Olyckligt släppa spriten fri

Genom att tvinga sig själv till att betrakta lagstiftning ur ett barns perspektiv landar man i insikt hur lagstiftning faktiskt gör skillnad framöver.
Det blev mycket prat om ett förslag till ny ordningslag i Ålands lagting i går. Tvistefrågan handlar om det ska bli tillåtet att dricka alkoholhaltiga drycker eller inte i Mariehamn och i Godby, Ålands två tätorter. Jag står normalt sett väldigt fast bakom den sittande regeringen men när det gäller alkohol och dess hantering har jag avvikande åsikt. Så här föll orden:
Talman,

lagstiftning är något man gör för att utveckla människor och skapa hållbara samhällen. Lagar måste också uppdateras och det är rätt självklart att begrepp som tukthus ska bort ur texterna. Det är därför bra att ordningslagen styrs upp och rättas till i det avseendet. I förslaget ingår också en liberalisering av alkoholanvändandet i tätorterna Mariehamn och Godby och där vill jag protestera. Jag anser inte att alkohol hör hemma i stadsbilden eller i Godby. Mina skäl är flera men det viktigaste är barnperspektivet som jag anser saknas i det liggande förslaget. Om äldre dricker på allmänna platser kan vi vara säkra på att de yngre gör likadant.

Är det som vi gör i dag till gagn för de som ska bo här i morgon, måste vi ständigt fråga oss själva. Mot den bakgrunden vill jag att lag- och kulturutskottet seriöst och med vårt långsiktiga gemensamma mål i minnet granskar detta förslag mycket noga. Vårt fokus får inte vara i dag utan om tio, tjugo och trettio år. Vi måste fråga oss själva, vill vi verkligen signalera att det ska vara fritt fram att dricka alkohol i vårt samhälle? Är vi beredda att hantera bieffekterna? Framstår vi som goda exempel? Gör vi det bästa för våra barn?

Jag vill också lyfta det underliga i att landskapsregeringen bara några veckor efter handlingsprogrammet mot riskbruk och missbruk hanterats och där man efterlyst strängare åldergräns mot energidrycker nu är beredda att skicka ut en signal i motsatt riktning. Där finns ett feltänk. För att uppnå de målsättningar som finns i handlingsprogrammet krävs att attitydförändrande arbete går hand i hand med lagstiftning.

Det går inte att uttrycka en förhoppning om att alkoholbruket borde minska samtidigt som man liberaliserar drickandet. Om ordningslagen ändras så att den möjliggör en friare konsumtion av alkoholhaltiga drycker på allmänna platser ger det en signal till våra medborgare att det råder grönt ljus. Det skapar en liberaliserande inverkan på attityden till alkohol och andra rusmedel, och det är det minsta vi behöver.

Det är dessutom oklart om denna ändring alls kommer att minska polisens arbetsbörda. Det kan bli tvärtom. Man måste fortfarande övervaka att inte minderåriga intar alkohol samt göra bedömningen om någon uppträder störande. Dessutom kommer en ökad konsumtion av alkohol på allmänna platser, där det inte finns serveringspersonal eller ordningsvakter som övervakar intaget, sannolikt att resultera i fler störningar av den allmänna ordningen och säkerheten. Jag noterar att landskapsregeringen skickat lagförslaget på remiss till Ålands polismyndighet och åklagaren. Jag tycker man kunde ha frågat fler för att på riktigt föra in ett barnperspektiv i detta. Och som det nämnts i debatten hade det nog inte heller skadat att fråga Mariehamn och Finström om deras syn på förslaget.

Lagförslaget andas omtanke av myndigheten, alltså polisen. Det är inte medborgarna man tänker på och det är absolut inte signalen som skickas ut till barnen som är det viktigaste. Det är om poliserna ska kunna sköta sitt jobb eller inte. Jag tror inte riktigt på den vinkeln. Jag är övertygad om att de som blir poliser besitter klokskap och förmår hantera nyårsfirande med det mått av sunt förnuft som alla situationer varje dag kräver.

Polisen verkar hävda att det är omöjligt att leva efter lagens bokstav och ta fast alla som brukar alkohol på fel plats. Jag hävdar att så är det med alla lagar. Folk kör för fort, de går mot rött, de tänjer gränser och håller på. Vore det till exempel fri fart på våra vägar skulle olycksstatistiken se väldigt mycket annorlunda ut och den tanken kommer ingen på. Blir det tillåtet med vin på stadens gator kanske polisen får det lite enklare men vårt samhälle riskerar fara illa. Barn ser vuxnas vin som något självklart och viktigt och gör följaktligen likadant och detta sker inte i år och inte nästa år men över tid och det är det riktigt allvarliga i detta förslag.

I dag gör utvecklade länder i stort sett allt för att minska alkoholbruket. Man skärper gränsen för rattonykterhet och gör det svårare att få tag i berusningsmedlen. Skälet är enkelt och viktigt. Alkohol är den enkla utvägen som skapar en snabb känsla av tillfredsställelse men som leder till elände på en lång rad olika plan. Därför vore det oerhört olyckligt om vi på Åland berättade för våra ungdomar att det är okej att dricka på allmänna platser. Detta är inget jag hittar på. Forskningen visar tydligt att ju svårare det är att få tag i alkohol, desto mindre blir de skadliga effekterna av missbruket. Förslaget att göra alkoholbruk lagligt i Mariehamn baserar sig på ett antagande att alla kan hantera dess effekter. Så är det tyvärr inte. Alkohol är ett preparat som rätt hanterat är njutningsfyllt men fel hanterat är förödande och synnerligen dyrt för samhället.

Det finns även andra sakliga utmaningar i förslaget. Till exempel den allmänna säkerheten. Fler berusade personer i gatubilden leder garanterat till mer våld vilket är dyrt på väldigt många olika plan. Det handlar absolut inte bara om en skål på nyår eller då någon blivit student. Det handlar om 365 dagar om året, om offentliga platser där barn och unga har rätt att röra sig i en alkoholfri miljö – så som på stranden. Vuxnas attityder till alkohol har en direkt inverkan på barn och ungas inställning. Att tillåta drickande på allmänna platser är att rasera det förebyggande arbete som görs och gjorts på många håll – bland annat för fem år sedan i detta lagting. Restriktioner och regleringar i kombination med attitydarbete är det som visar sig ha en effekt på alkoholkonsumtion. Förändringen är ett steg i fel riktning då vi talar om att minska alkoholens negativa inverkan både på individnivå och i samhället i stort.

Jag har läst lagförslaget, lyssnat på debatten och försökt förstå skälen till att man föreslår att alkoholförtäring ska tillåtas på allmänna platser. Hittills har jag inte lyckats. Näringspolitiskt är det ju bättre om förtäring sker på avsedda restauranger och barer. Ur polisiärt hänseende förutsätts den enskilde polisen avgöra när alkoholkonsumtionen övergår från myspys till störande. Det är ju rentav omöjligt det. Lagförslaget öppnar för synnerligen svårtolkade situationer. För när är något egentligen störande? För vem? Svaret finns alltid i betraktarens ögon för det som är störande för en kan vara odramatiskt för någon annan.

Vi borde ägna oss åt att fostra attityder hos våra ungdomar, inte att göra jobbet enklare för poliserna. I lagtinget ska vi forma signalerna som bygger Åland. Vi ska formulera värderingar som bygger ett långsiktigt samhälle. Vi ska skapa förebilder i vetskapen att barn tar efter de vuxna. Om vi med öppna ögon liberaliserar bruket av alkohol på Åland sker det till ett pris och den räkningen går till våra barn och deras barn för kostnaderna kommer inte i dag, utan i morgon.

Mot den här bakgrunden anser jag det ytterst viktigt att lag- och kulturutskottet i det fortsatta arbetet med ordningslagen tar till sig synpunkterna från de som på riktigt arbetar med drog- och alkoholfrågor och dess effekter. Jag rekommenderar Folkhälsan, fältarna, socialarbetare och Ålands hälso- och sjukvård. Om man för ett ögonblick lockas att tro att det här med alkoholen och dess tillgänglighet är bara teorier tror jag man efter de hörandena kommer på andra tankar.

Kommentarer

Populära inlägg