Mera mellanbokslut

Att sluta på ett ställe mitt i livet ger inte bara helt nya tankar. Man får också hemskt många snälla tillmälen, per mejl, per sms, per telefon och på byn. Dessa minnen ska jag spara för de mörka och blåsiga novemberkvällarna som snart är över oss.
”Det är allt annat än bra för det åländska samhället att den största tidningen nu förlorar Ålands i särklass bästa ekonomiejournalist genom tiderna och tillika en inspirerande och förstklassig nyhetsjägare. Tack för allt bra du gjort! Lycka till med framtida projekt!”, skriver en tidigare kollega.
”Har ingen aning om orsak till ditt beslut som dock är något jag beklagar då jag kommit att, i vanliga fall, uppskatta dina skrivelser även om jag alltid inte omfattat allt”, mejlar en så kallad storägare.
”Det kan väl inte räknas som rövslickeri när man berömmer en AVGÅENDE chef va? Det har varit ett jävla nöje att jobba här med dig som redaktionschef. Har aldrig jobbat under någon tidningschef (och jag har trots allt 17 år i jobbet, för några av Nordens största tidningar) som brunnit med så klar låga. En inspiration av guds nåde. Hatten av!”, skriver en nuvarande (dåvarande?) arbetskompis.
Vad säger man? Tack.