Sångare med servicekänsla
Nordiska rådet är på Åland. Etthundrasextio delegater från hela Norden befinner sig här för att mötas, umgås och påverka allas vårt Norden i dess resa mot framtiden. I går var det fredskonferens och gruppmöten och i dag blir det utskottsmöten. Jag ska delta i näringsutskottets aktiviteter och hoppas gå hem därifrån lite klokare än när jag kom. Impulser från andra hjälper Åland bli bättre.
Det började bra. Efter konferensen och annat avslutades kvällen på Smakbyn där krögar-Micke dukat upp en middag som sent ska glömmas. Smakerna avlöste varandra och gick från en slags lokal carpaccio, via benfria abborrfiléer till ett crescendo i form av en efterrätt av choklad som jag drömde om i natt. Och det räckte inte med det för nu kommer vi in på kvällens höjdpunkt i form av Mariehamnskvartetten. Vilka män! Vilken sång! Vilka värdar!
Vid sidan av det vanliga körandet har kvartetten gjort en grej av att som sjungande servitörer sätta sprätt på kalasen. Jag har aldrig sett det tidigare men lovar att det är världsklass. Kamratskapet de uppvisade parat med en arbetsiver som lätt dolde eventuella tillkortakommanden som servitörer lyfte middagen till sinnliga höjder. Detta hittar jag inte bara på, hela mitt bord av islänningar, finländare och en stockholmare håller med. Sångerna som flödade ur männens strupar var mjuka och barska samtidigt, bestämda och fnittriga och samspelta och mycket mer. Repertoaren gick från frejdiga vinsånger till serenader som fick det hyllade ÅCA-smöret att smälta. Vi är kanske inte så många som bor på Åland men det vi gör står sig i vilken konkurrens som helst. Det må leva 26 miljoner människor i Norden. I går kväll var de färre än Mariehamnskvartetten.
Nu mot möteslokalerna och en lång dag som avslutas i stadshuset där det vankas fullmäktige. Norden i all sin ära. Livet sker ändå alltid lokalt.
Det började bra. Efter konferensen och annat avslutades kvällen på Smakbyn där krögar-Micke dukat upp en middag som sent ska glömmas. Smakerna avlöste varandra och gick från en slags lokal carpaccio, via benfria abborrfiléer till ett crescendo i form av en efterrätt av choklad som jag drömde om i natt. Och det räckte inte med det för nu kommer vi in på kvällens höjdpunkt i form av Mariehamnskvartetten. Vilka män! Vilken sång! Vilka värdar!
Vid sidan av det vanliga körandet har kvartetten gjort en grej av att som sjungande servitörer sätta sprätt på kalasen. Jag har aldrig sett det tidigare men lovar att det är världsklass. Kamratskapet de uppvisade parat med en arbetsiver som lätt dolde eventuella tillkortakommanden som servitörer lyfte middagen till sinnliga höjder. Detta hittar jag inte bara på, hela mitt bord av islänningar, finländare och en stockholmare håller med. Sångerna som flödade ur männens strupar var mjuka och barska samtidigt, bestämda och fnittriga och samspelta och mycket mer. Repertoaren gick från frejdiga vinsånger till serenader som fick det hyllade ÅCA-smöret att smälta. Vi är kanske inte så många som bor på Åland men det vi gör står sig i vilken konkurrens som helst. Det må leva 26 miljoner människor i Norden. I går kväll var de färre än Mariehamnskvartetten.
Nu mot möteslokalerna och en lång dag som avslutas i stadshuset där det vankas fullmäktige. Norden i all sin ära. Livet sker ändå alltid lokalt.
Flaggorna från hela Norden vajade utanför Alandica i går och fortsätter göra det i dag. |
Så här kan det se ut när nordister i Mittengruppen möts i Mariehamn. Bland deltagarna fanns Ålands näste riksdagsledamot, Mats Löfström! |
Mariehamnskvartetten gjorde en formidabel insats som sångare och servitörer i Smakbyn. |
Kommentarer
Skicka en kommentar