När öar möts uppstår en särskild sorts förståelse. Åland + Island = sant.
Kanske är det havet som gör det. Havet skiljer oss åt och binder oss samman. Det lär oss ödmjukhet, men också mod. Och framför allt lär det oss att små samhällen aldrig har råd att stå ensamma.
Därför är det en stor glädje att få välkomna Embassy of Iceland, ambassadör Harald Aspelund med hustrun Ásthildur Jónsdóttir, till Åland. Under besöket deltog också Islands honorärkonsul, Mathias Grunér, tillsammans med Tova Grunér.
Det blev en dag och en kväll som påminner om hur naturligt det är att Åland och Island hittar varandra.
Under dagen hann vi röra oss genom flera delar av det åländska samhället, till exempel Ålands landskapsregering. Vi talade om självstyrelsen och hur den vuxit fram ur en svår konflikt till att bli ett internationellt exempel på hur minoritetsfrågor kan lösas fredligt.
Landshövding Marine Holm-Johansson berättade om Statens ämbetshus, där Finlands roll i självstyrelsesystemet förklarades. Vi träffade forskarna vid Ålands fredsinstitut med Susann Simolin i spetsen, vars arbete med fred, säkerhet och internationell rätt är känt långt utanför våra öars horisont.
Och vi hann också, tillsammans med Kjell Ekström, uppleva Önningebymuseets konstskatter, där konstnärer för mer än hundra år sedan fann inspiration i det åländska ljuset. Kultur och kreativitet och fotboll är exempel på isländska paradgrenar. De har visat att kraften i skapandet absolut inte hänger på storleken på befolkningen. Så vill jag att Åland ska tänka också!
Att sedan få avsluta dagen på Silverskär med Johan Mörn och hans kompisar är motsvarigheten till homerun i brännboll. Här, mellan klippor, hav och vind, är det lätt att förstå varför små öar ofta utvecklar en särskild blick för världen. Vi är vana att blicka utåt.
Relationen mellan Island och Åland har djupa rötter. Redan 1921 bidrog Island, som en del av Danmark, till de internationella garantier som fortfarande skyddar Ålands demilitarisering och neutralisering. Det är en del av vår historia som vi ålänningar aldrig glömmer.
Men relationer lever inte på historia ensam. De lever genom människor. Till exempel Mathias Grunér, vars arbete som honorärkonsul bland annat går ut på att skapa nya kontakter och möjligheter mellan Island och Åland.
När två ö-samhällen möts uppstår nästan alltid intressanta samtal. Vi känner igen varandras verklighet. Vi vet vad det innebär att leva nära naturen och nära havet. Och vi vet att små samhällen måste tänka lite större än andra.
Just därför finns det också mycket att bygga vidare på mellan Island och Åland.
Turism är ett område där våra erfarenheter kan mötas. Hållbar utveckling är ett annat. Kultur och idrott såklart. Små öar är ofta de första som möter klimatförändringarnas konsekvenser men också de första att utveckla praktiska lösningar.
Och i dag öppnar ny teknik och artificiell intelligens helt nya möjligheter. Avstånd betyder mindre än tidigare. Samarbete kan ske snabbare. Kunskap kan delas på ett helt annat sätt. I en sådan värld kan små öar faktiskt vara större än man tror.
Kvällen på Silverskär blev också en påminnelse om något annat: betydelsen av Team Åland.
När Åland möter omvärlden gör vi det bäst tillsammans.
Jag hade förmånen att denna gång ha med mig min hustru Helena Wachowiak, biträdande lagtingsdirektör Julia Lindholm, vicetalman Pernilla Söderlund samt lagtingsledamöterna Liz Mattsson, Johan Lindström, Wille Valve och Henrik Löken Löthman. Deras närvaro, kunskap och engagemang bidrar starkt till att ge våra isländska gäster en bred och levande bild av Åland.
Och just så ska det vara.
Självstyrelsen lever inte bara i lagar och institutioner. Den lever i människor som varje dag förklarar, utvecklar och försvarar den, i möten med gäster, vänner och samarbetspartners från hela världen. För varje gång vi berättar om Åland, varje gång vi delar vår historia och våra erfarenheter, bygger vi också förståelse för varför vår modell fortfarande är relevant i en orolig värld.
Det är därför vi behöver fortsätta att arbeta som Team Åland. Att tillsammans lyfta fram självstyrelsen på alla platser där det är möjligt och särskilt i möten med våra internationella vänner. För när små öar samarbetar kan perspektiven bli stora.
Och varje sådant samarbete börjar med ett enkelt hej, hur kan vi hjälpa till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar