År 2012 är snart till ända och 2013 står för dörren. Det är ett år som är fyllt av utmaningar och möjligheter. Precis som alla de år som passerat hittills. Skrev med anledning av det och en ledare samt en annan ledare en liten text till Ålandstidningen:
Det handlar om matematik
Det råder snabba kast på Ålandstidningens ledarsida vilket såklart är bra, lite skoj pryder skrift. Först slår skribent nummer ett, i ett skov av ”realism” gränsande till konservatism, fast att politiska visioner ska man undvika och att politikerna borde behålla fötterna i myllan. Sedan hävdar skribent nummer två att det är alltför dystert att skriva att pengarna är slut när de är slut. Den gemensamma nämnaren är svår att skönja men kan ha sin botten i viljan att leta fel hellre än rätt.
När det handlar om politiska visioner blir det kort. Jag är en varm vän av sådana och jag tror på riktigt att visioner och drömmar gör ändring över tid. Framför allt skapar det en framtidstro som är nödvändig i varje samhälle.
När det handlar om pengarna är utmaningen tuffare. Ledarskribent nummer två menar att det råder för mycket pessimism över finans- och näringsutskottets (FNU) betänkande och hävdar att eftersom undertecknad är känd för att se möjligheter (vilket är helt sant och något jag är stolt över) borde jag inte se problem. Åtminstone inte så hemskt stora problem.
Sanningen är att det ena på inget sätt utesluter det andra. Betänkandet från FNU och Ålands lagting är ett värdepapper som rätt använt ska stödja Ålands landskapsregering i det ofrånkomliga arbetet med att spara på de offentliga utgifterna för att på nytt kunna investera i framtiden. Det är nödvändigt för att våra barn och deras barn ska slippa betala för att vi inte förmår hantera vår ekonomi. Därför hävdar jag att betänkandet är behäftat med stor framtidstro och stark fokus på vad som borde göras.
Det offentliga Åland ska inte förväxlas med det privata näringslivet. Det privata näringslivet har hyfsad koll på sina kostnader och låter dem sällan växa sig större än intäkterna, i vart fall inte långsiktigt. Viking Lines megasatsning är viktigare än mycket annat liksom Eckerö Lines jätteinvestering på Tallinntrafiken och Maxinges köpcentrum i Jomala. Men några stora vinster (och därmed skatt) skapar det inte i det kortare perspektivet och det gör att trots att många små firmor går skapligt skapar det inte tillräckligt stora vinster – sådana som syns i skattegottgörelsen. Visst, så länge PAF fortsätter att gå bra växer återbäringen från lotteriskatten vilket är behagligt men inte tillräckligt. Det behövs Lundqvistrederier, Posten, Chipsfabriker och modiga entreprenörer och industrialister för att på nytt skapa vinster som gör skillnad.
Det privata näringslivet såg stormen komma och har förtöjt de flesta fartygen. Det offentliga Åland är inte där ännu men måste dit. Och samtidigt som det sker ska vi aldrig glömma att ständigt och outtröttligt driva på en utveckling som skapar nya företag.
Fakta är nämligen följande och dessvärre oomkullrunkeliga. Klumpsumman och skattegottgörelsen räcker inte till för att täcka de årliga utgifter som landskapet Åland under goda tider dragit på sig. Skälen är många men det är viktigt att slå fast en sak. Det bär ingenstans att bara se bakåt då vi ska framåt. Åland har hittills byggts med egna medel och man har även lyckats sätta undan rejäla summor till utjämningsfonden. Helt enligt ABC-boken i nationalekonomi. Utmaningen ligger i att de fonderade medlen varit för små och att fonden nu är tömd alltmedan utgifterna fortsätter att växa.
Liksom i alla hushåll där intäkterna är mindre än utgifterna måste nu också Åland se över kostnaderna. Mot den bakgrunden ska man läsa FNU:s betänkande. Det strukturella underskottet är gott och väl över tio miljoner euro. Alltså råder det ett glapp som måste täckas upp på annat sätt än genom klumpsummesystemet om kostnadsmassan inte kan krympas.
Besparingarna kommer att ske på flera olika områden och på olika sätt drabba alla ålänningar, inte mycket men något. Därför bantas sjukkostnadsavdragen, därför får studeranden något mindre i bidrag, därför måste skärgårdstrafiken struktureras om, därför krymper landskapsandelarna till kommunerna och därför måste ÅHS på allvar se över sina rutiner. Det blir såklart många protester för ingen vill förändra sin vardag, särskilt inte om mängden pengar som flyter in blir mindre. Ändå är det exakt vad som måste ske. För om inte moderskeppet Åland kan hantera sin egen ekonomi. Hur ska det då gå för resten?
Ekonomi har varken med pessimism eller optimism att göra. Det handlar om matematik och beredskap, mod samt vilja att vidta nödvändiga åtgärder.
Och med får jag önska alla god fortsättning, ett gott slut och ett framgångsrikt och friskt nytt år då vi med gemensamma krafter ska fortsätta arbetet med att skapa ett hållbart och finansiellt stabilt självstyrt landskap.
Jörgen Pettersson (C)
Ordförande i finans- och näringsutskottet
Och för att nå så många som möjligt med budskapet som är viktigt skickade jag en text även till Nya Åland:
Självstyrelsen kräver sunda finanser
Landskapet Ålands offentliga ekonomi befinner sig i en utmanande situation. Dagarna före jul godkände Ålands lagting det betänkande som finans- och näringsutskottet formulerade med anledning av den föreslagna budgeten för år 2013. Det är ett värdepapper som rätt använt ska stödja Ålands landskapsregering i det ofrånkomliga arbetet med att spara på de offentliga utgifterna för att på nytt kunna investera i framtiden.
Arbetet är inte enkelt men nödvändigt. Av våra förfäder har vi fått ett arv som vi ska förvalta och överlämna i minst lika gott skick till våra arvingar och så vidare. Det handlar om att sköta vår självstyrelse och utveckla den så långt det någonsin är möjligt. För att lyckas med det krävs en sund ekonomi.
Det offentliga Åland ska inte förväxlas med det privata näringslivet. Det privata näringslivet har hyfsad koll på sina kostnader och låter dem sällan växa sig större än intäkterna, i vart fall inte långsiktigt. Viking Lines megasatsning är viktigare än mycket annat liksom Eckerö Lines jätteinvestering på Tallinntrafiken och Maxinges köpcentrum i Jomala. Men några stora vinster (och därmed skatt) skapar det inte i det kortare perspektivet och det gör att trots att många små firmor går skapligt skapar det inte tillräckligt stora vinster – sådana som syns i skattegottgörelsen. Så länge PAF fortsätter att gå bra växer återbäringen från lotteriskatten vilket är behagligt men inte tillräckligt. Det behövs Lundqvistrederier, Posten, Chipsfabriker och modiga entreprenörer och industrialister för att på nytt skapa vinster som gör skillnad.
Det privata näringslivet såg stormen komma och har förtöjt de flesta fartygen. Det offentliga Åland är inte där ännu men måste dit. Och samtidigt som det sker får vi aldrig glömma att ständigt och outtröttligt driva på en utveckling som skapar nya företag.
Fakta är nämligen följande. Klumpsumman och skattegottgörelsen räcker inte till för att täcka de årliga utgifter som landskapet Åland under goda tider dragit på sig. Skälen är många men det är viktigt att slå fast en sak. Det bär ingenstans att bara se bakåt då vi ska framåt. Åland har hittills byggts med egna medel och man har även lyckats sätta undan rejäla summor till utjämningsfonden. Helt enligt ABC-boken i nationalekonomi. Utmaningen ligger i att de fonderade medlen varit för små och att fonden nu är tömd alltmedan utgifterna fortsätter att växa.
Liksom i alla hushåll där intäkterna är mindre än utgifterna måste nu också Åland se över kostnaderna. Mot den bakgrunden ska man läsa FNU:s betänkande. Det strukturella underskottet är gott och väl över tio miljoner euro. Alltså råder det ett glapp som måste täckas upp på annat sätt än genom klumpsummesystemet om kostnadsmassan inte kan krympas.
Besparingarna kommer att ske på flera olika områden och på olika sätt drabba alla ålänningar, inte mycket men något. Därför bantas sjukkostnadsavdragen, därför får studeranden något mindre i bidrag, därför måste skärgårdstrafiken struktureras om, därför krymper landskapsandelarna till kommunerna och därför måste ÅHS på allvar se över sina rutiner. Vi måste spara men vår välfärd kommer alltjämt att ligga bland de mest utvecklade i hela världen.
Det blir såklart många protester för ingen vill förändra sin vardag, särskilt inte om mängden pengar som flyter in blir mindre. Ändå är det exakt vad som måste ske. För om inte moderskeppet Åland kan hantera sin egen ekonomi. Hur ska det då gå för resten?
Och med får jag önska alla god fortsättning, ett gott slut och ett framgångsrikt och friskt nytt år då vi med gemensamma krafter ska fortsätta arbetet med att skapa ett hållbart och finansiellt stabilt självstyrt landskap.
Jörgen Pettersson (C)
Ordförande i finans- och näringsutskottet
 |
| Den egna skallen är en listig uppfinning. För det är inne i den som man själv väljer hur man vill att omgivningen ska se ut. Tycker man det är dåligt blir det så. Tycker man allt är bra, blir det så. Tolkningen ligger i betraktarens ögon, |
Kommentarer
Skicka en kommentar