Ikväll firar jag, något i förtid, St Patrick’s Day tillsammans med Irish Embassy Finland och ambassadören och vännen Paul Sherlock samt en stor del av de övriga ambassadörerna som är stationerade i Finland och som visar genuint intresse för den åländska självstyrelsen. De flesta av dem är för övrigt på väg till Åland senare i år för en stor ambassadörsträff, vilket vi från åländsk sida ser mycket fram emot!
På plats för att fira St Patrick's Day är också ministern Michael Healy-Rae som ansvarar för jord- och skogsbruk och som starkt talade om Irlands ordförandeskap i EU som inleds i sommar när man tar vid efter Cypern. Jag har stora förhoppningar på det irländska ordförandeskapet, Irland och Åland ser lika på många av de möjligheter och utmaningar som medlemskapet medför. Vi delar också synen på behovet av att stödja Ukraina och delar uppfattningen om en regelbaserad värld och betydelsen av att hjälpa varandra, i den händelse man själv behöver hjälp en dag. Det finns 17 miljoner irländare runtom i världen och de är därmed som vi ålänningar; spridda internationellt med starka rötter i hembygden.
Platsen för kvällens festligheter är Kryptan under Helsingfors domkyrka. En stämningsfull miljö där historien sitter i väggarna och där kvällens ton är allt annat än tung: vänskaplig, varm och fylld av musik. Jag träffar massor av folk, bland annat Hanna Ojanen som ska vara moderator på Kastelholmssamtalen nästa vecka och tidigare brigadkommendören i Dragsvik Anders Gardberg som hör till de verkliga könnarna av den åländska demilitariseringen. I vimlet hittar jag Kroatiens ambassadör Josip Buljević som är nestor i den finländska diplomatkåren och Brasiliens Braz Baracuhy, båda bland dem som snart kommer till Åland. Skoj också att säga hej till kompisen Saara-Sofia Sirén som än så länge sitter i riksdagen men i vår drar vidare mot nya utmaningar som vd för Tela, arbetspensionsförsäkrare.
Att vi firar denna irländska högtidsdag några dagar innan den 17 mars gör egentligen ingenting. Vissa traditioner är helt enkelt för goda för att begränsas av kalendern.
För oss ålänningar känns det dessutom ganska naturligt att fira Irland. Vi är båda öfolk. Vi vet hur mycket platsen man kommer ifrån betyder för identiteten. Vi vet hur språk, kultur och berättelser formar människor över generationer. Och vi vet hur värdefullt det är när politiska lösningar kan skapa stabilitet i tider då historien annars hade kunnat ta en mer dramatisk riktning.
När konventionen om Ålands demilitarisering och neutralisering undertecknades i Genève den 20 oktober 1921 var tio stater med och gav sitt stöd: Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Italien, Lettland, Polen, Storbritannien (inklusive Irland), Sverige och Tyskland. Den internationella överenskommelsen blev en viktig del av den lösning som lade grunden för den åländska självstyrelsen och för ett långvarigt fredsarrangemang i vår del av världen.
Det är något jag ofta tänker på när jag möter diplomater. Hur små platser och stora nationer binds samman av avtal, förtroende och gemensamma ansträngningar för stabilitet.
Men kvällar som denna påminner också om något annat. I en värld som just nu känns tung av konflikter, oro och hårda ord behöver vi naturligtvis seriös diplomati, kloka beslut och långsiktigt samarbete. Men vi behöver också något som ibland glöms bort i de stora analyserna: gemenskap, kultur och musik.
Irland har i generationer visat hur kraftfull just den kombinationen kan vara. Den irländska musiken, vare sig den spelas på pubar, i kyrkvalv eller på stora scener, har en nästan unik förmåga att få människor att känna samhörighet över språk, gränser och bakgrund.
Kanske är det därför St Patrick’s Day firas över hela världen. Inte bara för att hedra ett helgon, utan för att fira något större: livsglädje, berättelser, gemenskap och en kultur som bär människor genom både svåra och ljusa tider.
Eller som ministern Healy-Rae uttrycker det: This too shall pass.
För en åländsk talman är kvällar som denna en påminnelse om hur mycket kultur och identitet betyder också i politiken. Självstyrelsen är inte bara paragrafer och lagar. Den är också språk, traditioner, musik, berättelser och den där känslan av att höra hemma någonstans.
Happy, om än något tidigt, det sker på tisdag, St Patrick’s Day!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar