Dagen för Ålandsöverenskommelsen

Grattis till oss alla som har förmånen att hålla till på Åland, Fredens öar. Idag minns vi 27 juni 1921, en dag som formade självstyrelsen och som fortsätter visa vägen framåt för hela världen.

För över hundra år sedan reste diplomater från olika platser i världen till Genève där den nya och globala organisationen Nationernas Förbund hade sitt säte, i ett försök att skapa ordning. Tiden var skakig, Europa försökte resa sig efter krig, gränser ritades om och unga nationer kämpade för sin framtid. En av de var Finland som råkat i strid med Sverige om Åland. Ålänningarna ville återförenas med Sverige, Finland ville behålla sitt territorium, på samma sätt som Åland tillsammans med Finland utgjorde ett storfurstendöme inom det ryska rike som föll samman 1917 och skapade förutsättningar för Finlands självständighet.

Spänningarna var verkliga men i Genève hittade man en utväg i Ålandsöverenskommelsen, antagen den 27 juni 1921.

Under ledning av ordförande Ishii Kikujiro och generalsekreterare Eric Drummond pågick de avslutande förhandlingarna en liten vecka (och minst ett år före det) innan det avgörande mötet och på plats i Genève fanns också ålänningarna Carl Carlsson och Johannes Eriksson för att förklara att ålänningarna föredrog att höra till Sverige, ett önskemål som till sist fick ge vika för den lösning som resulterade i självstyrelsen, demilitariseringen och neutraliseringen.

När den bildligt beskrivet vita röken tillkännagav resultatet stod det klart att Åland förblev en del av Finland, men med starka garantier för sitt svenska språk, sin kultur och sina egna ansvarsområden; självstyrelsen. Vårt ö-rike blev dessutom demilitariserat och neutraliserat, en fredlig zon mitt i Östersjön; med anor från 1856 då Bomarsunds fästning föll och Åland befriades från det ryska väldet.

Ur mötet den 27 juni 1921 uppstod Ålandsöverenskommelsen som sedan dess, med några undantag, följts. Samma år, den 20 oktober 1921, undertecknade tio signatärmakter (Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Italien, Lettland, Polen, Storbritannine, Sverige och Tyskland) den nya konventionen om Ålands demilitarisering och neutralisering, också det i Genève.

Detta blev grunden till Ålands självstyrelse, vår rätt att bestämma om skolor, kultur, sjukvård, omsorg, infrastruktur, markägande, näringsrätt, val och stora delar av vardagen. Den 9 juni 1922 öppnade Ålands landsting, vårt eget parlament som idag heter lagting, som sedan dess utgjort hjärtat i självstyrelsen.

Tack vare allt detta är Åland ett av världens mest framgångsrika exempel på autonomi och en fredlig och demilitariserad zon i en orolig värld.

Sedan dess har världen förändrats. Rysslands anfallskrig mot Ukraina har skakat hela Europa. Finland har som en del av det europeiska svaret anslutit sig till NATO, och deltar i ett nytt kapitel där alliansens försvarsförmåga stärks och Europas roll blir viktigare.

Som Finland konstaterar i sin NATO-position som kommunicerades i veckan: vi ser en ny säkerhetspolitisk verklighet. Ryssland förblir ett hot även efter kriget. Därför höjs försvarsinvesteringarna och Europas försvarsindustri stärks. Samtidigt är det tydligt: Finland står fast vid de internationella åtaganden som gäller Åland; demilitariseringen och neutraliseringen består.

I detta ligger en styrka: Åland är en del av ett modernt europeiskt säkerhetstänkande och fortsätter vara en fredlig plats mitt i ett förändrat Europa. Vi är en del av EU. Vi är en del av ett tryggare Norden i NATO. Men vi bär också en särskild roll: att visa att fred, självstyrelse och lokalt inflytande hör ihop och att det som är bra för Åland är bra för Finland och det som är bra för Finland är bra för Åland. Att Rule of Law betyder något.

Man ska minnas att självstyrelsen aldrig blir färdig. Den utvecklas med varje generation, från starten 1922. Nya ålänningar, unga ålänningar, allas vår framtid formas här, enligt våra egna beslut. Tillsammans bygger vi ett öppet och tryggt samhälle med rötterna i historien och med blicken stadigt riktad framåt.

Därför är 27 juni en dag värd att minnas och en dag som inspirerar oss varje dag.

Målningen ovan är den enda illustrationen från den tiden, en holländsk skolplansch som gjordes 1931 av F. Rackwitz, troligen baserad på fotografier, detaljrik och till och med porträttlik, sägs det. Avsikten var att visa unga att konflikter kan lösas med diskussioner, inte krig. I bakgrunden ser man också de svenska och finländska arméerna vänder hemåt. Finland företräddes av Carl Enckell, mannen med skägg mitt i bilden. Vid bordet ser man japanske ordföranden Ishii Kikojiro, Sveriges statsminister Hjalmar Branting, med papper i handen.