Den fredlöse munken

Ni vet hur det är med det här med Luther och plikten och tagelskjortan och kalla duschar. När samvetet är som sämst för något man borde gjort är det Luther, den lille rackaren, som sitter där på axen och blänger och pekar finger. Sägs det.

På riktigt var Luther en envis munk som levde på femtonhundratalet och absolut inte hade det lätt. Han var naturligtvis djupt religiös men det var det inte så många andra som var. Ändå gav sig inte Luther. Han spikade upp sina teser och han kritiserade katolicismen på ett mycket ovanligt vis, vid denna tid. Dessutom hade han inlett en protestantisk reformation av hela kyrkan vilket var mindre populärt , rentav ganska förkastligt. År 1521, den 17 april, stod han inför själva riksdagen i Worms och försvarade sina religiösa skrifter med samma emfas som alltid. Envis som själva synden, om sanningen ska fram.

Fast helt oberörd var han inte och i slutet av talet till riksdagen yttrade han orden som fortfarande dyker upp i alla möjliga olika sammanhang: ”Här står jag och kan icke annat, Gud hjälpe mig, amen!”, sade han men det hjälpte inte. Han förklarades ändå fredlös av den tyskromerska kejsaren Karl V efter riksdagens avslutande den 25 maj.

Så när Luther plågar dig extra mycket, betänk istället att det man inte gjort i dag kan man faktiskt alltid göra i morgon. Ha en fin skärtorsdag!

Luther är inte obekant i denna blogg. Han har inspirerat förr! Det har även andra religiösa entusiaster, som exempelvis Rasputin, den gamle rövaren.

Ungefär så här ska Luther ha sett ut, mannen som gav oss det dåliga samvetet!