Tack för allt, Folke Woivalin

Jag minns handslaget som om det vore igår. Den stora näven som slöt sig om min egen och omedelbart gav besked: här har vi en människa vars ord håller.

Det var den 14 april 2025. Folke Woivalin fyllde 97 år och jag tog med mig vännen Roger till Ämnäs för att gratulera. Astrid hade dukat upp ett kaffebord i dubbla förstaklass. Där väntade jordgubbs- och kinuskitårta, kaffe och berättelser som avlöste varandra.

Vi talade om Åland, självstyrelsen, jordbruket och världen. Om människor som kommit och gått. Om framtiden och det förflutna och såklart om konsten att bena en braxen.

Nu har Folke lämnat oss.

När han föddes våren 1928 var den åländska självstyrelsen bara några år gammal. Ingen kunde veta vart den skulle leda. Folke kom att följa nästan hela dess utveckling och själv bidra till den.

Som lantbrukare i Ämnäs stod han stadigt med fötterna i den åländska sandiga jorden. Som politiker höll han fokus bortom nästa dag eller nästa mandatperiod. Han tjänade Åland som parlamentariker, talman och lantråd och blev en viktig brobyggare i relationen mellan Åland och Finland. Mellan Åland och Norden, Folke insåg betydelsen för Åland att delta i det nordiska samarbetet, var annars ska vi hitta någon som förstår våra utmaningar och kan hjälpa oss lösa dem?

Det fanns ett lugn kring Folke. Han behövde sällan höja rösten för att bli hörd. Hans styrka låg i förmågan att lyssna, skapa förtroende och få människor att dra åt samma håll.
När jag tänker tillbaka på vårt möte förra våren är det ändå inte främst talmannen eller lantrådet jag minns.

Det är skrattet som stannar kvar. Glimten i ögonen när gamla historier berättades. Värmen mellan två människor som delat nästan sjuttio år tillsammans. Och en 97-åring som fortfarande var nyfiken på världen.

Folke Woivalin fick uppleva nästan ett helt sekel. Han såg Åland växa från ett ungt självstyrelseprojekt till ett internationellt uppmärksammat exempel på fred, demokrati och självbestämmande.

Han följde inte bara den utvecklingen. Han var med och formade den.

Våra tankar går idag till Astrid, barnen, barnbarnen och alla andra som stod honom nära.

Ett långt och rikt liv har nått sitt slut. Men spåren efter Folke Woivalin finns kvar över hela Åland.