Lång väg mot kort rutt
Det där med att bygga en ny hamn är inte gjort i en handvändning. Inte heller att jämka samman 2.000 stridiga viljor mot ett nytt trafiksystem och därmed sätt att leva. Kanske är det inte några nyheter men extra påtagligt blir det efter att ha lyssnat till de femtiotal deltagare som deltog i stormötet på Vikingaborg i går lördag.
Skälet till träffen var den Miljökonsekvensbedömning som görs i samband med den planerade kortrutten för hela skärgårdstrafiken. En av delarna i det arbetet är en ny hamn på östra Föglö och just nu är det två alternativ som är mest intressanta. Sedan visar det sig att i vardera av dessa två alternativ finns många viljor och idéer, inte minst hur nödvändiga vägar ska dras eller inte ska dras. Dessutom dyker det upp frågor om djurliv, kulturminnen, vikarsälar och lite annat smått och gott.
Senast den 3 november ska alla synpunkter på arbetet så här långt skickas till kortrutt@regeringen.ax. Därefter går arbetet vidare och i december ska MKBn vara klar för offentliggörande och nya synpunkter. Inget får lämnas åt slumpen när det gäller att förändra levnadsbetingelser.
Målsättningen med hela projektet är att om möjligt bibehålla en acceptabel nivå på skärgårdstrafiken. Det är en uppgift och ekvation som inte är enkel att lösa. I skärgården bor cirka 2.000 människor av Ålands 29.000. Under de senaste tjugo åren har kostnaderna för trafiken skjutit i höjden rejält. I början av 1990-talet stod skärgårdens trafik för tjugo procent av landskapsregeringens hela trafikbudget. I dag är motsvarande andel sjuttio procent, trafiken kostar mer än tjugo miljoner euro per år! Det blottlägger skärgårdens dilemma och utmaningen för landskapspolitikerna som har till uppgift att ha hela Ålands bästa för sina ögon.
Det står utom allt tvivel att alla inte får det bättre med ett nytt trafikssystem. Särskilt Sottunga ser ut att bli förlorare vilken väg man än väljer. Ändå måste något göras. Det går inte att fortsätta som om ingenting har hänt och köra på som hittills. Rutterna måste anpassas och tonnaget måste bli mer ändamålsenligt.
Detta har jag lyft fram i olika sammanhang även förut. Till exempel i budgettider och behovet av att använda mindre pengar på ett bättre sätt. Eller här när det handlade om kortrutt, långrutt eller nollrutt.
Skälet till träffen var den Miljökonsekvensbedömning som görs i samband med den planerade kortrutten för hela skärgårdstrafiken. En av delarna i det arbetet är en ny hamn på östra Föglö och just nu är det två alternativ som är mest intressanta. Sedan visar det sig att i vardera av dessa två alternativ finns många viljor och idéer, inte minst hur nödvändiga vägar ska dras eller inte ska dras. Dessutom dyker det upp frågor om djurliv, kulturminnen, vikarsälar och lite annat smått och gott.
Senast den 3 november ska alla synpunkter på arbetet så här långt skickas till kortrutt@regeringen.ax. Därefter går arbetet vidare och i december ska MKBn vara klar för offentliggörande och nya synpunkter. Inget får lämnas åt slumpen när det gäller att förändra levnadsbetingelser.
Målsättningen med hela projektet är att om möjligt bibehålla en acceptabel nivå på skärgårdstrafiken. Det är en uppgift och ekvation som inte är enkel att lösa. I skärgården bor cirka 2.000 människor av Ålands 29.000. Under de senaste tjugo åren har kostnaderna för trafiken skjutit i höjden rejält. I början av 1990-talet stod skärgårdens trafik för tjugo procent av landskapsregeringens hela trafikbudget. I dag är motsvarande andel sjuttio procent, trafiken kostar mer än tjugo miljoner euro per år! Det blottlägger skärgårdens dilemma och utmaningen för landskapspolitikerna som har till uppgift att ha hela Ålands bästa för sina ögon.
Det står utom allt tvivel att alla inte får det bättre med ett nytt trafikssystem. Särskilt Sottunga ser ut att bli förlorare vilken väg man än väljer. Ändå måste något göras. Det går inte att fortsätta som om ingenting har hänt och köra på som hittills. Rutterna måste anpassas och tonnaget måste bli mer ändamålsenligt.
Detta har jag lyft fram i olika sammanhang även förut. Till exempel i budgettider och behovet av att använda mindre pengar på ett bättre sätt. Eller här när det handlade om kortrutt, långrutt eller nollrutt.
Några av alla de som var på plats denna lördagseftermiddag. Sammanlagt deltog ett femtiotal intresserade i det första stormötet kring det kommande kortruttsystemet. |
Ian Bergström leder kortruttsprojektet från Ålands landskapsregering. |
En selfie får man kosta på sig på plats vid Vikingaborg i Föglö. Förra gången jag var hit var för många år sedan då jag höll en föreläsning om vårjakt och EU. |
Dessto mer förvånande är då i dessa tider när man måste vända varje slant man inte tycks bry sig om bunkerförbrukning på trafikavdelningen... Jag jobbar ju på Rosala 2 som trafikerar Enklinge-Kumlinge. Rosala går väldigt snålt ca 50-60% mindre bränsle än tidigare färjor på linjen. Jag har inte räknat ut inbesparingen exakt men ca 100000e mindre kan det röra sig om per år och det märkväl med bibehållen trafik! I upphandlingen stirrade man sig blind på 60t lastförmåga vilket inte Rosala har. Det behovet finns inte på denna linje.
SvaraRadera