oförskämd lätthet kunna hålla mårdhundsstammen i skick då med det resonemanget. Varför känns det inte somvildsvinsstam. vi lyckas med det riktigt. Och samma gäller väl även rådjursstammen.
      Det är klart att det kanske skulle lyckas om alla åländska jägare skulle vara semiprofessionella jägare, men tyvärr är det nog väldigt liten procent som är sådana. Resten av jägarkåren är nog fritidsjägare som går ut och jagar lite nu och då när andan faller på och vädret är fint. Tyvärr är det nog den tidigare nämnda sortens jägare som egoistiskt nog, utan omtanke om sina medmänniskor, hämtar vildsvin i bilar och släpper ut i skogarna. Sorgligt nog är dessa jägare förmodligen för få för att kunna hålla en vildsvinsstam i skick, och då drabbar det fritidsjägarna och alla övriga på Åland hårt.
      Den dag vi lyckas utrota mårdhunden så tror jag på att vi även kan bemästra en vIldsvinsstam, men innan dess så tycker jag att Åland klarar sig bättre utan vildsvin... för alla ålännigars skull (förutom för de semiprofessionella jägarna förstås)

      Radera
    2. Det är ungefär lika oansvarigt som alla "soffjägare" som åker ut på våren och skjuter ejder och kanske tar sig ut på någon enstaka rådjursjakt. Men aldrig gör ett dyft i viltvårdande insats. För ja, just såna " jägare " har vi rätt gott om. Förövrigt skiljer sig mårdhundar och vildsvins reproduktion åt rätt mycket. Och stora skillnaden e att vildsvinen är ätbara. Och av nån anledning tror ja fler kommer bort från sofflocket just av den enkla anledningen.

      Radera

Centerns linje vann i staden

Med hjälp av skatter finansierar vi all samhällsservice. Skatter är nödvändiga för att vi ska känna stolthet över våra gemensamma egendomar....