söndag 23 december 2012

115 år åländsk idrott

I boken Ålands Idrott (Historien om en ö och dess hjältar från 1897 till 2012) möter ni gårdagens och dagens hjältar i en kombination som aldrig tar slut. Den första fotbollsmatchen som hölls på Bomarsunds borggård finns noga beskriven. Och mycket, mycket annat. Dagens chefsstrateg Pekka Lyyski berättar om resan från den dagen han bestämde sig för att Åland skulle få ett elitlag fram till dagens IFK Mariehamn och fjärdeplatsen i ligan. Dagens stora idrottsstjärnor finns porträtterade. Bilderna i boken kan räknas till långt över 100.

Boken kom från tryckeriet i går och finns att köpa på Lisco och Mariehamns bokhandel.

Här är ett litet utdrag ur boken:
Om förståelsen för lek och tävlan var mindre på landsbygden fram till 1950-talet var det annorlunda i städerna. Där startade idrottsrörelsen tidigare, till stor del tack vare industrialiseringen som gav folk tid över till annat. Tack vare järnvägar och ångbåtar blev det också enklare att färdas till varandra och därmed vidga sina vyer och pröva sina krafter mot fler än de egna kompisarna. Det finns gott om exempel på sportevenemang i städerna från mitten av 1800-talet. Fast inte på Åland. Inte förrän sekelskiftet mellan 1800 och 1900 började ett mer organiserat idrottsliv skönjas i öriket som då ännu hörde till Ryssland.

1897 bildades Åländska segelsällskap (ÅSS). Den första kappseglingen samlade 32 deltagare. Där möttes även två av den kommande Ålandsrörelsens främsta företrädare, Julius Sundblom och Carl Björkman. De blev vänner genom sporten och fann kanske där den första nödvändiga gemensamma nämnaren till ett fortsatt umgänge. Det finns gott om liknande exempel där vänskap genom idrott burit långt mycket längre än till nya mål och bättre tider.

Efterhand blev fler intresserade av att tävla. Segling blev friidrott som blev orientering, bollsporter, hela idrottsföreningar med många verksamheter och fler och större tävlingar. Till en början var idrottens verklighet männens värld men även det skulle komma att ändras i takt med att samhället utvecklades. På vägen till i dag har vi passerat bandy, hastighetsåkning på skridsko, backhoppning, armbrytning, konståkning, frisbeegolf, squash och många andra idrotter som testats men inte fått fäste. Ålänningarna har aldrig tvekat att sig an nya sporter allt eftersom de dykt upp. Nyfikenheten har alltid funnits där liksom ett genuint intresse att lära sig nya skickligheter.

De aktiva lärde sig ta ansvar, ledarna lärde sig att inspirera och visa andra vägen framåt, samarbete var nyckelordet. I dag är det många ålänningar som genom att ha fostrats inom idrotten är redo för större och tyngre uppgifter. Den här boken är inte bara en återblick på de tider som ligger till grund för dagens framgångar. Det är också en påminnelse om att bakom varje landvinning ligger hård träning och goda förberedelser. Inte att förglömma en stor portion mod. Och lite tur.

Det krävs en by för att fostra ett barn. Det krävs en hel ö för att skapa duktiga idrottare. Det har Åland lyckats med. Detta är historien om hur det gick till.

Backen i Frebbenby finns med bland bildskatterna i historiken.
Viking Granskog och Nils Dahlman är nöjda över en medalj från dåvarande finländske presidenten Urho Kekkonen.
Alf ”Kiffa” Lindblad var en av alla de ledare som på riktigt gjort skillnad i åländskt idrottsliv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Midsommar på Notudden

Midsommarstången vid Notudden i Mariehamn sköts av ett litet men villigt byalag som heter Kasberget Apalängen och finns i norra stan. Likso...