Färöarna – lite modigare

Första gången jag var till Färöarna var 1983. Sedan dess har det blivit några återbesök, senast i våras. För varje gång har färingarna flyttat fram positionen gentemot Danmark något. De har med de små stegens politik tålmodigt och enträget skapat i stort sett allt det som vi på Åland har pratat om under samma period. Det har förundrat mig lite för i det stora hela är färingarna och ålänningarna rätt lika varandra i både kynne och temperament. Med ett undantag, när färingarna strider så strider de. Ögruppens regering avgår med jämna mellanrum för att återuppstå och ersättas av en ny. Ändå, eller tack vare det, går utvecklingen framåt. I dag har man sitt eget fartygsregister och mer makt i sina egna händer än vi alldeles nyligen börjat drömma om. Fast det är klart. Så har det inte alltid varit. För några decennier sedan var det Färöarna som sade samma sak om oss ålänningar. Om ytterligare några år kanske ordningen är återställd! Så säger vi.

Torshavn på Färöarna är en av världens mysigaste huvudstäder. Här finns regeringen granne med de små fiskebåtarna. Lagmannen har full uppsikt över allt som rör sig ut och in i hamnen.

Man får åka jetflyg till Färöarna! Bara en sån sak.

På Färöarna tar man sin konst på stort allvar och gör verklighet av enprocentsregeln. Det syns tydligt i stadsbilden och ger också resultat annars. Färöarna serieproducerar regissörer, musiker, målare och annat kulturiskt. Man har en djup berättartradition. Den här statyn som illustrerar simmaren före och efter man passerat vattenytan står såklart utanför Torshavns badhus.