Jesus, Beatles och Marx

Här har jag gått omkring och trott jag levt i ett modernt tidevarv. Så läser jag om denna dag 1966 då jag var ett år gammal och inte hade hunnit ställa till med så mycket ännu att Beatles sånär skapade undergångsstämning i USA och några andra länder där man rätt friskt slänger moralkakor på varandra. Jag trodde uppriktigt att sådant bara hände innan jag föddes.

Bakgrunden: ledsångaren John Lennon i Beatles gjorde en intervju i en brittisk tidning den 4 mars 1966 och slog fast att gruppen vid det tillfället antagligen var större än Jesus, vilket sakligt sett antagligen var sant. Beatles var på den tiden vad Justin Bieber är i dag. Fast miljoner gånger viktigare. Det borde man inte ha sagt. Några månader senare återgav en amerikansk tonårstidning intervjun i the land of hope and dreams och det tog alldeles bokstavligen hus i helvetet. Amerikanerna gick i taket så strumporna krullade sig och började bränna upp Beatlesskivor och förbjöd helt sonika musiken. Det gjorde även några andra länder.

Så småningom lade sig tumultet men det är ännu i dag en nyttig påminnelse om hur skör tiden vi lever i egentligen är. Och hur folk med ”god smak” och ”hög moral” kan ställa till ett elände för alla oss andra.

Då är det tröstande att luta sig mot Groucho Marx som tidigt slog fast: Dessa är mina principer och duger inte de principerna så har jag andra principer också!"

Detta var killen hela dagen. Jesus hade, skulle jag gissa, själv troligen diggat rätt hårt till den musik Beatles bjöd på om han hade fått chansen.

John Lennon gjorde 1966 ett uttalande som gick ut på att gruppen vid det tillfället var större än Jesus vilket fick USA och några andra länder att bränna skivor och förbjuda musiken. Och det är faktiskt bara fyrtiosju år sedan. Det skänker perspektiv.