90 minuter. Jämn takt. Knappt fyra knop. Inga pauser, inga skavsår (än), några blåsor, inga brutna löften.
Vi gjorde som vi alltid gjort, bet ihop, tog ett årtag, nästa, följande, osv. Vi höll kursen, precis som i livet. Ibland pratade vi, ibland inte. I jämförelse med tidigare äventyr var detta rätt hanterligt, men ändå uppfriskande att märka att takterna sitter i.
Från Ålands hav till Göta kanal och nu runt Finnö på Kökar. Samma envishet, samma vilja, några nya skämt, många rätt väl använda. Möjligen något fler knak i höfterna och uttryck som påminner om gubbgrymt. En roddbåt är sist och slutligen inte särskilt stabil.
Markservicen, foto och ledningscentral till sjöss? Exemplariskt utförd av våra eviga wingwomen och kaptener på land: Susan och Helena. De höll koll på oss som om vi vore på öppet hav; kärleksfyllt, milt överseende och väl försedda med kall dryck, uppmuntrande tillrop och salt chips.
Hur det kändes? Som förr. Fast egentligen bättre. För som det heter: 60 är det nya 40.Tack till alla som hejat, vinkat, skrattat och dykt upp på Illvädersklint! Vi fortsätter framåt, ett steg och ett årtag i taget.
/Johnny och Jörgen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar