En fråga som skaver

Ikväll deltog jag i ett seminarium med en titel som nästan skaver lite: Är Åland för alla?

Kanske just därför är frågan så viktig att ställa och framför allt nödvändig att tänka på. För mig är det viktigt att försöka ta del av så många berättelser som möjligt från hela vårt samhälle, de som hörs ofta och de som alltför sällan tar plats.

Under kvällen presenterade Funktionsrätt Åland och Alexandra Gamba slutrapporten från projektet ”Ett Åland för alla”, vars syfte har varit att öka kunskapen om tillgänglighet i det offentliga Åland och i de åländska kommunerna. Arbetet påminner oss om något som ibland är lätt att ta för givet: att tillgänglighet inte bara handlar om ramper, dörrar eller teknik, utan om möjligheten att delta i samhället på lika villkor.

Seminariet gav också ett bredare perspektiv genom gästföreläsaren Lars-Göran Wadén, författare till boken Livet rullar vidare. Med en blandning av humor och allvar visade han hur vårt sätt att tänka kring tillgänglighet ibland behöver vridas ett varv till.

Ett av hans budskap är att tillgänglighet sällan bara gynnar några få. Tvärtom kan lösningar som först utvecklas för en mindre grupp ofta visa sig bli till nytta för många fler.
Den moderna skruvlocken på syltburkar utvecklades en gång för att underlätta för människor med nedsatt handstyrka. Idag uppskattar vi alla dem.

Ljudböcker började som ett hjälpmedel för synskadade, men har i dag blivit en självklar del av vardagen för många.
Den tanken handlar om universell utformning: att när vi anpassar samhället så att även de som möter störst hinder kan vara med, då fungerar det bättre för alla.

Det är också ett sätt att vända på den klassiska 80/20-logiken. I stället för att utforma samhället efter majoriteten och hoppas att resten ska klara sig, kan vi börja med dem som möter störst utmaningar. Resultatet blir ofta lösningar som fungerar bredare än vi först trodde. Det är en stark insikt. 

Under kvällen fick vi både konkreta tips på hur man kan arbeta vidare och exempel, ibland ganska dråpliga, på hur det kan bli när tillgänglighet glöms bort i planeringen.

Den viktigaste påminnelsen är ändå denna: tillgänglighet handlar i slutändan inte bara om planer och ambitioner. Den handlar om att faktiskt göra saker.

Att tänka efter före. Att bygga rätt från början. Att steg för steg göra samhället mer öppet för fler.

Frågan ”Är Åland för alla?” är inte alltid bekväm. Men den är nödvändig. För svaret är ja, alltid och oavsett. 

För varje gång vi gör Åland lite mer tillgängligt, gör vi det också lite bättre för oss alla.

Allt som allt blev det en fin kväll, fylld av både eftertanke, humor och viktiga insikter.