Tack för alla minnen Sotji

Tack Sotji och tack alla deltagande länder i årets vinter-OS, i dag är sista dagen av tävlingar för denna gång. Ni har visat att allt är möjligt så länge man är beredd att arbeta hårt. Själv kommer jag aldrig att glömma de svenska damernas stafettguld och Charlotte Kallas magnifika sista sträcka. Hon gjorde allt det som vi till vardags borde göra, hon gav allt och lyckades vinna. Likaså är uppvisningen av de ryska herrarna på femmilen och de norska damerna på tremilen något utöver det vanliga.

OS-tanken är mångfacetterad men ändå inte särskilt svår att förstå. Tävlingarna är mötesplatsen för de bästa av de bästa och utgör ett tydligt och mätbart mål på vägen mot framtiden. Idrottsmännen och -kvinnorna som är på plats representerar såklart sina respektive länder men också något mycket viktigare, nämligen viljan att bli bättre, längtan efter framgång och kraften att aldrig ge upp. De feta katterna blir nämligen inte framgångsrika. I just fallet med Ryssland och Sotji förtjänas det också understrykas det jag tidigare kritiserat; förhållandet till HBT-rörelsen. Den ryska statsledningens syn på den frågan är hemsk men vid OS togs ett litet men viktigt steg mot en bättre framtid i form av de tydligt markerande fingervantarna som spelade en huvudroll under avslutningsceremonin.

OS är såklart aldrig oomstritt och konstigt vore väl annars. Det enklaste som finns är att kritisera och säga nej. På Åland gjorde Ålandstidningen ett försök till analys av vinter-OS. Det gick så klart i diket som det ofta gör när fiskar ska försöka förklara för fåglar hur man flyger. Trots att jag varit med länge blir jag fortfarande lite beklämd över den vilja att söka fel som så ofta överskuggar möjligheten att söka rätt.

Nästa år är det förresten dags för NatWest Island Games på Jersey. De tävlingarna blir till numerären lika stora som detta OS och därmed något att kämpa särskilt hårt för! (Hörde jag rätt under avslutningsceremonin blir våra spel dessutom större!!!)

Det blev dyrt och mycket gick fel men när allt lagt sig blir OS-festen i Sotji ett minne som kommer att stanna länge.

OS-vantarna som antagligen kommer att göra mer för HBT-rörelsen än alla karnevaler i hela världen. Symbolvärdet i att tre av världens främsta skidåkare bar vantarna under medaljceremonin på avslutningskvällen är omöjligt att värdera.