Ute föll några tunga, senvaknade, snöflingor. Inne var värmen påtaglig, i Sveriges generalkonsulat i Mariehamn där generalkonsul Helena Pilsas bjöd in till en generös brunch som avslutning på några intensiva och inspirerande dagar med VERA Filmfestival.
Runt bordet samlades några av de som gjort festivalen levande, arrangörer, filmare, entusiaster och vänner till VERA. Samtalen rörde sig naturligt mellan filmerna vi sett, scener som stannat kvar i minnet och de tankar som uppstår när människor delar samma berättelser men upplever dem på olika sätt.
Generalkonsul Pilsas har följt festivalen engagerat under dagarna och tagit del av flera av filmerna, från starka dokumentärer till fiktionens mer poetiska världar. Det säger något fint om festivalen när även en diplomat låter sig dras in i berättelserna och samtalen.
För film gör något med oss. Den kan få oss att stanna upp en stund i en annars ganska snabb värld. Den speglar våra liv, men öppnar också dörrar till andra människors verkligheter. Den kan provocera, beröra och inspirera och ibland förändra hur vi ser på både historien och framtiden.
Festivaler som VERA skapar sådana möten. Inte bara mellan publik och film, utan mellan människor som betraktar och låter sig bli påverkade. För Åland betyder det mer än man först kanske tänker på. Det skapar stolthet över vad som kan växa fram i ett litet samhälle, det ger framtidstro genom nya kontakter och samarbeten, och ibland leder det också till nya idéer, projekt och ja, till och med affärer.
Det är så kultur fungerar när den är som bäst: den för människor samman och gör världen lite större.
Så ett varmt tack till Helena och sidekick Anita Husell-Karlström för den generösa brunchen och till alla arrangörer, filmare, volontärer och besökare som ännu en gång gjort VERA Film Festival till något levande och betydelsefullt för Åland.
Själv hade jag nöjet att inviga festivalen med att resonera kring nödvändigheten att skjuta elefanter i pyjamas. Återstår nu alltså bara att avsluta med en annan episod ur filmens värld:
Here’s looking at you, kid.
Hela invigningstalet finns att läsa på den här länken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar