ÅFD fyller 20 år
Torsdagen gick till ett lite annorlunda födelsedagskalas. Det var Ålands förvaltningsdomstol (ÅFD) som fyllde tjugo år och bjöd in folk från både höger och vänster och några till.
Det kändes speciellt på många sätt. Jag minns rätt väl när dåvarande landshövdingen Henrik Gustafsson invigningstalade år 1994 i Statens ämbetshus och bjöd på bubbel på den nya förvaltningsdomstolens dopfest. Jag var ung och ganska grön reporter på Ålandstidningen och begrep egentligen inte så mycket av det som hände. Det skulle bli bättre på den punkten.
Sedan dess har jag i själva verket följt domstolen eller i vart fall dess beslut rimligt nära. Att jag en dag skulle vara med och stifta de lagar som domstolen nu ska tolka, det hade jag faktiskt inte ens kunnat föreställa mig. Ändå var det precis så det gick.
Det bjöds under födelsedagskalaset på ett gediget program som började med att lagmannen Kristina Fagerlund drog en historisk tillbakablick till varför Åland inte är samma sak som Finland. Det kan te sig överflödigt om man talar till ålänningar men bland gästerna fanns ett ansenligt antal inresta som inte lika självklart känner till historien. En viktig del av den är det som hände i samband med Bomarsunds fästning.
Landshövding Peter Lindbäck som i tiderna var med i den arbetsgrupp som drog upp linjerna för Ålands förvaltningsdomstol berättade om sina minnen från processen och vilka avväganden man ställdes inför. Det är ingen enkel sak att skapa en ny domstol, som det faktiskt handlar om. I praktiken blev den största skillnaden mellan före och efter att Ålands förvaltningsdomstol tog över besvärshanteringen från den dåvarande landskapsstyrelsen. För att till fullo begripa skönheten i allt detta hjälper det till om man själv är lite nörd. Eller rättare: ganska mycket nörd...
I sitt anförande lyfte landshövdingen (vilket hedrar honom) också behovet av ett nytt hus eller en annan plats för såväl Ålands förvaltningsdomstol som Ålands tingsrätt vilka i dag båda finns i Statens ämbetshus, dvs. finländsk mark.
Nu är det måndag och det är en lång dag som väntar. Gör det bästa av den och de dagar som sedan följer. Och håll dig helst borta från allt vad domstolar heter. Det är alltid lugnast så.
Det kändes speciellt på många sätt. Jag minns rätt väl när dåvarande landshövdingen Henrik Gustafsson invigningstalade år 1994 i Statens ämbetshus och bjöd på bubbel på den nya förvaltningsdomstolens dopfest. Jag var ung och ganska grön reporter på Ålandstidningen och begrep egentligen inte så mycket av det som hände. Det skulle bli bättre på den punkten.
Sedan dess har jag i själva verket följt domstolen eller i vart fall dess beslut rimligt nära. Att jag en dag skulle vara med och stifta de lagar som domstolen nu ska tolka, det hade jag faktiskt inte ens kunnat föreställa mig. Ändå var det precis så det gick.
Det bjöds under födelsedagskalaset på ett gediget program som började med att lagmannen Kristina Fagerlund drog en historisk tillbakablick till varför Åland inte är samma sak som Finland. Det kan te sig överflödigt om man talar till ålänningar men bland gästerna fanns ett ansenligt antal inresta som inte lika självklart känner till historien. En viktig del av den är det som hände i samband med Bomarsunds fästning.
Landshövding Peter Lindbäck som i tiderna var med i den arbetsgrupp som drog upp linjerna för Ålands förvaltningsdomstol berättade om sina minnen från processen och vilka avväganden man ställdes inför. Det är ingen enkel sak att skapa en ny domstol, som det faktiskt handlar om. I praktiken blev den största skillnaden mellan före och efter att Ålands förvaltningsdomstol tog över besvärshanteringen från den dåvarande landskapsstyrelsen. För att till fullo begripa skönheten i allt detta hjälper det till om man själv är lite nörd. Eller rättare: ganska mycket nörd...
I sitt anförande lyfte landshövdingen (vilket hedrar honom) också behovet av ett nytt hus eller en annan plats för såväl Ålands förvaltningsdomstol som Ålands tingsrätt vilka i dag båda finns i Statens ämbetshus, dvs. finländsk mark.
”Det är inte lyckligt att tingsrätten och förvaltningsdomstolen finns i Statens ämbetshus. Trots att de är oberoende domstolar ger det faktum att de är inhysta i Statens ämbetshus uppfattningen att de är ’rikets domstolar’. De borde finnas i en egen byggnad”, sade Lindbäck.På plats i Mariehamn och Ålands sjöfartsmuseum där festen ordnades var även presidenten för Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) i Finland, Pekka Vihervuori. Han underströk vikten av självständiga domstolar och påminde om att sådana absolut inte kan tas som självklara:
”Allt det som i dag sker på olika håll i världen påminner oss om vikten att upprätthålla rättsstaten. Tyvärr inser man detta för sent ibland.”På det praktiska planet berörde Vihervuori den kommande revisionen av självstyrelselagen och planerna på att förändra arbetsfördelningen mellan HFD och ÅFD. I dag riktas eventuella besvär mot Ålands landskapsregerings beslut till HFD. Så borde det kanske inte vara, menar presidenten, och föreslår att besvär i fortsättningen ska riktas till ÅFD och därefter och endast i undantagsfall till HFD.
Nu är det måndag och det är en lång dag som väntar. Gör det bästa av den och de dagar som sedan följer. Och håll dig helst borta från allt vad domstolar heter. Det är alltid lugnast så.
Det var gott och väl över etthundra personer som kom till Ålands sjöfartsmuseums fina auditorium för att fira Ålands förvaltningsdomstols tjugoårsjubileum. |
Lagman Kristina Fagerlund inledde med en historisk, innehållsrik och mycket intressant presenterad tillbakablick. |
Landshövdingen Peter Lindbäck i berättartagen. |
I samma tidning figurerade även Peter Lindbäck, fast i ett annat sammanhang. ”Dalerprojektet, det var nästan världskrig då”, skojade Lindbäck. |
Förvaltningsdomaren Emil Waris berättade bland mycket annat att Ålands förvaltningsdomstol hanterar cirka etthundra ärenden per år. |
Kommentarer
Skicka en kommentar