50 år sedan Churchill dog

Tänk, i dag är det femtio år sedan Sir Winston Churchill drack sitt sista glas champagne och tog upp årorna för gott. Själv var jag den dagen en vecka gammal och än så länge oförstörd, numera har det tack och lov gott över!

Winston Churchill gödslade sin tid på jorden med flygande uttryck. När han för exakt femtio år sedan i dag lämnade det jordiska var han nittio år gammal och hade gjort mer än de allra flesta.

Den gode Winston har på många sätt utgjort en inspiration för mig allt sedan de första historielektionerna. Han var välformulerad och bestämd, artikulerad och mycket intelligent. Även på denna blogg har jag tagit upp honom flera gånger, till exempel när mötesrummet på Bermuda visade sig vara Churchills eget!

En som på riktigt plockades upp av den då levande Winston Churchill var i dag nittiofemåriga Lord Carington som i The Telegraph (ägd av stormrika bröderna Barclay vars ö jag fick besöka i fjol) berättar om sitt liv med Churchill. Mycket spännande läsning!

Även Helsingborgs Dagblad uppmärksammar minnesdagen och gör en skojig jämförelse mellan nuvarande premiärministern David Cameron och den gode Churchill.

Han spred inte bara cigarraska och tomma glas runt sig. Citaten som SvD listar här är för alltid.

The Independent gör ett större dokument om denne på alla vis legendariske statsman.

Dagens Industri valde den privatekonomiska vinkeln där det var snärjigare bevänt.

Det förtjänar också nämnas att Winston Churchill alls inte levde hela sitt liv på en räkmacka. Tvärtom. Mycket gick bra på senare år med bland annat Nobelpriset i litteratur år 1953 men före det var det många gånger nära att mannen som räddade Europa under andra världskriget sånär tagit livet av sig själv. Som barn skulle han ”lekfullt” hoppa från en bro och slog sönder njuren och fick en svår hjärnskakning. Axeln gick ur led nästan regelmässigt när han föll av hästar. En gång var det nära att han drunknade, han kraschade ett plan när han lärde sig flyga och blev också påkörd av en bil i New York. Av historien kan man alltså lära sig att skillnaden mellan hjälte och olycksoffer är hårfin.

Den här imponerande målningen har de kinesiska målarna Dai Dudu, Li Tiezi och Zhang An gjort år 2006, inspirerade av Dantes Den Gudomliga Komedin. Den här länken går till hela tavlan där det finns en beskrivning på varje person på målningen! För pilen över tavlan och se själv – det är imponerande. Jodå, Winston själv sitter i mitten och njuter av sin cigarr!

Kameror hittar vildsvin

Ramlade i likhet med tvåhundrafemtio andra intresserade in till lagtinget i går kväll där vildsvinsexperten och biologen Per-Arne Åhlén föreläste om Ålands just nu mest avskydda vilt. Vildsvinen är svåra djur när det gäller att kombinera jordbruk och jakt, konflikterna uppstår lätt mellan jägare och lantbrukare. Åsikterna går långt från varandra. Själv hör jag till dem som vill vildsvinen ska utrotas på Åland då priset för en stam är alldeles för högt i förhållande till den eventuella nyttan. Om detta har jag skrivit många gånger förut. Till exempel här. Det handlar om storleken på våra såtar och risken att en stark vildsvin förstör bördiga åkermarker och de golfbanor vi behöver för att locka turister till landskapet. Jaktturism på vildsvin tror jag inte alls på med beaktande av den konkurrens som finns i övriga Europa där vildsvinen är vanligt förekommande.

Skrev ner några anteckningar från gårdagens möte, för alla de som inte var på plats. Det ska sägas direkt att föreläsaren Åhlén hör till dem som tycker om vildsvin och har jagat dem i tjugo års tid och gärna skulle se en stam på Åland. Fast som han sade:

”Jag har ju ingenting med det att göra. Om ni vill ta bort dem måste ni få göra det.”

Ett normalt vildsvin håller till på 800-2000 hektars årshemområden och de finns där fodret sätts ut. En sugga rör sig mycket lite under sin livstid. Statistiskt sett dör hon 1,5 till 2 kilometer från där hon föddes. Stammen växer geografiskt oerhört sakta och därmed är det ytterst osannolikt att ett vildsvin tagit sig till Åland för egen maskin. Någon har hjälpt till. Galten däremot kan tillryggalägga längre sträckor.

Att erbjuda skottpeng är den säkraste vägen för att skapa en stor vildsvinsstam. Bevisen från Sverige är många då man med hjälp av höga premier försökt uppmuntra till jakt. Det har bara resulterat i att fler vildsvin planterats ut.

Antalet vildsvin exploderade i Sverige på 1990-talet till följd av mänsklig inblandning. Det är enda förklaringen då det biologiskt är oförklarligt. År 1995 sköts 2.000 vildsvin, år 2014 hela 100.000! Till att börja med går tillväxten sakta men senare sker den exponentiellt. Vildsvinet saknar i stort sett naturliga fiender och kan vara ytterst besvärliga för hundar att ge sig i kast med.

När det häller jordbruk skapar vildsvinen mycket svåra problem. Ärter, potatis och rågvete är favoriterna liksom majs och kvickrotsrötter. Till och med en liten flock vildsvin ödelägger lätt en stor åker.

Vildsvin är svårjagade och extremt känsliga för till exempel hundjakt. Efter en hundkontakt kan de ge sig iväg tre mil och stanna borta i fem veckor. Nästan samma sak gäller efter att en flock blivit påskjuten. Då kan de resterande dra miltals bort och återkomma först efter flera veckor.

Lösningen? Enkelt, enligt experten:

”Sätt ut femtio viltkameror på åtelplatser. Gillra med tjära eller syntetiskt urin och vänta på bilderna. Då får ni snabbt reda var de är och kan skjuta dem. Det har ni också nytta av när det gäller mårdhundarna och lodjuren.”

Slutsats. Med den snö som nu fallit borde det inte vara så svårt att spåra de vildsvin som är siktade på Åland. Dilemmat kan vara markägarna som väljer vilket vilt som får skjutas på deras marker. Det råder nog ingen tvekan om var sympatierna låg i går i lagtinget men det finns ju många fler också som har åsikter. Och att förhindra någon att plantera in nya vildsvin om de befintliga skjuts bort är kanske inte så enkelt.

Personligen hoppas jag folk tar sitt vett tillfånga och inser att Åland med sina små såtar och många åkrar som behövs för försörjningen inte klarar av en stor vildsvinsstam och då finns det bara en sak att göra. Skjut bort.

Så mycket folk som det var i lagtingssalen i går har det inte varit sedan den 9 juni, om ens då. Uppskattningen var tvåhundrafemtio personer.

Det var vildsvinsexperten P-A Åhlén från Svenska Jägareförbundet som drog fullt hus. ”Fast om ni tycker det här är många... Vänta tills ni ser varg här, DÅ kommer det folk”, sade han med erfarenheten som stöd.

Sila mygg och svälja...

Uttrycket sila mygg och svälja kameler beskriver oerhört exakt debatten i lagtinget i går. Kort uttryckt handlade det om två olika ärenden vilka jag hade förmånen att inleda. Det ena ledde till en lång debatt med många inlägg, den andra möttes av tystnad...

När man silar mygg men sväljer kameler väljer man att ägna kraft åt det lilla på bekostnad av det stora. Små frågor får uppmärksamhet medan stora passerar ganska obemärkt.

Först handlade det om bostadsbidrag och finans- och näringsutskottets betänkande som självklart är viktigt men det var en blankettlag och dess konsekvenser inte direkt väldiga. För hela landskapet handlar det om, mellan tummen och pekfingret, 100.000 euro per år på en budget som ligger på nästan trehundrasjuttio miljoner euro. Den debatten studsade mellan både golv och tak med inlägg och repliker som ibland hade med ärendet att göra men ofta inte.

Sedan, efter drygt två timmars pratande, redogjorde jag för landskapets tjänstekollektivavtal vilka går lös på i runda tal etthundrafem miljoner euro och omfattar avlöningen till alla som jobbar för landskapet. Man kunde möjligen tro att det skulle intressera mina kolleger i lagtinget. Not. Inte en replik, inte en fråga, inte ett inlägg. Bara tystnad.

Något säger det allt.

INLÄGG NUMMER ETT, BOSTADSBIDRAG:

Talman, 

Den föreslagna blankettlagen om bostadsbidrag har satt ljuset på såväl en svag punkt i den åländska självstyrelsen som på en styrka och beredskap att agera snabbt då det behövs. Dessutom lyfter lagen fram en viktig diskussion om i vilken kommungrupp de åländska kommunerna egentligen bör finnas. 

Den blottade svagheten utgörs denna gång av hur informationen löper från ministerierna i Helsingfors till landskapsregeringen. Det har framkommit att denna lag som vi följt sedan år 1975 ändrades senaste höst men att detta blev känt först den 13 november, via en internetsida. Det är naturligtvis inte optimalt och det vore såklart önskvärt att rutinerna kunde ses över för att undvika att det sker igen. I den mån blankettlagar används är det oerhört viktigt att såväl lagberedning som regering får tid att analysera konsekvenserna av förslaget.

Mot bakgrund av att informationen kom så sent är det ändå berömvärt att lagberedningen kunde ske i snabb ordning så att bostadsbidraget fortsättningsvis kan betalas ut enligt de nya reglerna som är enklare än de tidigare. Dessutom underlättar de nya kriterierna beviljandet av bidragen och ökar valfriheten. Ändringen bedöms dessutom förbättra situationen för barnfamiljer och ensamförsörjare vilka lever under den relativa fattigdomsgränsen.
Den viktiga diskussionen handlar om hur dyrt det är att leva på Åland. Detta lagförslag baserar sig på att de åländska kommunerna hör hemma i kommungrupp 3 vilket baserar sig på en utredning som social- och hälsovårdsministeriet gjort i september år 2014. Dit hör även de åländska pensionärer som lyfter bostadsbidrag. I kommungrupp 3 finns städer som exempelvis Åbo, Borgå, Björneborg, Tammerfors och Vasa. Till kommungrupp 2 dit Åland hittills hört finns Esbo, Grankulla och Vanda medan Helsingfors ensam utgör kommungrupp 1.

Mot bakgrund av hur snabbt denna blankettlag tagits fram är det viktigt att analysera utvecklingen noga, särskilt när det gäller medelhyresnivåerna på Åland och vilka de ekonomiska konsekvenserna blir för bidragstagare och kommunerna. För landskapets vidkommande blir merkostnaden i förhållande till den ordinarie budgeten cirka 70.000 euro år 2015 och från och med år 2016 cirka 118.000 euro. 73 procent av bidragstagarna kan räkna med höjt eller bibehållet bostadsstöd medan det sjunker hos 27 procent. Det vore också viktigt att bidraget blir så könsneutralt som möjligt.

Själva behandlingen av lagförslaget har ägt rum i social- och miljöutskottet varför jag hänvisar till det bifogade utlåtandet. Med hänvisning till detta föreslår majoriteten i finans- och näringsutskottet att lagförslaget antas oförändrat.

INLÄGG NUMMER TVÅ, TJÄNSTEKOLLEKTIVAVTAL:

Talman,

Landskapet Åland och dess olika verksamhetsgrenar är Ålands största arbetsgivare med över 1.700 anställda. Mätt i pengar handlar det om cirka 105 miljoner euro av skattebetalarnas pengar. Det finns alltså många och goda skäl att hålla ordning på alla avtal och det hör till finans- och näringsutskottets uppdrag att hantera dem på lagtingets vägnar. Enligt den 15 § i arbetsordningen ska utskottet varje år godkänna och ge en skriftlig redogörelse beträffande handläggningen av ärenden som rör tjänstekollektivavtal till lagtinget. Det dokumentet har överlämnats till alla lagtingsledamöter för läsning. Vill man ytterligare fördjupa sig i avtalen finns allt att hitta på landskapsregeringens hemsida. 

Under fjolåret informerades finans- och näringsutskottet regelbundet om pågående och överenskomna tjänstekollektivavtal och särskilt då Tehystrejken pågick. Så sent som den 15 december godkände utskottet det förlikningsbud som gjorde att även Tehys fackavdelning anslöt sig till tjänstekollektivavtalets ramavtal där landskapets övriga tjänstemän också finns.

Sammantaget har det varit många avtal som utskottet har godkänt och antecknat sig till kännedom. Utskottet har inte funnit anledning att vidare kommentera dessa. De har haft täckning i de budgetanslag som har funnits. Med hänvisning till det anförda föreslår ett enhälligt utskott att lagtinget antecknar sig finans- och näringsutskottets redogörelse angående behandlingen av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2014 till kännedom.

Kramar till alla

I dag är det officiellt Kramens dag visar det sig. Det passar alltså bra att igen uttrycka ett tack för några närmast ofattbart fantastiska dagar. Det här med att fylla år är ju alltid positivt och alldeles särskilt att bli femtio år.

Dagarna sedan den stora matchen och tårtkalaset i lördags har flugit fram och jag har inte ens själv riktigt landat än. Det har varit en egotripp bortom det begripliga och sådana tar lite tid att bearbeta. Jag känner stor ödmjukhet för alla vänner, tal, gåvor, upplevelser och diskussioner som ramat in dessa dagar.

Kram.

Ingen illustrerar bättre än Nalle Puh och hans kompisar hur man gör när man kramas!

Skola, pengar och minneslund

Den ryskortodoxa gravgården på Prästö. Snart kommer ytterligare en minneslund att sälla sig till sällskapet.

Dagarna liknar sällan varandra i Ålands lagting. Efter en helg som slår allt är vardagen nu tillbaka och i går handlade det om den tredje tilläggsbudgeten för år 2014. Jag hade nöjet att presentera betänkandet och sade ungefär så här:

Här är några siffror på arbetslöshet i Europa. Åland ligger med sina 4,4 procent väldigt bra till.

Talman,
Den tredje tilläggsbudgeten för år 2014 är av så kallad städarkaraktär med anledning av byte av ekonomisystem. Inför det nya måste det gamla städas upp.

I arbetet med tilläggsbudgeten har vi från utskottets sida lyft fram de arbetslöshetssiffror som är en utmaning för oss alla. Det är besvärande att konstatera att mängden människor som saknar jobb i det närmaste har fördubblats under de tio senaste åren. Det låter naturligtvis brutalt men handlar ändå inte om massarbetslöshet. Den öppna arbetslösheten på Åland var 4,4 procent i januari vilket faktiskt inte är mycket. I Sverige är arbetslösheten 8,1 procent och i Finland 8,9 procent. I Grekland och Spanien är arbetslösheten uppemot 25 procent vilket sätter perspektiv på vår egen situation.

På Åland har i dag nästan 14.000 människor arbete. Det är fler än någonsin tidigare och därmed ett friskhetstecken. Mer bekymrande är dock det faktum att andelen privatanställda minskar och att de offentliganställda blir förhållandevis fler. År 1995 var 65 procent av alla anställda privata. I dag är motsvarande siffra 62 procent. Det är ingen alarmerande nedgång men ändå ett tecken på att det offentliga växer mer än det privata och det är nog inte att rekommendera. Sist och slutligen är det det privata näringslivet som gör att vi får in de 390 miljoner euro som användes i landskapet Åland i fjol. (Här förtjänas det att säga att Ålands landskapsregering under de tre år den suttit vid makten åstadkommit ett trendbrott iet att antalet offentliganställda för första gången någonsin minskat, med cirka etthundra personer.)

Man ska också minnas att Ålands befolkning under 2000-talet ökat med nästan 3.000 personer. Den största tillväxten kommer från personer som är födda utanför Norden. År 2013 var 5,6 procent eller 1.400 personer av ålänningarna födda utanför Norden med annat modersmål än svenska. Enligt en pinfärsk rapport från Åsub är de tre viktigaste aspekterna ur ett integrationsperspektiv arbete, hälso- och sjukvård och att barnen får gå i skola. Enligt Åsubs rapport är 64 procent av de nyinflyttade anställda, främst inom den privata sektorn. Andelen anställda inom den offentliga sektorn ökar sedan ju längre tid den inflyttade har bott på Åland.
Det kan alltså te sig oroväckande att arbetslösheten ökar men det bör sättas i relation till att Åland samtidigt växer kraftigt och ändå har lyckats hålla folk med jobb. Under år 2015 finns dessutom många skäl till optimism. Flera och stora byggprojekt är antingen redan i gång eller står i beråd att börja. Dessa kommer högst antagligen att skapa framtidstro även inom andra branscher. Arbete skapar arbete och det får vi aldrig glömma bort. Ålands landskapsregering har lyckats bibehålla och även generera arbetsplatser men får ändå aldrig slå sig till ro. Det är naturligtvis inte bra att antalet arbetslösa ålänningar ökar och landskapsregeringen samt deras myndigheter måste ständigt arbeta för att ökningen inte fortsätter.

I arbetet med denna tredje tilläggsbudget lyfter vi från utskottets sida också upp de 50.000 euro som kan användas för att säkra undervisningen för de 15 elever som valt Waldorfskolan som sin utbildning i stället för den så kallade vanliga grundskolan. I likhet med regeringen anser utskottet att det är ansvarsfullt att skjuta till de medel som just nu saknas för att säkra skolgången vårterminen ut. Det förfaller som det finns en efterfrågan på alternativa utbildningar varför det är viktigt att även långsiktigt säkra finansieringen. Som läget är nu råder det stor skillnad på kommunernas inställning till att betala för andra utbildningar än den vanliga grundskolan. Alla skulle vinna på att regelverket vore tydligare.

I detta betänkande över denna tredje tilläggsbudget har vi också nöjet att tillstyrka planerna på en konfessionslös minneslund på Prästö. Denna vackra plats har ett gediget förflutet och kallades förr för Dödens ö. I dag finns lämningar av sex olika begravningsplatser på Prästö, en grekisk-ortodox, en rysk-ortodox, en katolsk, en luthersk, en judisk och en muslimsk. Alltså är det passande att stödja Ålands krematorie- och minneslundsförening i deras fortsatta arbete med att skapa platser för sorg och eftertanke. Vi hoppas dessutom från utskottets sida att föreningens exempel ska inspirera till fortsatta utredningar och förhoppningsvis beslut kring ett eget åländskt krematorium.

Om och när lagtinget antagit denna tredje tilläggsbudget har vårt landskap använt nästan 390 miljoner euro för verksamheten år 2014.
Med hänvisning till detta föreslår ett enigt utskott att denna tredje tilläggsbudget antas med beaktande av utskottets motiveringar i betänkandet.

1.500 till Matbanken

Och så är vardagen tillbaka, som det heter. Den gångna helgen är en av de mest minnesvärda jag någonsin varit med om, jag återkommer till mer exakt vad som hände. I dag är det plenum och business as usual. Jag kommer dock att göra mig ärende till Rädda barnens kansli och överlämna resultatet av det frivilliga inträdet som vi tog i Vikingahallen i lördags. Det blev sammanlagt drygt 1.500 euro vilket överlämnas till en fantastisk organisation.

Jag återkommer kring resten. Ha en skön måndag och en produktiv vecka!

Det frivilliga inträdet till lördagens volleymatch resulterade i 1.500 euro till Rädda barnens matbank.

Tack för alla minnen

Det händer inte så ofta men i dag är jag förstummad, chockad, glad, överraskad, trött, pigg, lite klokare, mätt, belåten och allt annat. Jag rekommenderar varmt folk att fylla år, särskilt femtio. Ni är alla fantastiska och endera dagen ska jag berätta mer om det som hände. Just nu nöjer jag mig med att klart och tydligt säga tack.

Ni är alla bäst.

Tack alla för alla vänliga ord, alla presenter och allt annat.

Ja, det har gått 50 år...

I dag sker det. Det är femtio år sedan jag första gången öppnade mina ögon. Jag tycker egentligen inte det är så mycket att orda om på annat vis än att man naturligtvis ska undvika alternativet till att fylla år. Jag firar i Vikingahallen i Jomala och välkomnar precis ALLA till den retromatch i volleyboll som spelas med början i dag lördag kl 14.00. Efter och under matchen bjuds det på hembakade tårtor och kaffe i stora lass. Känn er varmt välkomna och tag gärna med er gott humör och några hejaramsor.

Det är såklart också ofrånkomligt att inte ägna en kort stund åt en tillbakablick på livet såsom det hittills varit. Vill redan från början slå fast att det varit kanon med ett extra plus som de tre pojkarna Jonathan, William och Zacharias fört med sig för mig själv och Helena. Att vara far är självklart det största och viktigaste som finns.

Utan min mor och min far hade det heller aldrig blivit något och tack vare en bred vänskara och två bröder blir livet aldrig någonsin tråkigt. Jag försöker, så gott jag kan, att se ljust på tillvaron och livet. Åland är en fantastisk plats som skapar chanser och trygghet samtidigt. Här finns rum att leva och möjligheter att lyckas, bara man själv väljer framtidstro och tillförsikt hellre än motsatsen.

Detta liv har aldrig varit tråkigt. Jag har haft en fantastisk tur med en uppväxt som uppmuntrade och stärkte. Jag har fått pröva på massor av olika jobb. Till exempel vykortssäljare, äppelplockare, sockerbetslandsrensare, fiskgubbe, gårdskarl, karvelapa, fastighetsdisponent, fiskarbetare, taxichaufför, mejeriarbetare, kioskbiträde, caféföreståndare, lagerförsäljare, lastbilschaufför, skogsplanterare, scout, caféinnehavare, reporter, nyhetschef, IT-ansvarig, redaktionschef och tf ansvarig utgivare, fartygsoperatör, befraktningsbiträde, författare, föreläsare, trafikutredare och mycket annat.

I fjol skrev jag också några rader kring det här med att fylla år. Nya Åland skrev i veckan en artikel vars innehåll nästan får mig att rodna. Tack för den!
Kunde såklart hålla på mycket längre men nöjer mig med att säga tack för dessa år! Ser mycket fram mot de som är på kommande! Här kommer några bilder från det som varit.

Så här ser jag ut nuförtiden. Bilden är tagen av Jonas Edsvik och jag har lånat den av Nya Åland.

Som roddare med kompisen Johnny. Det var ett äventyr som inte liknar nånting annat. Att ro över havet rekommenderar jag varmt.

Snark.

För någon månad sedan hälsade James Johnston från Shetland att han inte kunde komma till födelsedagsmatchen i Vikingahallen. I förrgår stod han på min trappa. Aldrig förr har jag blivit lika överraskad.

Män ska bära kilt. Här på James bröllop i Lerwick. 

Chilling in Kökar. Bra för kropp, själ och tankekraft.

Högt upp i St Peterskyrkan i Rom. Om man någonsin tvivlar på människans förmåga är ett besök att rekommendera. Här fanns varken smartphones eller fax, ändå byggde men an kyrka som står kvar till evigheten tar vid.  

Lite mer roddbilder, från Visingsö.

Fyllde fyrtio och fick en kram av sonen Jona.

Fyllde fyrtio och blev... i vart fall inte hyllad. :-)

På fasanjakt med vännen Stuart i England.

Vad jag skulle tycka om att stå Ålands lagting och prata? Tja, varför inte!

Vem som uppfann hockeyfrillan? Don’t ask.

Mamma, pappa, barn.

Och några till.

Vi dansar med granar

”När julen är slut och granen ska ut, då kommer vi, hela Ålands parti!” Kolla in Youtubefilen längre ner! Den är gjord och producerat av Joel Bergman från Mariehamn under några intensiva timmar senaste onsdag.

Runar Karlsson och Annika Hambrudd räds inte hårt arbete när det gäller att hjälpa till med julgransinsamlingen.

Här är partiet som dansar med granar!

I  förrgår gjorde vi det för andra året i rad. Vi mobiliserade människor och maskiner och samlade upp julgranar i Mariehamn, Kalmarnäs, Solberget och Godby. Resultatet blev imponerande två och ett halvt ton julgranar vilka nu mals ner till flis och används som stödmaterial i kompostanläggningen i Gunnarsby. Därmed tas allt tillvara!

Årets julgranstalka var halare än någonsin men alla klarade sig lyckligtvis utan skador. Det var dessutom mörkt och rätt många granar svåra att upptäcka. I ett fall var granens ägare i full färd med att klä av den varför vi fick vänta en liten stund...

Detta gjorde vi även i fjol, kolla här!

Mellan alla granar finns det också tid för ett litet mellansnack.

2,5 ton julgranar blev årets facit.

De ser oväntat glada ut i mörkret och halkan, Harry Jansson och Jörgen Pettersson.

Högvatten i stan

Med tanke på att ett så kallat mannaminne sällan varar längre än fyra fem år ska detta kanske inte tas så allvarligt. Men faktum är att i varje fall jag inte minns när vattnet i staden skulle varit så högt som just nu.

Touren runt Svibyviken på morgnarna liknar inte det vanliga. På vissa ställen måste man nästan vada. Fast jag klagar inte, man har inte levt innan man tvingats korsa djupa platser.

Ha en fin fredag och välkommen på kalas i morgon lördag!

Svajbajriver svämmar över.

Inte så lätt att veta var bron ska ligga när det är vatten överallt.

Nu är vi redo för match!

På lördag smäller det, kl 14.00 i Vikingahallen. Då ska det avgöras vem av Jomala IK och IFK Mariehamn som är bäst i volleyboll. När lagen senast möttes, säsongen 1990-91, blev det oavgjort med en seger vardera.

Skälet är att jag fyller år och vill kombinera mitt tårtkalas med en derbymatch. Alla är hjärtligt välkomna, det bjuds på kaffe och tårta under och efter matchen.

Inträde är gratis men vi tar gärna emot en frivillig avgift som går direkt till Rädda Barnens Matbanken. I den mån vi kan hjälpa varandra på Åland ska vi också göra det.

Inför denna match har vi träffats två gånger för att träna oss tillbaka till den form vi en gång hade. Det har gått sådär... Fast munlädret är det absolut inget fel på, stämningen är hög och ibland känns det som det bara gått tjugo minuter sedan vi skildes åt i omklädningsrummet på 1990-talet.

I går kväll var följande kämpar på plats för träning. Från vänster Ralf Andersson, Jenki Rask, Nicklas Wikblom, Erik Åberg, Timo Hitonen, Marcus Sandberg, Jörgen Pettersson, Sebastian Sjölund och Peter Enberg. Foto: Thomas Nordlund, som också ska spela.

Sidan ett av programbladet!

Och två.

Den här bilden tecknade Jonas Wilén för många år sedan till Nattcupen. Det är ganska sannolikt att det var en framtidsspaning också!