På partaj med tidningsfolk!
Det får man nog slå fast. Festerna i tidningshuset har aldrig gått av för hackor. Det är fullt ös redan från början för att sedan öka mot slutet! I går var inget undantag när gänget som blir kvar på Strandgatan ordnade avskedsfest för mig. Det blev en lång och synnerligen uppfriskande historia! Vi både började och slutade tre, skulle man ungefär kunna säga. Fast egentligen började det tidigare då vännen Stig ”Kotte” Kottelin hängde med till Helge Sölgén som numera finns på Trobergshemmet. Helge var den chefredaktör som anställde mig första gången till tidningen 1986. Det var modigt av honom att välja en 21-åring utan någon större erfaren till tjänsten som näringslivsreporter. Och bra gick det! Helge har i dag svårt att prata men är klar i tanken och snabb till skrattet, hans adelsmärke genom tiderna.
Därefter drog jag och Kotte ner till Västerhamn och tog emot IFK:arna som slog MyPa häromdagen då de kom med färjan. Det var en bragd av dem att åka dit och vinna! Och på söndag ska vi se till att RoPS får sina fiskar varma på WHA.
Men sedan... blev det fest. Snälla tal, en egen tidning i världsklass, ett proffsigt luftgevär, presenter och saker! Löpsedlar. Mat och dryck och dans hela natten lång. Med tanke på det avskedet är tanken omöjlig att undvika: man borde sluta mycket oftare! Till alla gamla arbetskamrater: tack för allt och lycka till i framtiden. Ni har allt som behövs för att ni ska klara er bra!
Och så var det bilderna då:
Sista festen med gänget. Tone (med ryggen mot kameran), Jacob, Tommy, Jessica, Anna K, Erica och Matilda var till exempel på plats!
Gunnar, Niklas, Janne, Petra, Knodden, Thomas, Marlene och Sanna var också där liksom många fler som tyvärr blev ofotograferade. Ett unikt gäng!
Och så Kotte då förstås, hjärnkraftsreaktorn. I den här skallen står det inte stilla. Någonsin. Och så är han en fantastisk vän också!
Därefter drog jag och Kotte ner till Västerhamn och tog emot IFK:arna som slog MyPa häromdagen då de kom med färjan. Det var en bragd av dem att åka dit och vinna! Och på söndag ska vi se till att RoPS får sina fiskar varma på WHA.
Men sedan... blev det fest. Snälla tal, en egen tidning i världsklass, ett proffsigt luftgevär, presenter och saker! Löpsedlar. Mat och dryck och dans hela natten lång. Med tanke på det avskedet är tanken omöjlig att undvika: man borde sluta mycket oftare! Till alla gamla arbetskamrater: tack för allt och lycka till i framtiden. Ni har allt som behövs för att ni ska klara er bra!
Och så var det bilderna då:
Helge Sölgén, mannen, myten, legenden och den som i tiderna anställde mig till Ålandstidningen. Han har fortfarande nära till det medryckande skrattet.
Kommentarer
Skicka en kommentar