Säsongsstart med EU-frågor

Alla lagtingsledamöter har ett ansvar att vara pålästa, nyfikna och engagerade i allt som berör Åland, även det som sker långt bortom vår egen horisont. Vår självstyrelse bygger på att vi tar ansvar för allt vi kan; och gärna lite mer än det. Är man liten måste man vara väldigt ambitiös.

Därför var det glädjande att se så många kolleger vika fredagseftermiddagen åt att ta del av ambassadrådet Anton Nilssons insiktsfulla genomgång av hur vi från Åland kan stärka vårt inflytande i EU. Massor handlar om att vara snabba på bollen gentemot kommissionen och att upprätthålla goda kontakter med våra kolleger i Europaparlamentet, något som sker genom fotarbete, alltså att vara på plats och träffa folk.

Budskapet var tydligt: det är inte bara möjligt för oss att påverka, det är vår skyldighet att göra det. I realiteten har de åländska väljarna rätt att kräva av alla lagtingsledamöter att de inte bara kämpar för Åland på Åland utan också i Helsingfors och Bryssel, för att nämna något. Genom att vara på hugget, väl förberedda och samspelta kan vi faktiskt bidra till att forma Finlands position i EU-ärenden. Det är en möjlighet som inga andra självstyrda områden i Europa har och den ger oss en unik röst i ett större sammanhang.

Det är upp till oss alla i lagtinget att förvalta den chansen med minst samma beslutsamhet som vi värnar vår självstyrelse. Tack Anton för en förnämlig och betydelsefull informationstimme och tack till alla som deltog, IRL och digitalt.

Bildextra: självstyrelsens hjärta

I juni invigdes Självstyrelseparken i Mariehamn (egentligen den tredje versionen och garanterat den finaste!); en grön oas där man kan slå sig ner bland blomster och skulpturer, vila blicken på självstyrelsegården och känna historien. Paketen har snabbt utvecklats till en mötesplats för alla, barnfamiljer, turister, pensionärer och lunchflanerare. Testa själva, den är inspirerande på många plan och fylld av både synliga och lite mer dolda skatter.

En park kan tyckas enkel men rymmer något mycket större. Den är ett levande bevis på vad självstyrelsen betyder för ålänningarna: att vi, genom vår autonomi, själva får forma vår vardag. Självstyrelsen ger oss verktygen att skapa ett samhälle som passar oss, där trygghet, fred och närhet till naturen är självklarheter. Där vi ser varandra och väljer att lyssna hellre än missförstå. Här tänker vi fred, skönhet, kamratskap och en obruten vilja att fortsätta utveckla det som en gång blev vårt. 

Bakom detta ligger våra unika grunder: autonomi, demilitarisering och neutralisering samt hembygdsrätt, jordförvärvsrätt och näringsrätt, för de som är mer hardcore.

Detta är inte bara ord i avtal, de är grunden för vår tillvaro som gör att Åland kan vara lite annorlunda än andra platser, och ibland lite bättre. Här får vi själva fatta beslut om det som berör oss mest, från det lilla till det stora, och just det gör vårt hem till världens bästa plats att leva på. Här är trygghet det normala. 
Från och med denna vecka samlas lagtingets utskott efter sommaruppehållet för att arbeta med olika frågor som formar vår framtid. Kom in du också och hälsa på, i demokratins hjärta: nu på fredag 15.8 och nästa fredag 22.8 kl 10.00 ges de sista guidade turerna i Ålands lagting för denna sommar. Gratis inträde, varmt välkommen!

De fantastiska bilderna på Självstyrelseparken, lagtinget och landskapsregeringen har tagits av FlygFoto Åland.

Tack till alla för en fin sommar!

Efter en händelserik final på en fin sommar med crescendo i Kastelholm igår kväll, där operan Trollflöjten gjorde allas våra liv lite mer kompletta, är det dags att se framåt, igen. Med Kastelholms slott som fond fick vi beskåda en storslagen föreställning som lyfter betydelsen av visdom, dygd och upplysning; hörnpelarna i all vår civilisation. Tänker inte fastna i analys, det klarar andra bättre, men måste ändå slå fast att hela denna fantastiska Åland Opera Festival, en gång var en vision som blev verklighet tack vare människor som valde att dra åt samma håll. Inspirerad av detta vill jag lyfta några saker så här på kanten till hösten.

På ytan är den åländska sommaren ett vykort; ett segel mot horisonten, en glass på torget, ett skratt i skymningen, äppeljuice i strandkanten, sena morgnar, frid. Undertill, bokstavligen, ligger något mycket större; varje ögonblick av lycka är resultatet av ansträngningar som inte alltid syns och som vi nu ska hylla. För varje gäst som anländer till vårt landskap, för varje måltid som serveras och för varje minut av sommarens mjuka flöde krävs konkreti; logistik i form av båtar, bussar, bilar, cyklar och mer. Varor har levererats. Människor har rört sig. Hjulen har snurrat. Från chaufförer och sjömän till hamnarbetare, från åkerier till sommarjobbare, hela Åland har återigen bevisat att det är i vardagens detaljer som den stora skillnaden finns.

Tack vare självstyrelsen kan vi fortsätta vårda och utveckla detta paradis på vårt eget sätt. Tack vare vår historia, vår demilitarisering och neutralisering kan vi fortsätta bygga Fredens öar. Och sätta upp fenomenala operaproduktioner på samma gård som Gustav Vasa i tiderna plockade äppel. Ålands styrka ligger i helheten. I samspelet mellan öarna, mellan människor, mellan obändig vilja, hårt arbete, idrott och kultur och vetskapen att imorgon alltid ska bli bättre än idag.

Det är lätt att tala om system och landa i det som varit. I verkligheten handlar det om människor som varje dag gör sitt bästa. Om servitören som ler även under stress. Om floristen som öppnar tidigt. Om den som jobbar övertid på terminalen för att färjan ska gå, om sjömännen som oförtröttligt hanterar våra gäster och gör dem till våra vänner. Om sjukvården, äldreomsorgen, om alla de som bär Åland; tyst och kraftfullt. Det är deras värdskap som gör att gäster återvänder. Som gör att vi känner oss stolta. Alla. 
Jag vill rikta ett innerligt tack till er. Ni som gjort och gör sommaren 2025 till ännu en språngbräda mot framtiden.

Till logistikens tysta hjältar. Till sommarens arbetare. Till de unga som sommarjobbat för första gången. Till näringslivet som hållit dörrarna öppna. Till hela Team Åland, från skärgård till stad, från landsbygd till tätort. Tillsammans har ni visat vad som händer när laget går före jaget, liksom i Trollflöjten.

Måtte denna känslan leva kvar; i höst, i vinter, för alltid.

Det är när vi bygger från grunden och bygger tillsammans som vi når längst.

Tack för allt ni gör. Tack för att ni gör Åland möjligt.

Rotarianer till lagtinget

I uppdraget som talman för Ålands lagting värnar jag öppenhet och möten mellan människor, lagtinget är folkets hus och alltid öppet. I dag har jag nöjet och glädjen att ta emot en grupp engagerade rotarianer, distriktsguvernörer, från Sverige i vårt parlament.

Rotary och Åland förenas av en gemensam idé: att fred byggs genom förståelse, samarbete och förtroende. Rotary gör det genom att knyta samman människor över gränser, utbilda fredsledare och skapa projekt som stärker samhällen. Åland visar, genom sin demilitarisering, neutralisering och självstyrelse, att konflikter kan lösas utan våld och att diplomati kan bli varaktig. Tillsammans påminner de oss om att fred inte är en slump, det är resultatet av målmedvetet arbete, varje dag, över hela världen.

Vi talade om Ålands historia, vårt svenska kulturarv och det gemensamma, ibland dramatiska, förflutna som knyter Sverige och Åland samman. I tider av oro blir det tydligare än någonsin hur viktigt det är att vårda internationella avtal. Ålands demilitarisering och neutralisering är absolut inte bara historiska dokument, de är levande garantier för fred i vår del av världen och något som gjort Östersjön fredligare.

Passande nog är det i dag flaggdag (konstens dag) i Finland till minne av Mumintrollets skapare Tove Jansson, en konstnär som på sitt sätt byggde broar mellan människor och kulturer; bland annat på underbara Källskär, Kökar. På samma sätt är Åland de facto bron mellan Finland och Sverige, både geografiskt och kulturellt.

Samarbetet mellan Åland och Sverige är starkt och Rotarys anda av internationell vänskap och samhällstjänst är något vi gärna gör gemensam sak med. Ett varmt tack till alla deltagare för ert engagemang och era kloka frågor och ett särskilt tack till Anita Häggblom och Mika Lindfors som möjliggjorde besöket.

Ni är alltid välkomna tillbaka till Ålands lagting, dörren står öppen!

I container mitt i stormen

Det låter naturligtvis fantastiskt, att övernatta i en container med panoramafönster, placerad där Atlanten tar sats mot Norges kust.

Designad för avkoppling, utsikt och äventyr. Och visst, det började stämningsfullt. Havet glittrade, vinden viskade, containerlivet kändes hippt, med glasväggar ut mot oceanen, strategiskt belägen vid Atlantvägen, Norges mest dramatiska kustlinje. En arkitekts våta dröm om frid: minimalistiskt boende, maximala vyer. Hav, himmel, horisont.

Men naturen hade andra planer.

Någon gång i gryningen dundrade stormen in. Om det var internationellt kända Floris eller något av hennes vredgade syskon vet jag inte, men vi snackar oväder med temperament. Trettio sekundmeter i byarna. Ett regn som inte föll, utan attackerade. Blåsten bultade mot containerns väggar som om havet själv ville in och diskutera livets villkor.

Tillvaron skakade. Väggarna suckade. Det kändes som att sova i en bykmaskin och torktumlare, samtidigt. Genom fönstret, när morgonen grydde, kunde vi se att inte ens de tuffa havstrutarna flög, de valde att stå stilla i skydd av klippor. 
Vi låg där, i metallskalets skakande famn, medan ovädret pressade sig mot glasrutorna med hela Atlanten som stöd. Sov gjorde vi inte längre. Men vi kände något annat: en sorts förundran. Vi var pyttesmå och mitt i något stort. Naturens våldsamhet blev en påminnelse om vår egen bräcklighet och envisa lust att ändå vara med. Att känna det på riktigt. I Moder Jords ögon är vi människor inget annat än, på sin höjd, parenteser. 

Med denna insikt närmar vi oss resandets sanna väsen i vardagen och i livet. Människan söker inte nödvändigtvis komfort, utan konfrontation med väder, med världen, med sig själv. Att utmana är att växa och allt annat är att kapitulera. Sådana tankar uppstår under ögonblick i existensens centrifug. Vi reser, alltså är vi. 

Och när stormen till sist drar vidare, lämnar den efter sig ett märkligt lugn och starka minnen. Vår övernattning med väder i XXL-format, går rätt in i själen. Det blir en påminnelse om naturens kraft, människans litenhet och att det finns få bättre ställen att känna sig levande än i en container som dansar vals med Atlanten.

PS Det finns heller inget lika underbart som en rejäl frukost efter en stormig natt, den här gången kom dagens viktigaste mål inte i en utan i två korgar. Nu är vi redo för resten av livet. Bra gjort alla inblandade på Re-treats.no som står bakom containerupplägget.

Vi knäckte Besseggen!

På den norska västkusten håller folk i hatten i väntan på ovädret Floris som lever rövare i Storbritannien. Det gör också vi (håller i hatten, inte lever rövare) för av olika skäl, kopplade till firandet av min födelsedag och en äventyrlig hustru, befinner vi oss på den norska sidan för några dagar.

Därför tog vi oss idag an Besseggen, en tuff vandring och klättring på fjorton kilometer, i nationalparken Jotunheim. Detta skedde till tonerna av förbandet till Floris, utan eget namn men ändå seriöst skitväder.

Besseggen reser sig som en drakrygg mellan den smaragdgröna sjön Gjende och den stålgrå Bessvatnet, där vinden tjuter och fjällen vakar. Att bestiga dess sida och vandra dess smala kam är inte bara en färd genom naturen, det är en prövning av mod och vilja; och fysik.

Allt gick trots det bra och vi är nedfrysta och nöjda med såriga fötter och ömmande knän; man blir det av en sådan vandring till 1.700 meters höjd och tillbaka.

Nu fortsätter vi med bil till Atlantic Road för att bo i tält och se Floris i vitögat. Sade jag att min hustru inte skyr strapatser?

Roing60, mission accomplished

90 minuter. Jämn takt. Knappt fyra knop. Inga pauser, inga skavsår (än), några blåsor, inga brutna löften. 

Vi gjorde som vi alltid gjort, bet ihop, tog ett årtag, nästa, följande, osv. Vi höll kursen, precis som i livet. Ibland pratade vi, ibland inte. I jämförelse med tidigare äventyr var detta rätt hanterligt, men ändå uppfriskande att märka att takterna sitter i. 
Från Ålands hav till Göta kanal och nu runt Finnö på Kökar. Samma envishet, samma vilja, några nya skämt, många rätt väl använda. Möjligen något fler knak i höfterna och uttryck som påminner om gubbgrymt. En roddbåt är sist och slutligen inte särskilt stabil. 

Markservicen, foto och ledningscentral till sjöss? Exemplariskt utförd av våra eviga wingwomen och kaptener på land: Susan och Helena. De höll koll på oss som om vi vore på öppet hav; kärleksfyllt, milt överseende och väl försedda med kall dryck, uppmuntrande tillrop och salt chips.

Hur det kändes? Som förr. Fast egentligen bättre. För som det heter: 60 är det nya 40.

Tack till alla som hejat, vinkat, skrattat och dykt upp på Illvädersklint! Vi fortsätter framåt, ett steg och ett årtag i taget.

/Johnny och Jörgen

I denna blogg finns noga beskrivet hur tidigare roddäventyr förlöpt. Börja till exempel på denna länk.

Thank You Orkney, great show!

This has to be said, in English och på svenska, längre ner.

As a Life Member of the International Island Games Association (IIGA), a family that has shaped so many islands and so many people, myself included, I want to express my deepest gratitude and admiration for what Orkney Island Games 2025 has just accomplished, yesterday was the Closing Ceremony, today is travel day.

Watching from afar over the past week, I have felt moved, inspired and proud. What unfolded on Orkney was a celebration of enthusiasm, excellence, sport, friendship and community. As a first-time host, Orkney delivered a Games that will live forever, not just for the medals won or the records broken but for the warmth, courage and joy that echoed through every venue. 

The Island Games were created to strengthen sport on islands. That founding vision has once again been brought to life with generosity, responsibility and style. The bar has been raised, the standards lifted and the legacy secured and strengthened.

Warm congratulations to every participant, regardless of outcome. Together, you made this a festival of sport worth remembering. A special thank you to Andrew Inkster, Gordon Deans together with Director Kirsty Talbot and the entire teams behind the scenes; your leadership turned a dream into reality. Orkney will be remembered not only as a host, but as a beacon.

The images are courtesy of The Orcadian and Ålandstidningen whose outstanding reporting and photography brought the Games alive for all of us watching from afar. Their contribution and the other Media Representatives from everywhere deserves recognition and thanks. You made us, who couldnt be there, a part of the magic.

Each edition of the Games is the same in spirit, yet always different in character; just like life itself.

Now the Island Games journey continues, stronger and more united, with eyes on the Faroe Islands in 2027. We look forward with excitement as preparations move forward under the leadership of Chair Teitur Samuelsen, a true professional known in the Faroes both as a builder of tunnels and a builder of futures and Solby A. Christiansdóttir, Games Director. Good luck Faroe Islands!

Thank you Orkney for showing us the best of island sport and the best of what island life can be. You are now allowed to enjoy the summer and a few days rest, I believe it will be needed.

Som Life Member i Island Games-familjen, en familj som har format så många öar och så många människor, mig själv inkluderad, vill jag uttrycka min djupaste tacksamhet och beundran för det som Orkney 2025 har åstadkommit.

Jag har följt öspelen på distans, för första gången, under den gångna veckan och känt mig rörd, inspirerad och stolt. Det som utspelade sig på Orkney var en uppvisning i entusiasm, skicklighet, sport, vänskap och gemenskap. Som förstagångsvärd levererade Orkney ett öspel som kommer att leva kvar i minnet, inte bara för medaljerna som vanns eller rekorden som slogs, utan för värmen, modet och glädjen som genomsyrade varje sekund.

Öspelen grundades 1985 för att stärka idrotten på öar. Den visionen förverkligades än en gång på Orkney; med generositet, ansvar och stil. Ribban har höjts, nivån lyfts och arvet säkrats. Öspelen står starkare än någonsin, till glädje för alla idrottare på alla medlemsöar. 

Ett varmt tack och stort grattis till alla som deltagit. Tillsammans har ni gjort detta till en idrottsfest värd att minnas. Och ett särskilt tack till Andrew, Gordon, Kirsty och hela teamet bakom kulisserna; ert ledarskap gjorde en dröm till verklighet. Orkney kommer inte bara att minnas som värd, utan som en ledstjärna.

Jag har lånat några bilder från The Orcadian och Ålandstidningen, som gjort storartade insatser i att dokumentera och bevaka allt det som hänt och som därigenom också har hjälpt oss på avstånd att känna oss närvarande. Tack till er och till alla andra hårt kämpande reportrar och fotografer från hela världen som gjort oss alla till deltagare. 

Nu fortsätter öspelen, starkare och mer enade än någonsin, med siktet inställt på Färöarna 2027. Vi följer med spänning resan dit, under ledning av IIGA:s nye ordförande Teitur Samuelsen, ett fullblodsproffs som på Färöarna är känd både som tunnel- och framtidsbyggare. Lycka till Teitur och lycka till, Färöarna!

Varje öspel är detsamma i anda, men alltid olika i uttryck, precis som livet självt.

Tack, Orkney, för att ni visade oss det bästa av ö-idrott och det bästa våra öar har att ge.

Throwback Island Games

As the Island Games return this Saturday, this time on Orkney for the very first time, I find myself reflecting on a journey that began on the Isle of Man in 1985.

I have had the great privilege of attending every Games since then and serving on the Executive Committee from 1997, including seventeen unforgettable years as Chair from 2007 until 2024.

Now, in my new role as Speaker of the Åland Parliament, I must follow this year’s Games from afar but my heart is very much with the athletes, volunteers and organisers in Orkney. You are the heroes of our time and you will understand the importance of what you do when the Opening Ceremony starts on Saturday. 

The soul of the Island Games is about sporting development on our islands, and it is particularly meaningful to see Orkney, as a first-time host, take on this important role with such enthusiasm and commitment. The strength of the Games lies in the energy of the islands, and I am proud to say that interest in hosting remains strong, with the Faroe Islands next in 2027, then the Isle of Man, Gotland and others to follow. All of them examples of cooperation and a will to take part in something larger. 

I am deeply grateful for the opportunity to have led this remarkable organisation for so many years. I offer my warmest congratulations and best wishes to my successor Andrew Inkster and his colleagues on the International Island Games Association Executive who together with Gordon Deans and his crew has made this possible. I also extend heartfelt thanks to all the local organisers and volunteers who so generously and courageously ensure that sport continues to bring life, hope and pride to our islands.

Today, I am honoured to be a Life Member of the International Island Games Association (IIGA), and while I may no longer serve in an official capacity, I remain committed to supporting future hosts, whenever and however time allows.

Let the Games inspire, connect, and uplift. Good luck, Orkney, and thank you. And to all the competitors; enjoy and make sure to meet friends, the more the merrier.

The pictures are from previous meetings in Orkney, 2013 and 2022. Behind every successful Games lies meetings, discussions, planning, trust and wilfulness. 

Försvarsmakten i samtal med Åland

De officiella besöken till Åland har varit många under det gångna året och det är bra, vi får tillfälle att visa värdskap och berätta vilka vi är och vad vi vill.

Igår hade jag för Ålands lagtings räkning förmånen att tillsammans med lantrådet Katrin Sjögren, landshövding Marine Holm-Johansson och riksdagsledamot Mats Löfström ta emot Försvarsmaktens kommendör Janne Jaakkola, kommendören för Finska Marinen, konteramiral Tuomas Tiilikainen och representanter för Gränsbevakningsväsendet, företrädda av kommendören för Västra Finlands sjöbevakningssektion Marko Tuominen och chefen för Ålands sjöbevakningsstation Axel Ramberg.

Vi samlades till lunch och diskussioner i Gustaf Erikson-villan, ett av de mest symboliskt laddade husen på Åland, byggt i havets, vindens och världshandelns tecken, men också i samförståndets anda; ett minnesmärke över mod och klokskap. Besöket är en del av det fortlöpande utbytet mellan Åland och rikets myndigheter i centrala frågor.

Det är utomordentligt värdefullt att ha försvarsmakten, marinen och gränsbevakningen på plats. Inte bara för att tala om aktuella frågor, utan för att lära känna varandra och bygga relationer. När människor från olika sektorer möts, ökar förståelsen. Det är en viktig del av hur vi tillsammans med vår omvärld vårdar och fördjupar insikterna i och respekten för Ålands särställning och hur vi skapar trygghet i vår del av världen.

Demilitariseringen och neutraliseringen är inte bara principer från gamla avtal, de är exempel på att internationell rätt faktiskt fungerar och på hur respekt, ansvar och dialog skapar stabilitet över tid. Det är något vi ålänningar och hela Finland har skäl att vara stolta över och något vi tar på stort allvar. Att träffas i en avslappnad (och historisk) miljö skapar förtroende och stärker samförståndet, den här typen av dialog gynnar alla.

Och förutom olika aktuella frågor kunde vi under lunchen också reflektera över tisdagens bolid som lyste upp den åländska himlen, kanske en blinkning från universum att Åland alltid är värt ett besök! 

Ålandslösningen, som i sin tid löste en potentiell konflikt mellan Finland och Sverige, har vuxit till att bli en av världens mest välfungerande självstyrelselösningar. Finland blev större genom att ge Åland utrymme, det som är bra för Finland är bra för Åland och vice versa.

Att Försvarsmakten och åländska myndigheter för en fortlöpande, öppen och respektfull dialog är en styrka och stabilt bevis på utveckling. Vi har olika roller och vi delar samma ansvar för vår gemensamma framtid.

Tack till alla deltagare för ett meningsfullt möte i en historisk miljö där vinden från världshaven fortfarande viskar om mod, visioner och samarbete.

Tack också till Lisa Hellström som sörjde för en lunch (och tog bilden) som matchade både inrättning och sällskapet, delikat lax med nypotatis och sallad. En utmärkt inramning för besök från Försvarsmakten och en påminnelse om att trygghet byggs i ord, handling – och smaker.

På bilden ses från vänster riksdagsledamot Mats Löfström, lantråd Katrin Sjögren, kommendör för Försvarsmakten Janne Jaakkola, chefen för Ålands sjöbevakningsstation Axel Ramberg, talman Jörgen Pettersson, kommendör för Västra Finlands sjöbevakningssektion Marko Tuominen, landshövding Marine Holm-Johansson samt konteramiral Tuomas Tiilikainen, chef för Marinen.

Dagen för Ålandsöverenskommelsen

Grattis till oss alla som har förmånen att hålla till på Åland, Fredens öar. Idag minns vi 27 juni 1921, en dag som formade självstyrelsen och som fortsätter visa vägen framåt för hela världen.

För över hundra år sedan reste diplomater från olika platser i världen till Genève där den nya och globala organisationen Nationernas Förbund hade sitt säte, i ett försök att skapa ordning. Tiden var skakig, Europa försökte resa sig efter krig, gränser ritades om och unga nationer kämpade för sin framtid. En av de var Finland som råkat i strid med Sverige om Åland. Ålänningarna ville återförenas med Sverige, Finland ville behålla sitt territorium, på samma sätt som Åland tillsammans med Finland utgjorde ett storfurstendöme inom det ryska rike som föll samman 1917 och skapade förutsättningar för Finlands självständighet.

Spänningarna var verkliga men i Genève hittade man en utväg i Ålandsöverenskommelsen, antagen den 27 juni 1921.

Under ledning av ordförande Ishii Kikujiro och generalsekreterare Eric Drummond pågick de avslutande förhandlingarna en liten vecka (och minst ett år före det) innan det avgörande mötet och på plats i Genève fanns också ålänningarna Carl Carlsson och Johannes Eriksson för att förklara att ålänningarna föredrog att höra till Sverige, ett önskemål som till sist fick ge vika för den lösning som resulterade i självstyrelsen, demilitariseringen och neutraliseringen.

När den bildligt beskrivet vita röken tillkännagav resultatet stod det klart att Åland förblev en del av Finland, men med starka garantier för sitt svenska språk, sin kultur och sina egna ansvarsområden; självstyrelsen. Vårt ö-rike blev dessutom demilitariserat och neutraliserat, en fredlig zon mitt i Östersjön; med anor från 1856 då Bomarsunds fästning föll och Åland befriades från det ryska väldet.

Ur mötet den 27 juni 1921 uppstod Ålandsöverenskommelsen som sedan dess, med några undantag, följts. Samma år, den 20 oktober 1921, undertecknade tio signatärmakter (Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Italien, Lettland, Polen, Storbritannine, Sverige och Tyskland) den nya konventionen om Ålands demilitarisering och neutralisering, också det i Genève.

Detta blev grunden till Ålands självstyrelse, vår rätt att bestämma om skolor, kultur, sjukvård, omsorg, infrastruktur, markägande, näringsrätt, val och stora delar av vardagen. Den 9 juni 1922 öppnade Ålands landsting, vårt eget parlament som idag heter lagting, som sedan dess utgjort hjärtat i självstyrelsen.

Tack vare allt detta är Åland ett av världens mest framgångsrika exempel på autonomi och en fredlig och demilitariserad zon i en orolig värld.

Sedan dess har världen förändrats. Rysslands anfallskrig mot Ukraina har skakat hela Europa. Finland har som en del av det europeiska svaret anslutit sig till NATO, och deltar i ett nytt kapitel där alliansens försvarsförmåga stärks och Europas roll blir viktigare.

Som Finland konstaterar i sin NATO-position som kommunicerades i veckan: vi ser en ny säkerhetspolitisk verklighet. Ryssland förblir ett hot även efter kriget. Därför höjs försvarsinvesteringarna och Europas försvarsindustri stärks. Samtidigt är det tydligt: Finland står fast vid de internationella åtaganden som gäller Åland; demilitariseringen och neutraliseringen består.

I detta ligger en styrka: Åland är en del av ett modernt europeiskt säkerhetstänkande och fortsätter vara en fredlig plats mitt i ett förändrat Europa. Vi är en del av EU. Vi är en del av ett tryggare Norden i NATO. Men vi bär också en särskild roll: att visa att fred, självstyrelse och lokalt inflytande hör ihop och att det som är bra för Åland är bra för Finland och det som är bra för Finland är bra för Åland. Att Rule of Law betyder något.

Man ska minnas att självstyrelsen aldrig blir färdig. Den utvecklas med varje generation, från starten 1922. Nya ålänningar, unga ålänningar, allas vår framtid formas här, enligt våra egna beslut. Tillsammans bygger vi ett öppet och tryggt samhälle med rötterna i historien och med blicken stadigt riktad framåt.

Därför är 27 juni en dag värd att minnas och en dag som inspirerar oss varje dag.

Målningen ovan är den enda illustrationen från den tiden, en holländsk skolplansch som gjordes 1931 av F. Rackwitz, troligen baserad på fotografier, detaljrik och till och med porträttlik, sägs det. Avsikten var att visa unga att konflikter kan lösas med diskussioner, inte krig. I bakgrunden ser man också de svenska och finländska arméerna vänder hemåt. Finland företräddes av Carl Enckell, mannen med skägg mitt i bilden. Vid bordet ser man japanske ordföranden Ishii Kikojiro, Sveriges statsminister Hjalmar Branting, med papper i handen.