Bättre och bättre Bond

Med James Bond är det som man brukar säga i Finström. När gammalt börjar hålla så håller det hur länge som helst! Nu har jag väl aldrig sällat mig till de där cineasterna som håller Det sjunde inseglet som världens främsta film och menar att färg-tv utgjorde filmkonstens död. Till film håller jag mig rakt. Det ska vara spännande och gärna lite roligt. Som Åsa-Nisse med finess. Och ungefär där har vi James Bond-genren samt andra kvalitetsfilmer som Independence Day, Armageddon, Deep Impact och de första Hajenrullarna. Nog om dem. Jag gillade alltså Skyfall, den senaste filmen om världens mest kända agent.

Skyfall levererar. Daniel Craig gör sitt jobb liksom skurken vad han nu heter. En riktig fuling är det hur som helst. Av alla utmaningar som finns här i världen måste nog tillverkandet av en ny Bondfilm höra till de värsta. För hur toppar man egentligen de tidigare? Och när är det dags att sluta? Hur många produktplaceringar kan man egentligen infoga i en film utan att den uppfattas som en lång reklampaus. Frågorna är många.

Nu struntar jag egentligen i de frågorna men eftersom M själv plötsligt började citera Alfred Tennyson i går tycker jag allt numera är tillåtet. För bara några år sedan var jag på besök till Tennysons skrivarrum på Isle of Wight och skulle tro att han skulle ha svårt att förhålla sig till att hans texter nu plötsligt finns med i James Bond-rullar! Vilken dikt det var? Från Ulysses, men bara de sista raderna som lyder så här:

Though much is taken, much abides; and though
We are not now that strength which in old days
Moved earth and heaven; that which we are, we are;One equal temper of heroic hearts,
Made weak by time and fate, but strong in will
To strive, to seek, to find, and not to yield.
De raderna tar jag med mig till budgetdebatten som startar i morgon måndag. Kom förbi och lyssna vettja. Det börjar klockan 13.00 och fortsätter på tisdag och onsdag. Hur som. Ha en produktiv arbetsvecka. November är snart över och december här. Och det är inte så illa pinkat!

Slutstriden äger den här gången rum i Skottland och på dess karga hedar. Klart sevärt och visst, det blir en stor explosion också!
Bad guy. Mycket bad guy. Och ful. Elak.
Jepp, bilen är med. Bond har fattat att man måste förstå historien för att fixa framtiden.

PS Nu hör kanske just Tennyson inte till de allra mest kända poeterna på båra breddgrader. Men den här har ni garanterat hört nån gång! Nyårstalet på Skansen. Ring, klocka, ring!

Kommentarer

Populära inlägg