Det börjar bli allvar

I dag är det så kallad fullmaktsgranskning för det nya lagtinget. Det sker i Statens ämbetshus och följs av fotografering av de nya ledamöterna. Det är ganska många sådana i år, i synnerhet om man inkluderar ersättarna som går in istället för dem som utses till ministrar. Många är de nya krafter som vill vara med och bygga morgondagens Åland.

Jag har skrivit mycket om den förnyelse som pågår med kraft inom Åländsk Center. Det är inte bara där det sker. Alla partier, möjligen med undantag av Liberalerna, har i år fått med många nya och otroligt starka krafter och spännande personligheter. Väljarna visade den 16 oktober att det finns en beställning på förnyelse, fast med varsam hand. Sist och slutligen är det ett samhälle som ska byggas. Sådant ska hanteras med stor ödmjukhet, Åland ägs inte av storägare. Det är ett folkbolag där alla har lika mycket att säga till om.

Det parti som det snackas mest om just nu är Centern. Ska partiet vara med i regeringen? Vad vill väljarna och sympatisörerna?

Att det snackas om Centern är rätt självklart. Det handlar om Ålands största parti och mer än 3.000 ålänningars förstaval. Sådant förpliktigar och medför ansvar. Det är klart det vore enkelt att sätta sig i opposition och kritisera än det ena och än det andra. Det är dock inte så man tar ansvar på allvar.

Centern har beskyllts för att vara konservativt. Det är inte sant. Centerväljarna röstade för en omfattande förnyelse vid senaste val. Andelen nya kandidater var imponerande. Alla kom inte in den här gången men står redo om fyra år på nytt. Centern har också varit pådrivande på många områden i det åländska samhället. Gymnasiereformen, Ålands sjöfartsmuseum, Alandica för att nämna några konkreta exempel. Det finns många andra som tillkommit tack vare partiet. Centern säger modigt ja istället för ängsligt nej.

Sådant gör mig glad. Vi ska med historien som språngbräda ta ett fast sikte mot framtiden. Partiets väljare är både framåtinriktade och beslutsamma. Bygget av Åland sker långsiktigt. Men bygget börjar nu.

Kommentarer

  1. Nu förbryllar du mig totalt. Gör det dig glad att den av huvudsakligen Centern framdrivna gymnasiereformen har blivit som det ser ut idag? Ett system som utformats med knappt någon studerandedemokrati överhuvudtaget som underlag. Här har politikerna varit ångvältar som har satt studerandenas intressen i andra rummet framför systemet. Man borde ha reformerat det så, att man sätter individen i fokus bakom systemet.

    Sedan nämner du missfostret Alandica, som blivit ett hus för de förmögna och inte ett hus för alla möjliga olika kulturarbetare.

    Ärligt talat, det skulle aldrig göra mig ens glad om jag vore centernanhängare med den bakgrunden.

    SvaraRadera
  2. Hej Simon!

    Det finns olika vinklar på allt här i världen. Vill man se det negativa är allt ganska mörkt. Väljer man istället att se det positiva går allt att påverka till det bättre. Jag är helt säker på att de studerande som har lite driv i sig kommer att sätta fart på studerandedemokratin även efter reformen. Ungdomar ska inte vara nöjda med det som vuxna gör. Skulle unga gjort som de äldre sagt skulle vi fortfarande undra vad hjulet ska vara bra för. När det gäller Alandica är det likadant. Bestämmer man sig för att det är skit så... jag du fattar. Men huset är byggt, det drar konferenser och livsviktig turism. Nu ska vi fortsätta med att göra det levande. För alla. Just i dag ser jag också, lustigt nog, att ett citat från den gamle skojaren Theodore Roosevelt snurrar på Facebook: ”In any moment of decision, the best thing you can do is the right thing, the next best thing is the wrong thing, and the worst thing you can do is nothing.” Det är allt bra sagt det.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg