Två svar på två frågor

Det pågår en slags "debatt" på Facebook med anledning av den centraliserings- och avdemokrateringspolitik som Ålands landskapsregering i sann planekonomisk anda bedriver. Jag har följt den flyktigt men avstår gärna Facebookdebatter då jag inte tycker det är rätt plats för svåra frågor; alldeles särskilt som tonen i texterna tenderar bli rätt låg, särskilt på fredags- och lördagskvällarna.

Detta har jag för övrigt tyckt rätt länge.

Om jag fattat allt rätt har jag fått två konkreta frågor i alla dessa trådar. Liberale lagtingskandidaten Mats Adamczak undrar i ett svårbegripligt blogginlägg varför jag publicerat detta. Svaret är enkelt. För att jag kan och för att jag vill och för att folk har rätt att komma till tals. Yttrandefrihet är centralt i den demokratiska världsordningen.

Adamczak gör sedan en statistisk slalomuppvisning som landar i slutsatsen att det mesta är sämre än för fem år sedan. Det är samma retorik som Mats Perämaa använder. Själv tycker jag samhällsbygge förtjänar längre perspektiv än fem år. Åland är inte resultatet av kvartalsekonomi. 

Den andra frågan kommer från ministern Wille Valve (på Facebook) som undrar om en formulering i en insändare. Jag skrev att Åsub fick en omöjlig uppgift. Det vidhåller jag. Man ombads ta reda på hur folk ställer sig till förändring utan att samtidigt kunna presentera tillräckligt bra alternativ. Därmed blir resultatet skevt. Statistik är inte svart eller vitt; fråga bara alla de opinionsanalytiker och statistiker som i stort enstämmigt slog fast att Brexit inte skulle hända och att USA:s president inte skulle heta Donald Trump. Jag tror att ett skäl till de dikeskörningarna är hastigt tillyxade analyser och oförmåga att ha is i magen, ungefär som vårt lantråd Katrin Sjögren som efter en halv kvälls begrundande av Ålandsavdraget beskrev det som en seger för självstyrelsen...

Till sist två spaningar:

Jag har tillbringat mycket tid med att åka runt i kommunerna och träffa folk i deras vardag. Där, i kommunerna, finns en enastående och tydlig vilja att fortsätta vara självstyrda. Ska man förändra detta och centralisera servicen kommer resultatet inte att bli bra. Man borde istället betrakta kommunerna som agila underavdelningar vilka skapar liv och innehåll över hela Åland. Hur kan vi göra för att skapa hållbara sådana enheter utan att avdemokratisera dem?

Jag noterar att det ibland sägs att man inte är nöjd med sina kommunpolitiker. Betyder det att det vore bättre om de kom från någon annanstans? Det resonemanget har jag svårt att begripa, fast det går säkert att leda i bevis med hjälp av statistik. Eller vill ålänningarna verkligen att vardagsfrågorna ska avgöras i stadsfullmäktige?

 

Detta är ett skäl till varför jag gärna undviker politiska samtal på krogen eller Facebook och det inte med eventuell finhet att göra. Inlägg som skickas mitt i natten mellan fredag och lördag doftar inte precis hallonsaft. Lägg också särskilt märke till tonen; det är viktigare att kasta dynga än vara konstruktiv.