Det officiella besöket av Islands ambassadör i Finland, Harald Aspelund och Ásthildur Jónsdóttir, fortsatte dagen efter vår fredagsutflykt till Silverskär och på många sätt blev det en dag som fångade något av det mest typiska för Åland: havet, mod, historien, kulturen, kreativiteten och framtiden, allt i samma rörelse eller i vart fall samma biltur.
Först gick färden till Emelia-bygget. Ny skuta på Åland, där ett av Ålands mest fascinerande hantverksprojekt just nu växer fram. Att stå och se ett traditionellt segelfartyg ta form plank för plank är mer än en nostalgisk upplevelse. Det är en påminnelse om hur starkt sjöfarten fortfarande präglar vår identitet och att schweiziska ur antagligen blir tvåa om precision kunde mätas.
Åland har alltid varit ett sjöfartssamhälle. Våra öar har blickat ut mot världen långt innan det blev modernt att tala om internationalisering. Och kanske är det just därför sådana platser talar till våra gäster. De berättar en historia om mod, nyfikenhet och förmågan att våga ge sig ut på öppet vatten.
Detta blev bryggan till Ålands sjöfartsmuseum där inspirerande guiden Anna Lampén-Boeving visade oss runt med historier som räcker långt.
Efter besöket fortsatte vi till GE-villan, en av Ålands mest historiskt laddade platser. Där åt vi lunch tillsammans innan dagens program tog oss vidare till en annan sida av det åländska samhället: konsten.
På Ålands konstmuseum väntade vernissagen för Caroline Af Ugglas' utställning, öppnad av generalkonsul Helena Pilsas från Sveriges generalkonsulat i Mariehamn. Det blev ett inspirerande möte mellan människor, idéer och uttryck från olika delar av Norden.
Artisten Caroline af Ugglas är i många sammanhang känd långt utanför Ålands gränser. Men för oss är hon också något mer: en av de många åländska ambassadörer som genom sitt arbete och sin kreativitet gör våra öar synliga i världen.
Och det är kanske just här som en röd tråd från besöket blir tydlig.
Åland och Island delar en viktig erfarenhet: vi är inte stora samhällen i befolkningsmässig mening. Men storlek avgör inte allt.
Minst lika viktigt är kraften i tanken.
Island har gång på gång visat detta, inte minst i fotbollssammanhang, där en nation med knappt 400.000 invånare kunnat mäta sig med betydligt större länder och till och med skaka Europas fotbollselit. Det handlar förstås om organisation, talang och träning. Men det handlar också om något mer: en gemensam tro på att storlek inte behöver sätta gränser för ambition.
Den tanken vill jag att ska prägla Åland, vår självstyrelse, vårt fredsarbete, våra internationella samarbeten, vår kultur. Vår självstyrelse är resultatet av mod och djärva idéer, inte ängslighet och rädsla för allt möjligt.
Under ambassadör Aspelunds besök har vi haft möjlighet att visa olika sidor av vårt samhälle, från självstyrelsens institutioner till fredsforskning, från sjöfartstraditioner till samtida konst. Vi har demonstrerat kraften i Team Åland, den gemensamma ansträngningen att lyfta fram Åland och vår självstyrelse i möten med världen.
För varje sådant möte stärker vi förståelsen för Åland och de värden vår modell representerar. Och kanske är det just i mötet mellan små samhällen som de mest intressanta samtalen uppstår.
Öar har nämligen något gemensamt: vi vet att framtiden sällan kommer av sig själv. Den måste byggas.
Planka för planka. Idé för idé. Möte för möte. Tavla för tavla.
Ibland börjar den helt enkelt med ett samtal vid ett skeppsbygge, fortsätter över en lunch i en historisk villa, och avslutas på ett konstmuseum där nya tankar tar form. Det är så små öar tänker stort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar