Utfrågad om inflyttning

Kanske uppfattas jag som lite nötig då jag fortsätter att berätta om alla lyceister som hälsar på för att bilda sig en egen uppfattning om verkligheten och politiken. Själv tycker jag varje besök är berikande och utvecklande, i alla fall för mig. Häromdagen kom Desirée Rosenberg, Saltvik, för att ställa frågor om invandring och flyktingar och Åland. Jag blev från början extra imponerad av Desirée då hon till skillnad mot nästan alla andra ringde och stämde träff. Det vanliga är annars att folk använder epost vilket såklart är effektivt men ganska opersonligt. Jag frågade henne varför hon valde att ringa och hon svarade att hon gillar det bättre då man ju faktiskt får en direktkontakt. Desirée kommer att gå långt med den inställningen. Epost är bra men ett riktigt samtal är alltid bättre.

Samtalet handlade om Ålands och Centerns inställning till flyktingar och invandrare, något man inte kan hantera med samma manual. Flyktingar är människor som flyr för sina liv från krig eller förföljelse. Då gäller det att öppna famnen och inte sluta den. Åland och ålänningarna har alltid levt nära omvärlden och även tjänat pengar på den. Vi är en del av världssamfundet och ska också ta vår del av ansvaret för människor i trångmål. När det gäller invandring överlag är det bra och berikande för alla samhällen. Åland har vuxit kraftigt de senaste tio åren vilket sakta och säkert skapar ett starkare samhälle. Till nytta för oss alla.

När det gäller folk som flyttar till Åland finns det också sådana som redan bor här som tycker vi ska hjälpa folk genom att skicka bort pengar och det ena och det andra. Det är blåögt och ett sätt att skjuta över ansvaret för vår värld på andra. Jag tror främlingsrädsla i botten är ett tecken på rädsla och okunskap. Jag tror på inkludering.

Desirée Rosenberg kom in från regnet med väskan full av frågor om invandring och flyktingpolitik.

Helgen gick till korvgrillning och eld med bland andra sonen Zacke.