lördag 11 februari 2017

Så här ska studierna räddas

I går blev jag upprörd över landskapsregeringens flathet och handlingsförlamning när det gäller att bereda åländska studeranden plats vid svenska universitet och högskolor.

Senare på dagen pratade jag med en vän med stor insikt i självstyrelsesystemet. Hen tipsade om något jag själv aldrig tänkte på i går. Ålandsöverenskommelsen med Sverige.

Åland är inte som andra länder gentemot Sverige. Vi är det självstyrda Åland som Sverige har varit med och garanterat. I den garantin ingår det svenska språket och mycket mer. Det ligger därmed i Sveriges uppdrag att hantera Åland lite mer jämlikt än andra.

Så minister Tony Asumaa och övriga i vår regering, läs på här och ta med det snaraste kontakt med din svenska kollega och red ut härvan innan den blir värre. Detta borde landskapsregeringen för övrigt ha gjort från allra första början. Det blir sällan riktigt som man vill om man vaknar för sent.

Vi saknar inte heller vänner i Sveriges riksdag. En av de trognaste är Norrtäljesonen och Ålandsvännen Per Lodenius som för bara drygt ett år sedan väckte frågan om Ålandsöverenskommelsen i riksdagen. Han fick till svar av utrikesministern Margot Wallström att Ålandsöverenskommelsen alltjämt gäller och därmed borde saken vara klar. Åländska studerande har rätt till en slags gräddfil till svensk vidareutbildning ty så är det lovat och löften ska hållas.

Detta är för övrigt inte heller första gången Åland har dragit fram Ålandsöverenskommelsen. År 2010 var läget ungefär detsamma.

För femton år sedan ställde även kristdemokraten Magnus Jacobsson följande fråga i den svenska riksdagen:
Enligt Ålandsöverenskommelsen har Sverige, tillsammans med Finland, åtagit sig att stödja Ålands strävan att bevara sin kulturella särart. 
Med hänvisning till ovan vill jag ställa följande fråga till statsrådet Anna Lindh:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att Sverige ska leva upp till Ålandsöverenskommelsen vad gäller Ålands kulturella särart?
Svaret från Anna Lindh:
Magnus Jacobsson har ställt frågan om vilka åtgärder jag avser att vidta för att Sverige ska leva upp till Ålandsöverenskommelsen vad gäller Ålands kulturella särart. 
Nationernas Förbund gav 1921 Finland suveränitet över Åland. Ålands befolkning fick, genom den s.k. Ålandsöverenskommelsen, garantier om självstyre, språkskydd (av svenskan) och åländskt jordinnehav. Överenskommelsen ingicks mellan Sverige och Finland.
Den 1 augusti firades 80 år av Ålands självstyre. Självstyret har under dessa år tjänat Åland väl. 
Samarbetet mellan Sverige och Åland är nära och gott. Som exempel på detta kan dels nämnas den positiva lösningen av frågan om omräkning av betyg för åländska studenter som vill studera vid svenska högskolor, dels överenskommelsen om ålänningarnas framtida tillgång till svensk TV efter digitaliseringen.
Vi har på olika sätt självfallet försökt leva upp till Ålandsöverenskommelsen och jag kommer även i fortsättningen att verka i den andan.
Aldrig kokar blodet som under studentdimissionen. Då är grunden lagd och framtiden ljus. För tillfället har årets studentskrivningar inletts men det råder oklarheter om vilka studiemöjligheter som i fortsättningen finns i Sverige. Bilden lånade jag från Nya Åland som förtjänstfullt berättade om de annalkande problemen.

Svaret från Margot Wallström till Per Lodenius för drygt ett år sedan. Ålandsöverenskommelsen är vid liv och borde användas för att göra de svenska högskolorna och universiteten öppna för ålänningar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Centerns linje vann i staden

Med hjälp av skatter finansierar vi all samhällsservice. Skatter är nödvändiga för att vi ska känna stolthet över våra gemensamma egendomar....