Kameror hittar vildsvin

Ramlade i likhet med tvåhundrafemtio andra intresserade in till lagtinget i går kväll där vildsvinsexperten och biologen Per-Arne Åhlén föreläste om Ålands just nu mest avskydda vilt. Vildsvinen är svåra djur när det gäller att kombinera jordbruk och jakt, konflikterna uppstår lätt mellan jägare och lantbrukare. Åsikterna går långt från varandra. Själv hör jag till dem som vill vildsvinen ska utrotas på Åland då priset för en stam är alldeles för högt i förhållande till den eventuella nyttan. Om detta har jag skrivit många gånger förut. Till exempel här. Det handlar om storleken på våra såtar och risken att en stark vildsvin förstör bördiga åkermarker och de golfbanor vi behöver för att locka turister till landskapet. Jaktturism på vildsvin tror jag inte alls på med beaktande av den konkurrens som finns i övriga Europa där vildsvinen är vanligt förekommande.

Skrev ner några anteckningar från gårdagens möte, för alla de som inte var på plats. Det ska sägas direkt att föreläsaren Åhlén hör till dem som tycker om vildsvin och har jagat dem i tjugo års tid och gärna skulle se en stam på Åland. Fast som han sade:


”Jag har ju ingenting med det att göra. Om ni vill ta bort dem måste ni få göra det.”
Ett normalt vildsvin håller till på 800-2000 hektars årshemområden och de finns där fodret sätts ut. En sugga rör sig mycket lite under sin livstid. Statistiskt sett dör hon 1,5 till 2 kilometer från där hon föddes. Stammen växer geografiskt oerhört sakta och därmed är det ytterst osannolikt att ett vildsvin tagit sig till Åland för egen maskin. Någon har hjälpt till. Galten däremot kan tillryggalägga längre sträckor.

Att erbjuda skottpeng är den säkraste vägen för att skapa en stor vildsvinsstam. Bevisen från Sverige är många då man med hjälp av höga premier försökt uppmuntra till jakt. Det har bara resulterat i att fler vildsvin planterats ut.

Antalet vildsvin exploderade i Sverige på 1990-talet till följd av mänsklig inblandning. Det är enda förklaringen då det biologiskt är oförklarligt. År 1995 sköts 2.000 vildsvin, år 2014 hela 100.000! Till att börja med går tillväxten sakta men senare sker den exponentiellt. Vildsvinet saknar i stort sett naturliga fiender och kan vara ytterst besvärliga för hundar att ge sig i kast med.

När det häller jordbruk skapar vildsvinen mycket svåra problem. Ärter, potatis och rågvete är favoriterna liksom majs och kvickrotsrötter. Till och med en liten flock vildsvin ödelägger lätt en stor åker.

Vildsvin är svårjagade och extremt känsliga för till exempel hundjakt. Efter en hundkontakt kan de ge sig iväg tre mil och stanna borta i fem veckor. Nästan samma sak gäller efter att en flock blivit påskjuten. Då kan de resterande dra miltals bort och återkomma först efter flera veckor.

Lösningen? Enkelt, enligt experten:

”Sätt ut femtio viltkameror på åtelplatser. Gillra med tjära eller syntetiskt urin och vänta på bilderna. Då får ni snabbt reda var de är och kan skjuta dem. Det har ni också nytta av när det gäller mårdhundarna och lodjuren.”
Slutsats. Med den snö som nu fallit borde det inte vara så svårt att spåra de vildsvin som är siktade på Åland. Dilemmat kan vara markägarna som väljer vilket vilt som får skjutas på deras marker. Det råder nog ingen tvekan om var sympatierna låg i går i lagtinget men det finns ju många fler också som har åsikter. Och att förhindra någon att plantera in nya vildsvin om de befintliga skjuts bort är kanske inte så enkelt.

Personligen hoppas jag folk tar sitt vett tillfånga och inser att Åland med sina små såtar och många åkrar som behövs för försörjningen inte klarar av en stor vildsvinsstam och då finns det bara en sak att göra. Skjut bort.


Så mycket folk som det var i lagtingssalen i går har det inte varit sedan den 9 juni, om ens då. Uppskattningen var tvåhundrafemtio personer.
Det var vildsvinsexperten P-A Åhlén från Svenska Jägareförbundet som drog fullt hus. ”Fast om ni tycker det här är många... Vänta tills ni ser varg här, DÅ kommer det folk”, sade han med erfarenheten som stöd.


Kommentarer

Populära inlägg