Specialkurser på Ålandsträff

Under två dagar har vänner från Försvarskursernas specialkurser 59 och 66 samlats på åländsk mark. En återträff, ja, och något mycket mer.

Försvarskurserna handlar i grunden om beredskap: hur vi som samhälle förbereder oss för kriser av olika slag. Sådana där sammanhållning spelar roll och nätverk gör skillnad.

I våra specialkurser, som tog sin början i Helsingfors, möts människor från näringsliv, myndigheter, politik och många andra delar av samhället. Olika perspektiv men samma mål: att förstå mer och stå bättre rustade tillsammans.

Vi började i underjorden, intill Statens ämbetshus. Där finns det stora bergsskyddet, en påminnelse om att beredskap inte bara är ett ord utan något mycket konkret. Landshövding Marine berättade om systemet och hur man tänker kring säkerhet och ansvar.

Sedan bar det vidare till Klintkajen där chefen för den åländska sjöbevakningen, Axel Ramberg, tog emot. Generöst visade han verksamheten, berättade om uppdraget och svarade på frågor. Och ja, han såg också till att det blev bad. Vattnet höll någonstans kring fem grader och är inte att rekommendera för svaga. Fast sådant får man ta när man talar om beredskap i alla lägen.

Kvällen fortsatte i Lagtingets matsal med middag och samtal innan vännen Peter Hultqvist tog vid. Som Sveriges långvarige försvarsminister har han en erfarenhet som märks, och en trygghet i resonemangen som gör att man gärna lyssnar. Kanske är det åren som kommunalråd i Borlänge som satt sin prägel: han pratar så att människor faktiskt förstår.

Hultqvist var dessutom tydlig i sin uppskattning av Åland som en stabiliserande faktor i vår del av världen. När frågan om demilitariseringen och neutraliseringen dyker upp, vilket den ibland gör, är hans svar lika klart varje gång: det finns ett internationellt avtal i botten, ett starkt Finland som sköter försvaret om något skulle hända, och att börja rucka på hundraåriga överenskommelser i en lynnig tid vore direkt oklokt.

Fredagen tog vid i samma tempo fast med historien i fokus. Vi började vid Bomarsunds Besökscenter där berättelsen om Ålands dramatiska 1800-tal levandegörs på ett sätt som gör det både tydligt och gripande. Där finns också förklaringen till mycket av det som format det Åland vi känner idag.

Därefter fortsatte samtalen, reflektionerna och informationsutbytet innan vi rundade av allt med lunch på Stallhagen.

När man summerar ett sådant här dygn är det tydligt att beredskap inte skapas bara i planer och dokument, den byggs i relationer. I samtal. I förtroende mellan människor som lär känna varandra.

Så ett varmt tack till alla deltagare som avsätter sin egen tid för att vara med i detta arbete. Efter dessa två dagar känns det som att Åland är en liten aning mer framtidssäkrat än det var igår.

Och ett särskilt tack till mina medvärdar Heidi och Sverker för ett gott samarbete och till alla andra som på olika sätt bidrog till att göra detta till ett fantastiskt dygn. Trevlig helg.