På den norska västkusten håller folk i hatten i väntan på ovädret Floris som lever rövare i Storbritannien. Det gör också vi (håller i hatten, inte lever rövare) för av olika skäl, kopplade till firandet av min födelsedag och en äventyrlig hustru, befinner vi oss på den norska sidan för några dagar.
Därför tog vi oss idag an Besseggen, en tuff vandring och klättring på fjorton kilometer, i nationalparken Jotunheim. Detta skedde till tonerna av förbandet till Floris, utan eget namn men ändå seriöst skitväder.
Besseggen reser sig som en drakrygg mellan den smaragdgröna sjön Gjende och den stålgrå Bessvatnet, där vinden tjuter och fjällen vakar. Att bestiga dess sida och vandra dess smala kam är inte bara en färd genom naturen, det är en prövning av mod och vilja; och fysik.
Allt gick trots det bra och vi är nedfrysta och nöjda med såriga fötter och ömmande knän; man blir det av en sådan vandring till 1.700 meters höjd och tillbaka.
Nu fortsätter vi med bil till Atlantic Road för att bo i tält och se Floris i vitögat. Sade jag att min hustru inte skyr strapatser?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar