Är det bättre att våga mindre?
Läser i bladen det ena påhoppet konstigare än det andra. Politik engagerar och det är bra så. Men nog är det ganska grova grejer som ramlar genom det så kallade nålsögat. Centerns ordförande Harry Jansson har fått sig om öronen mer är de flesta. Det är väldigt orättvist, enligt min mening.
Ja, han har varit inblandad i några ”soppor”, läs De gamlas hem och Itiden. Det borde hedra honom. För innan ni kastar den första stenen ska ni fråga er själva: tror ni att kön var lång bland de som ville hjälpa till då det började röka in i organisationerna? Nej, just det. Det var de facto en av världens kortaste köer. För det handlade om att ta ansvar. Alla vill vara med och synas och höras; tills det krävs någon som tar ansvar. Det ansvaret har Harry tagit i egenskap av ordförande för Ålands i dag största parti. Utöver det är det nog också ett faktum att Centern i dag inte skulle vara det största partiet om det inte hade varit för det jobb som Harry, hans presidium och alla andra aktiva centrar genomfört. Det är lätt att glömma så här i efter-valet-glädjen att ett parti är summan av samtliga partimedlemmars arbete, inte bara de som för stunden lyckats bäst.
Genom att inte stå i den där kön för de tuffa uppdragen försäkrar man sig om att inte göra någon upprörd. För den som inget gör, den ej heller ingen stör. Frågan alla måste ställa sig är gjorde jag rätt som satt tyst?
Sånt ska man fundera på ibland.
Ja, han har varit inblandad i några ”soppor”, läs De gamlas hem och Itiden. Det borde hedra honom. För innan ni kastar den första stenen ska ni fråga er själva: tror ni att kön var lång bland de som ville hjälpa till då det började röka in i organisationerna? Nej, just det. Det var de facto en av världens kortaste köer. För det handlade om att ta ansvar. Alla vill vara med och synas och höras; tills det krävs någon som tar ansvar. Det ansvaret har Harry tagit i egenskap av ordförande för Ålands i dag största parti. Utöver det är det nog också ett faktum att Centern i dag inte skulle vara det största partiet om det inte hade varit för det jobb som Harry, hans presidium och alla andra aktiva centrar genomfört. Det är lätt att glömma så här i efter-valet-glädjen att ett parti är summan av samtliga partimedlemmars arbete, inte bara de som för stunden lyckats bäst.
Genom att inte stå i den där kön för de tuffa uppdragen försäkrar man sig om att inte göra någon upprörd. För den som inget gör, den ej heller ingen stör. Frågan alla måste ställa sig är gjorde jag rätt som satt tyst?
Sånt ska man fundera på ibland.
Kommentarer
Skicka en kommentar