fredag 22 mars 2013

Backlash i praktiken

Nästa veckas onsdag ordnas en debatt om jämställdhet i Ålands lagting. Jag ser fram mot den då ämnet fascinerar mig. Läser just nu den hajpade boken ”Lean In” av Facebook-gurun Sheryl Sandberg. Mot den bakgrunden är jag kanske extra mottaglig men två händelser slog mig med kraft i samband med föreläsningen kring tidiga insatser mot riskbarn som jag berättade om i går. I korthet utspelade sig följande.

Föreläsaren bad de församlade kort diskutera vilka förebyggande insatser man i dag gör på Åland när det gäller att nå barn med så kallat riskbeteende. Enkel uppgift, bänkgranne till bänkgranne utan redovisningsplikt.

Effekt: Den första som tog ordet efter den korta diskussionen var en manlig lagtingsledamot (alltså inte jag utan en annan). Den andra, tredje, fjärde och femte i turen var kvinnliga lagtingsledamöter som i sak hade väldigt lite att tillföra diskussionen. De facto stod två av dessa för minst hälften av inläggen – de flesta rätt gnälliga om sanningen ska fram. Några direkt utpekande mot en kvinnodominerad yrkesgrupp som inte ens var på plats även om en närvarande försökte förklara hur det ser ut i verkligheten. Av de cirka åttio i salen var det alltså en handfull politiker som hördes mest av alla. Det kan te sig ganska naturligt och som ingen big deal. De har träning, förmåga och självförtroende samt en liten släng av gammal hederlig narcissim. Dilemmat är att de därmed tar den plats som andra, mindre tränade, aldrig får chansen att eller vågar ta.  

Analys: Männen tar ordet först, följd av de starkaste och mest oblyga kvinnorna (ofta politiker) medan resten, proffsen, sitter tysta. Det gör att de som inte (alltid) begriper men bestämmer, överröstar dem som förstår men inte bestämmer. Det är nog ur exakt detta som det så kallade politikerföraktet finner näring.

Resultat: Proffsen blir kvar vid sina jobb, kämpar på i det tysta alltmedan de som hörs och kan påverka kör på som om ingenting hänt, övertygade om sin egen förträfflighet eftersom ingen hade något att invända...

Och på det viset rullar världen vidare som om inget hänt. Trevlig helg.


Här i lagtingets auditorium möttes proffs och politiker i förrgår för att diskutera hur samhället bäst ska lyckas styra vilsna unga tillbaka på rätt stig. Med få undantag var det mest politiker som pratade.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...