Bokslut från Ombudsmannamyndigheten

I morse fick jag möjligheten att delta i Ålands ombudsmannamyndighets genomgång av verksamheten under det gångna året. Det var en presentation som på många sätt borde inspirera fler myndigheter och organisationer. På ett enkelt och överskådligt sätt redovisades både siffror, erfarenheter och slutsatser, inte bara för den egna verksamheten, utan också som en spegling av det åländska samhället.

För Ombudsmannamyndigheten är just det: en slags termometer rakt in i den åländska samhällskroppen.
Ju färre ärenden, desto bättre mår samhället.

Under presentationen fick vi lyssna till patient- och klientombudsmannen Josefin Walk-Stenman, diskriminerings- och barnombudsmannen Sanna Roos, konsumenträttsrådgivaren och upphandlingsinspektören Tuomas Nymark samt myndighetsjuristen Henrik Jensen. Tillsammans gav de en bild av ett arbete som spänner över många områden där medborgare möter myndigheter, service och rättigheter i vardagen.

Det är förstås svårt att gå in i detalj på alla delar, men några saker fastnade särskilt.

Överlag ligger antalet ärenden på ungefär samma nivå som tidigare år. Samtidigt noterade jag att antalet kontakter, 535 stycken, är det lägsta som uppmätts. Det behöver i sig inte betyda särskilt mycket, men för en optimist är det ändå en liten signal värd att ta till sig.

Mer tydlig är utvecklingen när det gäller socialvårdsärenden. Där har antalet ärenden stadigt minskat under de senaste åren. Jag tolkar detta som en effekt av bildandet av KST, Kommunernas socialtjänst. Det är ett gott exempel på hur en investering i bättre strukturer, tidigare insatser och mer professionella resurser på sikt kan innebära bättre omsorg och lägre kostnader. Man får som samhällsbyggare aldrig glömma bort att investeringar, rätt gjorda och genomförda, också är inbesparingar.

Tidiga insatser sparar lidande och i slutänden också pengar.
All statistik kan naturligtvis diskuteras och tolkas på olika sätt. Men i detta fall finns det skäl att tro att utvecklingen speglar något verkligt: att socialvården på Åland i många avseenden faktiskt har blivit bättre.

Samtidigt vore det oärligt att bara stanna vid de ljusa delarna.
En mer bekymmersam utveckling är att allt fler uppger att de upplevt diskriminering på Åland. Särskilt tydligt gäller det kvinnor. Uppgifter visar att så många som varannan kvinna har upplevt diskriminering i arbetslivet i samband med rekrytering. Det kan handla om ursprung, språk, ett utländskt klingande namn, utseende eller andra faktorer som egentligen inte borde spela någon roll alls.

Det är naturligtvis inte acceptabelt.

Åland kan bara nå sin fulla potential om allas kunskap, arbete och engagemang värderas lika högt och tas tillvara. Ett litet samhälle har helt enkelt inte råd att sortera bort människor på grund av fördomar eller slentrian.

Just därför känns det särskilt viktigt att påminna om att denna dag bär en symbolisk betydelse. I dag är det nämligen exakt 31 år sedan Ålands lagting gav sitt bifall till Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen.

Den påminner oss om något grundläggande: att ett hållbart samhälle byggs genom att vi ser varje människa och varje potential. Det är först när alla får möjlighet att bidra som vi verkligen använder samhällets samlade kraft.

Därför är Ombudsmannamyndighetens arbete så viktigt. Den ger oss inte bara statistik utan också en spegel att se oss själva i.

Mitt tack till Ombudsmannamyndigheten för en lärorik genomgång och för det viktiga arbetet som fortsätter varje dag.