Historien gör sällan entré med ett Höganäskrus runt halsen, som i Hemsöborna. Den smyger sig in i stilla stunder, vid en minnessten, i ett handslag, i tystnaden kring människor som burit mer än de någonsin berättat.
Så var det när vi i dag samlades vid krigsveteranernas minnessten på Åland. Där blir historien ovanligt nära och levande. Den nationella veterandagen är en av Finlands mest betydelsefulla högtidsdagar. Inte en dag för triumf. Inte en dag för stora ord. En dag för eftertanke, tacksamhet och respekt.
På Åland firas den med värdig enkelhet. Först vid minnesstenen. Sedan med veteranfest i stadshuset. En stillsam högtid men en som säger mycket om vilka vi är.
Till årets minneshögtid kom den svenske överstelöjtnanten och säkerhetsanalytikern Joakim Paasikivi. För många känd från sina analyser av Rysslands krig mot Ukraina. Men för Åland också en person med lång och personlig anknytning till öarna.
Det var ett nöje att få samtala med honom över lunch tillsammans med representanter från Mariehamns stad och Ålands krigsveteraner. Samtalet rörde sig naturligt mellan historia och samtid. Mellan de krig som formade Finland och de konflikter som nu åter skakar Europa. Men Paasikivi lyfte också något som fastnade hos mig.
Han talade om att vi inte kan nöja oss med att vara offer för utvecklingen. Historien är inget väder som bara drabbar oss. Den är något vi formar tillsammans. Vi måste skapa framtiden, inte bara reagera på den.
I sitt festtal i stadshuset talade han om Europa. Om behovet av ett stolt EUROPA, inte splittrat i fyrtio små ekonomier som konkurrerar med varandra, utan ett urstarkt ekonomiskt Europa som kan stå upp för sina värderingar i världen.
Och de värderingarna är tydliga: mer demokrati. Mer rättsstat. Mer respekt för internationella avtal. Det är en tanke som klingar starkt på Åland.
När Ålandsfrågan löstes i början av 1920-talet skapades något unikt. Genom internationella överenskommelser förankrades Ålands självstyrelse, demilitarisering och neutralisering. Det var en lösning byggd på en djärv idé: att konflikter inte alltid måste avgöras med vapen. Att de också kan lösas med rätt. Med avtal. Med institutioner. Med internationella garantier. Den tanken har burit Åland i mer än ett sekel.
När Paasikivi lyfter mer demokrati och mer rättssamhälle tolkar jag det som ett direkt stöd för den nuvarande ordningen, inklusive demilitarisering och neutralisering, ett Åland som Fredens öar.
Dagens ordning säger också något viktigt om Finland, lyfte jag fram i mig eget tal på veteranfesten. För Finland är i grunden ett land som gång på gång betonar rättsstat, demokrati och internationell rätt. Ett land som vet att när regler följs kan också små samhällen leva i trygghet. Därför har Finland och Åland tillsammans tagit fram ett förslag till ny självstyrelsedag som understryker just detta.
Vi lever nu i en tid när dessa principer prövas hårt. Kriget har återvänt till Europa. Avtal bryts. Regler ifrågasätts.
Men slutsatsen kan inte vara att regler därför saknar betydelse. Tvärtom. När världen blir hårdare behövs principerna ännu mer.
Ålands demilitarisering och neutralisering är inte ett uttryck för svaghet. De är ett uttryck för tilltro till något större, en regelbaserad världsordning där avtal faktiskt betyder något. Det latinska uttrycket pacta sunt servanda, avtal ska hållas, är inte bara en juridisk formulering. Det är en civilisatorisk grundsats.
Små samhällen har sällan maktens styrka. Men de kan ha rättens styrka.
Veteranernas generation visste något som vi aldrig får glömma: fred uppstår inte av sig själv. Frihet består inte av sig själv. De måste byggas. Försvaras. Och föras vidare.
Årets tema för veterandagen var “Tillsammans blickar vi framåt.” Det är ett klokt tema. För framtiden tillhör inte dem som ger upp tron på den. Den tillhör dem som fortsätter att bygga samhällen, tillit och fred, också när världen känns osäker. Därför är optimism den högsta graden av ansvar. Som Winston Churchill en gång uttryckte det:
“För min egen del är jag optimist, det verkar inte vara särskilt meningsfullt att vara något annat.”
När jag senare under dagen visade Joakim Paasikivi runt i Ålands lagting blev den tanken ännu tydligare.
Institutioner som vårt lagting, internationella avtal som skyddar Ålands status och den fredsordning som vuxit fram i Europa är inga naturtillstånd. De är resultatet av modiga beslut. Av politiskt arbete. Av människor som vägrat tro att konflikt är den enda vägen.
Veterandagen påminner oss om just detta. Den påminner oss om vad som står på spel. Men också om vad som är möjligt. Att minnas dem som gick före oss. Att förvalta den frihet de försvarade. Och att tillsammans, med öppna ögon och rak rygg, fortsätta bygga framtiden.
Tack för besöket och välkommen tillbaka Joakim Paaskivi, suveränt arrangerat Aino Waller och alla andra och tack för hjälpen med bilder osv Erik Lundén.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar